En av de DVD:er - som jag tidigare refererat till i bloggen - hittas bl.a här: (innehåller information om hur man grov- och finstyckar t.ex lamm, nöt och gris):

http://se.lgprodukter.se/product.html/dvd-det-svenska-kottet

Här finns en annan av de instruktionsfilmer jag/vi har använt oss av (och emellanåt fortfarande gör, för ren uppdatering!):

http://butik.jagareforbundet.se/det-vilda-kottet7-60686.aspx

Man kan nog också, väldigt förenklat, säga att mycket av det som funkar på större djurslag (själva styckningen sett) , som ex.vis gris, även går att tillämpa på mindre djurslag som t.ex kanin, man får bara se till att tänka i lite mindre skala då man styckar. Nu funkar det inte alltid så, och man får ju också se till att tänka på vad man själv vill ha ut av slaktkroppen i form av skivat kött, grytbitar, stekar, färsbitar, osv osv.

Utöver denna kortfattade information om instruktionsdvd:er, så MÅSTE jag bara se till att lägga ut ett par av mina nyskapande (?!) och i mitt tycke häftiga gäddrecept; för tro inte att gädda är en äcklig insjöfisk som bara gamla människor tycker om! Nänänä, här tillagas gäddan på modernt vis, som ex.vis asiatiskt eller helt enkelt bara kryddstarkt men europeiskt, eller varför inte cajungädda (?), osv osv. :-) Jag återkommer i receptfrågan!!! :-)

På återseende! /cejasmatte

Ja, vad kan nu denna rubrik betyda, så säg?!

Faktum är att både den här dagen OCH gårdagen bl.a har ägnats åt lammslakt här hemma på gården, vilket i praktiken betyder - en styck glad CEJA!!!!!

Ni kan själva tänka er hur mycket "gottis" denna lilla hund har stoppat i sig på cirka ett dygn?! Allt som ratas av oss; ja, det blir hundmat (och i viss, liten mån kattmat), därför har vi haft en extra-lycklig hund just nu..!!! Fast okej då, inte alldeles enbart, jättelycklig kanske...

För faktum är att igår, då själva slakten utfördes med allt vad det innebär (flåning, urtagning, osv), så var Ceja inte alldeles överlycklig för hon fick inte lov att medverka direkt, åtminstone inte i den utsträckning hon själv hade velat...

Och ähum..., denna lilla begränsning av Cejas frihet, kostade oss en jättefin blomsteruppsättning som stod i en kruka här utanför trappan vid husentrén -- denna hade hon helt enkelt mosat/grävt upp/fullständigt förintat i dess minsta beståndsdelar - välj själv -- men blomgruppen var (vid det laget vi upptäckte förödelsen) dödare än lammen vi nyss slaktat...

Nåja, det var väl inte första gången detta hände (säkert inte sista heller!) ;-), men vad är man för slags människa om man inte förlåter en älskad familjemedlem?! :-)

Lammen slaktades, flåddes och togs ur igår, och idag var det dags för styckningen, och jag varken har några foton att publicera eller vet om jag ens hade velat visa upp några eftersom jag vet att det är ett känsligt tema för många, och jag känner heller inget behov av att "pracka på" hela världen hur ett fårs innanmäte ser ut.

Däremot vill jag påpeka att jag lägger upp några bilder nedan där Ceja syns ihop med slaktavfall i en spann, och ni som eventuellt inte tål detta; titta bort, eller nåt. ;-)

Över till själva slakten... Nädå, jag bara skojar, inga detaljer där heller utöver detta: två stycken bagglamm, absolut fria från stress eller obehag, dog så pass snabbt som ett slaktdjur nog kan göra, ingenting otäckt på något vis, och det är just så det brukar ske hos oss här hemma. Jag vet att jag har skrivit så förut, men...: det är sådant här kött som vi äter med gott samvete!!!

Den här dagen har jag till största delen ägnat åt själva styckningen - både grov- och fin-dito, det har ju allt eftersom blivit så, här hemma hos oss, att detta är min uppgift och den tar jag mig an med stor entusisasm! Mycket pga att det är jag som lagar maten och då kan jag också stycka ut exakt de bitar jag själv vill laga till, och mala resten till färs!

