Skillnaden mellan Avelsägg och Matägg.

Jag fick (återigen! Kul med så stort intresse!!!! :-)) en ny förfrågan om vad som är skillnaden mellan - vad jag kallar för - "avelsägg" och "matägg". Jag vet att jag skrivit om just detta förut här på bloggen, men eftersom våren närmar sig och kommersen snart är i full gång på "äggsidan", så kanske det är lika bra att jag berättar igen om hur jag hanterar äggen, beroende på dess ändamål!

Matägg

Precis som det låter, kanske man kan säga: det här är ägg som är meningen att vi människor ska konsumera, ja käka upp rätt och slätt. :-) Dessa samlas in 1 - 2 ggr dagligen, tvättas/rengörs och förvaras direkt efteråt som kylvara, innan de så småningom säljs (eller för den delen används av oss själva här hemma!).

Matäggen härifrån vår gård kan komma ifrån olika hönor, korsningar eller renrasiga, och det spelar egentligen inte så stor roll mer än att man ser skillnad på storleken och på skalets färg. Själv kan jag exempelvis se om en blommehöna, en australorp eller en benbefjädrad höna värpt ägget :-) Vi har inga hönor som värper ägg med helvita skal, men alltifrån ljust beige via ljusbruna med små prickar till mörkare bruna, kan man finna här hos oss.

Gemensamt för alla våra matägg är dock att de har en knallgul gula, ja nästan orange!, och de ger en sådan fin, intensiv färg åt såväl sockerkakan som pannkakorna! :-)

Jag har testat ägg härifrån och det äldsta jag testat var ca 3 månader gammalt. Det var då hanterat som kylvara hela tiden, och det var INTE surt. Ägg har lång hållbarhet, och framförallt om man förvarar dem i kyla.

Avelsägg

Avelsäggen däremot, är de som (förhoppningsvis!) ska ge upphov till nya små kycklingar; hönor och tuppar av olika raser!

Om jag planerar att kläcka fram kycklingar av en viss ras, låt säga Australorp för enkelhetens skull (jag har i nuläget just en sådan grupp; 1.7), sätter jag ihop en avelsgrupp dvs de individer som ska bli mödrar + fader åt de små. 1.7 (som ovan) betyder att det är en tupp och sju hönor. Hade det stått ex.vis 2.5 hade det betytt två tuppar och fem hönor, osv. Första siffran är alltså antalet tuppar och andra siffran är antalet hönor i besättningen eller gruppen.

Man bör låta dessa blivande föräldrar gå tillsammans i åtminstone 3 veckor innan man börjar samla in ägg (om man haft hönorna ihop med andra tuppar, alltså av annan ras, innan). Sedan börjar man samla in äggen. Har man många hönor kan man kanske få ihop äggen på en dag, andra får samla längre.. Själv vill jag helst inte att äggen ska vara äldre än ca 10 dagar då de läggs i kläckaren, max 14 dar.

Under tiden som man förvarar äggen, i väntan på att de ska läggas i kläckaren, så ska äggen "vickas", vändas, dagligen. Alla gör på olika sätt men själv har jag dem i en äggkartong som jag ställer på snedden, på "högkant", och ett par ggr dagligen vänder jag så att den andra kortsidan står uppåtlutad istället. Dessutom står äggen med den toppiga, spetsiga änden nedåt i kartongen, likaså gör de så småningom i kläckaren.

Jag torkar/rengör inte äggen aktivt som sådant, utan de ägg som helt enkelt är för skitiga ratar jag istället helt som avelsägg. Vad man däremot lämpligen gör är att doppa ner äggen i Virkon S-lösning (Virkon S + vatten), låta dem torka, innan man lägger (läs: ställer) dem i äggkläckningsmaskinen. Descinificering, helt enkelt. :-) Äggen ska vara torra och rumstempererade innan de läggs in i kläckningsmaskinen.

Sedan kommer man in på avdelningen äggkläckning, vilket är en annan historia - den får ni vänta lite till på! :-)

Nu när ljuset börjar komma tillbaka och våren är i annalkande så sätter hönorna fart må ni tro! Det är alltid lika roligt när en unghöna börjar lägga sina första ägg, jag kommer nog aldrig att tröttna på detta lilla mirakel.