Jag ska dock erkänna att det är ett styvt arbete, för både rygg och leder, men det går an. En del skärs ut till skivor, som t.ex "ytterfilé" vilket innebär benfri kotlettrad i praktiken, en del skärs ut till grytbitar (som t.ex mkt av köttet som sitter på själva halsdelen), mycket skärs ut som "övrigt" och då blir det i praktiken till färs som jag maler i köttkvarnen, och sen finns ju ex.vis filén/filéerna, och stekarna man skär ut i ffa bakdelen på djuret.

Jag är absolut ingen expert på att stycka, men lite vet jag och ännu mer lär jag mig efterhand som jag håller på. Dessutom har vi köpt in några jättebra DVD:er som handlar just om att stycka olika djurslag, både tam och vilt. Mycket användbara och nyttiga för den som vill lära sig!!! Ska tipsa närmare om våra DVD:er här på sidan inom kort!

Nu går det fort till älgjakten drar igång, men innan dess blir det troligtvis också en del rådjursjakt, fiske och ytterligare hemmaslakt här i södra Småland, så... Titta in igen!!! :-)

Vår katt, Svenne, ville ha ett litet smakprov av lammköttet och dök upp lagom till att bli fotograferad!

Följande bilder beskriver sig nog bäst själva; Ceja vill ha kött, Ceja får inget kött förrän tillstånd getts, Ceja fortsätter tigga, osv osv. Men slutligen får hon lov, och då orkar hon knappt ens med ett köttben som hon försöker dra iväg med! :-)

"Jaha, nu äntligen får man lov att fiska i den här dammen, eller....?!"

"Fast det var minsann tyngre än jag trodde?!"

"Ojoj, hur ska jag nu göra?!"

"Äsch jag provar att bara dra!!!"

"Jaaaa, det lyckades minsann!!! Hurra!"

Och så, bara för att jag fick ett skånskt önskemål, så gör jag ett undantag och publicerar en bild på mig själv (*vinkar till Ljungbyhed*):

...på återseende!!! /cejasmatte

...eller nåt sånt :-)

Jaha, eller möjligen: den som biter i det sura äpplet??

I vilket fall som helst så kommer poängen här:

Jag formligen tvingade ut min kära sambo på sjön igår, (och det råder verkligen ingen tvekan om vem som är den sanna fiskegalningen i det här förhållandet - för det är JAG, utan diskussion, eller minsta tvekan)!

Skitskoj för mig då, att efter typ 150 meters trolling (knappt!), så tog min käre sambo upp en jättefin abborre, som också visade sig bli den här fisketurens enda landade firre i båten!  Ska jag morra eller bara svära?! ;-) Nåja, han fick faktiskt flå den själv...

I övrigt så har det beskurits fruktträd här hemma, men från detta finns inga foton tyvärr, däremot ett par kanske roliga (?) kort på vårtbitare, samt en biffig larv :-)

Och så, som skrivet var:

Ehum, ehum.... *host host* Fin matabborre, grattis cejashusse!!!! :D

På återseende! /cejasmatte

Vår avelshane, "Diesel", Tysk jättescheck, är till salu.

Han väger omkring 5-5,5 kg i nuläget, svart-vit (traditionellt tecknad), OBS! ingen stamtavla.

Diesel som vi själva använt i avel med gott resultat (för köttdjursuppfödning i första hand), letar nu nytt hem då vi tyvärr inte längre kan använda honom (hans två senaste döttrar blir våra nya avelshonor).

Hans avkommor har alla blivit stora, fina och vackert tecknade, samt väldigt trevliga att hantera.

Diesel kan fortfarande uträtta en hel del i samma typ av avel som vi använt honom i, mycket fertil och duktig på sitt "jobb". Men är alltså ingen kanin för utställningsaveln pga avsaknad av stamtavla. Foton kan ordnas vid förfrågan!!!

Pris: 150:-, finns för avhämtning i södra Småland.

cejasmatte@gmail.com

Ja, man skulle kanske kunna tro att en grönsaksodlande typ som jag, inte hade så mycket att göra just nu. Eh, njae så är det verkligen inte!

Helgen har ägnats åt allt möjligt; bl.a det ytterst tråkiga jobbet med rensande och skurande av växthus och krukor, samt stängsling. En ny hage åt grisarna var planerad och stolparna förberedda (kapade i rätt längd, samt spetsade), men den lär inte bli den grishagen sista för i år, eftersom planer för ytterligare en inhägnad finns på höstens schema.

Tror definitivt på att alla djuren behöver och ska ska ha utrymme, och grisar - vars behov av att få böka är så stort - behöver definitivt PLATS!

Så en rolig nyhet: och den är att vi införskaffat två avelspar dvärgkochin; en vit höna + tupp, en blå höna + tupp. Ska bli spännande att till våren kunna kläcka fram dvärgkochinkycklingar, en ras som jag är rentav barnsligt förtjust i!

Den vita hönan och den vita tuppen, Dvärgkochin

Dessa fyra, tuffa små individer har redan visat var skåpet ska stå: de har fullständigt tagit herraväldet över resten av den flock som de nu går i, och lyckats sätta alla övriga, såväl tuppar som hönor, på plats. Det är inte lika allvarligt som det kanske låter, men lite skärmytslingar får man vara beredd på när man introducerar nya djur i en etablerad flock, och inte förrän man eventuellt skulle se något allvarligt eller långvarigt, tycker jag man ska sära på djuren. Oftast brukar djuren själva (normalt sett) göra upp vem som är vem, i hönsgården. Så även denna gång.

Bjuder i vanlig ordning på några bilder - håll tillgodo!

På återseende! /cejasmatte

Den vita hönan tydligast, bakom henne skymtas den blå paret

Här skymtas de blå, återigen är den lilla vita mest synlig

Vår virrige ungtupp (Blomme), som inte rikigt fattat att han är just TUPP! Men det kommer efterhand....

Ceja i sin traditionella pose får avsluta dagens inlägg... :)

Nu tänkte jag berätta vad jag ägnade mig åt under en heldag den gångna helgen - snickeri!

Jag har personligen alltid varit vad de flesta kallar "händig", mitt kön till trots ;-), och jag hade den stora turen att födas UTAN tummen mitt i näven, om man kan uttrycka det så.

Att jag sedan hade en far som ivrigt ville uppfostra mig till att bli just "händig", självständig, och kunnig inom det mesta, och som dessutom ansåg att  "en bra kvinna reder sig själv" (vilket måste varit högst ovanligt för hans generation kan jag bara säga: han var själv född 1925, och merparten av männen i hans generation tyckte nog oftast att "kvinnor ska stå vid spisen, and that´s it!", ungefär. Men inte min far, inte.).

Nu blev jag ju - kanske till min fars stora förtret ? - aldrig den stridspilot, eller pilot överhuvudtaget, som han säkerligen hoppats på (själv var han en flygare alltigenom, och han var nog mer HEMMA på F5 i Ljungbyhed, än vad han kände sig hemma i bostaden, men det är en heeelt annan story... ;-) ), MEN han lyckades åtminstone lära upp mig på mycket....

Alltifrån hantering av hammare och spik, till bilmek, dra rör, elektricitet, avlopp, ja you name it, och inte minst något som VERKLIGEN fastande: grönsaks- och blomsterodling! Min far  var något av en tusenkonstnär, och även om han emellanåt körde med vad han kallade "bonnalagning" eller "vi gör det provisoriskt så länge", så var han de facto insatt i allt/det mesta och det han inte redan visste eller kunde, ja det tog han antingen reda på eller lärde sig, på ett eller annat sätt!

Han i sin tur hjälpte givetvis också mig, inte bara rent ekonomiskt under alla åren med hästarna, utan också praktiskt med just dessa djur; men även andra. Som ett exempel var det alltid farsan och jag som tog hand om höstens slakt av alla ungtupparna, och så vidare.

Nåväl, nog om just den biten, men nu skulle det handla om att vara HÄNDIG tänkte jag.

Jag har under några veckor planerat att inreda vår s.k "tomma box" till ännu ett hönsutrymme. Boxen var ingalunda tom, för vi använde den som regelrätt förvaring av allsköns SKIT, men det är ju synd, tyckte jag, att slösa med denna fina yta när jag kan hysa ännu en grupp hönor på den platsen! :-)

I alla fall, så gjorde jag slag i saken och även om jag nu är så lyckligt lottad att jag har en ytterst händig och duktig, snickrande sambo, ville jag fixa detta på egen hand, eller åtminstone fixa så mycket som möjligt själv!