Jag vet inte om ni ser det på samma sätt som jag, men jag vill likna det vid TVÅ "födslar"... En när själva ägget kommer ut, alltså när det läggs av hönan (ajaj, eller...?!) - där finns potentialen till ett nytt liv - och sedan ytterligare en när/OM ägget verkligen kläcks och det kommer ut en kyckling -- ja, ajaj det också tycker jag nästan... När man bevittnat en kläckning LIVE så ser man att det är verkligen inte utan problem/motstånd som den lille tar sig ut. Fascinerande egentligen! Alla tycker säkerligen inte så, men det är väl det som skiljer oss fjäderfäfantaster från resten...   

På återseende! /cejasmatte

Följ min blogg med Bloglovin

　Ja, som sagt: vilken helg... Själv kan jag inte ta åt mig äran för att ha jobbat ihjäl mig precis, jag har ju varit sjuk och "försökt göra så lite som möjligt" - vilket ändå innebär en del.   

Glädjande nog säljs vaktlarna i nästan snabbare takt än jag kan kläcka fram dem, och senaste kullen är numera inte längre särskilt stor till antalet eftersom de flesta flyttat hemifrån. Ett gäng till flyttade nu i helgen och ytterligare ett antal är i nuläget tingade, och de som kvarstår efter den leveransen ska jag behålla själv.

Men, misströsta icke, ny kull är på gång, så om drygt 3 veckor finns nya djur klara för leverans om intresse finns.   

I fredags var det bestämt att vi skulle slakta "supergrisen", en nätt liten sak på omkring 300 kilo... Trots att jag inte var helt kry så beslöt vi oss ändå för att genomföra planen, mycket för att "få det hela ur världen", ffa då det här var en slakt med  ovanligt mycket känslor inblandade och är fallet sådant kan det vara bättre att få det "överstökat" istället för att skjuta upp och skjuta upp...

Nåväl, sagt och gjort så blev det avlivning i fredags morse och sedan vill jag lova att cejashusse har haft att göra i dagarna tre. Vilket arbete! Jag har inte gjort så mycket förutom att ta kort, komma med goda (?) råd     och möjligen assistera något vid paketering av kött.

Vinschen brast förresten - den ska vara godkänd för omkring 360 kilo - när nöffe skulle hissas upp, så nu får det bli ny vinschanordning! Det var utan tvekan den största gris vi slaktat hittills och lär också bli den största på många år framöver. Och som sagt, det var känslor både för och emot inblandade i detta, men faktum är att - även om vi till en del saknar honom - så kan vi nu umgås på ett betydligt mer avspänt, avslappnat sätt med våra andra grisar: vår sugga (som är högdräktig!) och gyltan. Tidigare var man tvungen att ha ögon även i nacken...

Men ändå, det var lite tråkigt, och såklart att i den bästa av världar kanske han kunnat få en egen hage och ett eget fint hus, och så vidare. Men nu var det så att han också gjort sitt som avelsgalt här (suggan dräktig och gyltan betäckt) och han var helt enkelt inte pålitlig, så... Sälja honom ville vi absolut inte och ej heller låna ut. Nåja, nu gick allting så himla bra och han dog så snabbt (mitt i maten :-)) och hann aldrig fatta ett dugg, så vi tröstar oss med detta.

Men jag skojar inte när jag säger att han vägde närmare 300 kilo. Länge visste vi att han låg nånstans runt 250 kg i vikt, men han har sedan dess bara ökat och ökat och han var faktiskt alldeles enorm.

Vi tvivlade väl på att köttet skulle gå att äta, pga galtsmak, så vi var ju rädda för att vi skulle stå med "trehundra kilo hundmat", som jag skojade lite om. Då hade lilla Ceja blivit fet...

Nåväl, bland det första vi gjorde efter att han var flådd och urtagen, var att skära ut några stekprover. Till vår stora lättnad och glädje fanns det ingen galtsmak eller avvikande lukt i köttet, och efter detta har vi även hunnit testa färs, revben, sidfläsk och skivat kött som vi tillagat och ätit upp med god aptit. Vill poängtera att visst, vi gjorde detta innan vi fått reda på trikinprovsresultatet MEN så länge man är noggrann med att verkligen genomsteka köttet är det ingen fara. Sedan dess, idag närmare bestämt, har vi fått svar på trikinprovet och det var inga trikiner påvisade. :-) Det här var en linderödsgalt, omkring tre år gammal, vill jag tillägga.