Därför finns nu en styck "sittpinneställning", samt en omgång nya värpreden i hönornas nya box, ni kan se bilder nedan. Allt tycks dessutom ha blivit godkänt, eftersom både sittpinnarna och redena både invigts och använts. :-)

Tanken är dock att våra "små ligister" (a.k.a. kycklingarna) ska bosätta sig här, och denna flytt kommer att ske inom ett par dagar. Det kommer alltså att ske diverse förflyttningar inom hönsbostäderna den kommande tiden, och allting kommer bara att bli bättre!!! :-)

När jag ändå är igång vill jag också visa lite bilder från stallinteriören som sådan, som t.ex på våra kaninburar. Se bilder med text nedan!!!

Snickrade ihop en sittpinneställning till den nya hönsboxen!

Snickrade dessutom ihop nya reden, 2 X 3, som synes ovan.

Entren till vårt stall

Som synes är det våra forna hästboxar som numera inretts till hönsbostäder...

Allting är mycket gediget gjort från början...

Såhär ser våra "reservburar" ut, de funkar för både kaniner och hönor under kortare tidsperioder.

Stora kaninburar, med "modulburar" ovanpå, dessa är smart gjorda så att man kan "koppla ihop" 1 - 4 stycken allt efter behov. En och en, två och två eller alla fyra i en lång rad. Allt sker ytterst enkelt genom plywoodskivor som skiljer av där och när, man så vill.

Den nya hönsboxen

Vad döljer sig bakom dörr nummer ett?! :-) Om allting går som planerat har vi snart vaktlar bakom denna dörr... :-)

Utrymmet med dörren öppen.

Gamla hönsboxen

Hönorna går ut genom en lucka som stängs/öppnas kvällar/morgnar

Sist men inte minst, Ceja får avsluta just denna bloggsession, kan man bara bli mer bedårande än så, eller?!?! :-)

På återseende! /cejasmatte

Hösten verkar ha kommit till oss med stormsteg detta år, ialla fall känner jag det så.

Pelargonen med hemmaodlad lobelia börjar mattas av...

Höstastern har dock kommit igång..!

Anemonen är vacker som alltid såhär års..

Vädret var under en tid i augusti snarast "tropiskt" - med hög värme och likaledes hög luftfuktighet, medan det under de senaste dagarna blev allt svalare (skönt, säger jag!) och började blåsa upp alltmer, åtföljt av regn.

Jag klagar definitivt inte, för dels är jag verkligen ingen värmeälskare - tvärtom brukar jag hävda att den enda nytta som jag har av solen är själva solbrännan i sig  (för *absolut* piggar det upp att bli lite brun och snygg, man både mår bättre och ser bättre ut! ;)),

och dels handlar det också om de praktiska tingen här på gården - är det soligt och varmt/hett under odlingssäsongen; ja desto mer får man vattna, och desto slitsammare blir det ute i odlingslanden i hettan; så enkelt är det.

Men nu kommer istället alla höstens åtaganden; rensa, tömma, köra undan, you name it! 

I lördags kväll var vi bjudna till inflyttningsfest i "vår lilla by" Ålshult; till Bart & Quinta; Välkomna till Ålshult, säger vi i Frankanäs återigen!!! Trevligt initiativ med en inflyttningsfest, tycker vi. :)

Men annars händer det inte så jättemycket just nu; nu ska alla landen + växthuset tömmas, och alla rabatter likaså, sen handlar det mestadels om att ta hand om djuren - så kort och gott, inget utöver det vanliga!

Lite foton följer nedan, begrunda ifall ni har tid och lust!

På återseende! /cejasmatte

Svenne, vår katt

Australorpparet

Ungtupp, Blomme

Ungtuppar, Blomme

Kycklingarna, nu ca 5 1/2 v

En tupp;  Australorp, 5 1/2 vecka gammal.

Ungdomar chattar - Blomme...

I fokus - Australorp, höna... 5 1/2 vecka...

Blandade kycklingar - Australorps, Blomme och korsningar

Två ungtummar av rasen Blommehöns

Vuxna Blommehönor

Australorpparet

Australorptuppen

..och hans höna.

Piggy, kanske världens charmigaste gris!!! :-)

Våra senaste kaninungar, det blev endast två i kullen, vilket också får bli vår avelshonas sista kull. Men vi hade sådan tur att dessa två båda är honor, så de ska vi behålla och avla vidare på i framtiden, med vår Gotlandskaninhane som tilltänkt "make". :-)

På återseende! /cejasmatte