Eftersom cejashusse nu blev i princip ensam om detta göromål, kan man alltså utan tvekan säga att det tog tre hela dagar innan hela grisen var vidgjord, dvs när allting: finstyckning och annan bearbetning av köttet, var klart (som ett exempel: malningen gav ca 15 kilo köttfärs!). Fär att inte tala om att diska upp och städa undan efter slakten, det är minsann inte gjort på fem minuter det. Mycket arbete alltså, men det gick vägen!

De som läst den här bloggen förut vet vid detta laget att det brukar komma bilder som kan kännas en aning obekväma för vissa, så även den här gången. Jag gör som jag brukar: Jag VARNAR för otäcka bilder och nu till att börja med kommer det lite kort på hönorna, som garanterat ALLA kan titta på, och är man sedan känslig och inte vill se bilder som har med slakt och styckning att göra så ska man fortsätta vidare till en annan websida. Ingen som inte VILL ska behöva känna sig tvingad att se "obehagliga" bilder - för så kan man självklart få lov att känna. Titta gärna på hönorna, och gå sedan till

www.tv4.se eller nåt. :-)

På återseende! /cejasmatte

Och NU ska ni byta sida ifall ni känner för det. På återseende!

Ceja måste kolla...:

Grisen är halverad:

Dessa har en gång suttit i cejashusses ben... Sånt händer när man håller gris/galt, men allt gick bra (den gången...)! ...

Lite bilder från själva styckningen:

Prima kött!

Ja... Krax, krax, host, host....

Njae, jag är väl inte alldeles pigg och munter, halsen värker och lungorna kvider, men men... Allting går över!

Men trots halsens onda så fungerar ju ändå fingrarna ;) och därför får jag väl sätta mig här vid tangenterna, för att ta och gratulera kronprinsessan Victoria och prins Daniel, till den nyfödda prinsessan som föddes nånstans mellan 04.00 och 05.00 (eller?) i natt/morse...

Jag är ingen fanatisk monarkist, royalist, etc på något vis --  men heller absolut inte en obstinat motståndare till kungahusets varande eller icke varande -- istället gläds jag faktiskt i nuläget åt det nya lilla livet - hur skulle man kunna göra något annat?! Välkommen till världen lilla sessan! :-)

Vad de måste vara lyckliga nu, men också nervösa, överväldigade, upprymda, euforiska, stressade, pressade och mycket annat. (TUR man inte är född som kunglig, jag hade nog avfyrat både en eller två bazookas mot pressen och alla paparazzis...:-/ ).

Nåja, STORT lycka till, vi här nere i söder kanske skickar upp några fin-fina, och ytterst möra, lättsmälta, lättuggade vaktelbröst och några flak färska vaktelägg som bebismat (usch, vad dåligt jag skämtar nuförtiden, skäms på mig...). ;-D

Kvällstidningarna är som vanligt pigga på sånt här:

Aftonbladet

Expressen

Men det finns annat också att glo på; avslutar med url:en till mina/våra album:

Våra album på djur etc

;-)

På återseende; kraxar cejasmatte

Jaha då fick jag mitt straff för att jag nedlät mig till att klaga på något så obetydligt som blötsnön - nu har jag fått något helt annat att gnälla över, eftersom jag vaknade vid 2.30 i natt med extrem halsvärk och det har bara blivit värre under dagen. *morr* Passar extremt illa just nu med tanke på den inplanerade grisslakten på fredag!

Blev grymt orolig över att det var halsfluss på gång, jag har haft min beskärda del av detta h*lvete flera gånger och vill inte uppleva det någonsin igen, tack. Nåväl, jag tror inte det är halsfluss, för jag har inte haft över 38,5 i temp under dagen *peppar peppar* men det gör likväl jäkligt ont i halsen och luftvägarna är väldigt ansträngda. Men en förkylning ska jag väl överleva. ;-)

Således inget långt inlägg idag, utan väljer istället att lägga ut lite kort och filmer, håll tillgodo! :) På återseende! ..kraxar cejasmatte, från sjukbädden.

Nu är det bekräftat, Baskervilles hund lever i skogarna kring Frankanäs.... 

Jag hoppas ingen verkligen TROR att vår lilla Ceja gör såhär mot en förbipasserande...? Bilderna är helt klart fejkade ;-)

Ja, fy fasiken för blötsnö, säger jag!

Egentligen ska jag inte klaga med tanke på hurdan vintern trots allt har varit som helhet - vi har inte haft vare sig några stora snömängder,  eller långa perioder av extrem kyla den här vintern 2011/2012. Men nu tyckte vädergudarna tydligen att vi haft det alltför bra, för i sista minuten (?) kom vintern till oss i januari/februari med både snö och kyla, och värst av allt är nog denna blötsnö som nu har lagt sig här ute.

Men nåja, så mycket har inte vintern kvar att ge, vi är trots allt tre veckor in i februari månad, och våren är verkligen inte långt bort!

2012 års sådd har dragit igång förresten! Visserligen i ovanligt liten skala (än så länge vill jag påpeka!), helt enkelt pga att vaktlarna huserar i rummet i källaren som används till allt möjligt: här odlas det, det kittas fönster, drivs upp fjäderfän och mycket annat! :-)

Hittills är det endast kryddorna som jag sått (första omgången); och det blir en massa roligt (och GOTT!): bl.a  timjan, mejram, rosmarin, basilika i flera olika varianter, citronmeliss etc, etc. Inom någon vecka drar jag igång med tomat- och paprikafröerna samt en del annat också givetvis. Ni som känner mig vet att jag alltid sår oh so too much, men vad tusan gör väl det... Man får gallra och gallra och gallra lite till, det brukar alltid bli bra i slutändan! :-)

På tal om att så... Jag vill absolut slå ett slag för att så krasse, och att grodda sina egna groddar, såhär  i vintertid när alla människor behöver sina vitaminer! Köp ett groddtråg för några tior och köp hem lite härliga ämnen att grodda - det finns massor; linser, bönor och solros och vete, ja you name it!

Fulla av vitaminer, kripspigt goda i sallader eller på smörgåsen, supernyttigt helt enkelt. Själv är jag igång med både groddning och krasseodling på köksön, så alla som funderar - sluta fundera och gör slag i saken, det passar så himla bra såhär års (även om det självklart är gott och nyttigt året runt!).

Vad händer då i övrigt här på gården?! Jo, vaktlarna tycks gå åt på löpande band - och nu menar jag inte att de dör för mig (ve och fasa om det så vore!), utan tvärtom - de säljs och tingas i parti och minut känns det som. Jätteskoj! Dags att fylla kläckaren på nytt, helt enkelt (den tar cirka 50 vaktelägg i stöten)... :-)

Till helgen blir det ånyo grisslakt här hemma, och denna gång blir det nog inte utan att både en och två tårar fälls, tyvärr... :-/ Skriver inte mer om just DEN biten nu, vi får se om det kommer något mer om det i nästa vecka.

Extra glad är jag idag för jag fyndade igår, köpte mig ett par Tretorn Retriever för endast 549:- vilket är ungefär halva priset, ja i alla fall inte långt ifrån! Suveräna och sköna är dem, sitter som en smäck! Ett mycket bra köp. I normala fall traskar jag runt i Tretorn Sub eller mina Graninge kängor, men det här var ett välkommet tillskott till hemma-skodonen.. Fast det är klart, jag hade ju ännu hellre skrutit om att jag köpt mig ett par Loboutin eller Manolo Blahnik, men tyvärr är fallet nu inte sådant. ;-) Kanske nästa år...

För att förenkla det här med att visa bilder på hemsida/blogg så har jag nu gjort slag i saken och tagit mig an +Googles tjänst för bildvisning, och är hittills mycket nöjd måste jag säga! Kanske jag får äta upp dessa ord, kanske inte, men jag provar att lägga ut länken till mina album och skulle det inte funka på ett eller annat vis är jag tacksam för feedback!

https://picasaweb.google.com/112255511249599466762

Har försökt dela upp albumen och dess innehåll något sånär, men ibland blir det kanske inte så värst väl katalogiserat ändå... Nåja, nu ska vi inte vara petiga. :-) Kika gärna in! Jag har ju den här bloggen, och utöver det hemsidan på

http://cejasmatte.n.nu men där är utrymmet ganska ordentligt begränsat om man inte är Premiumkund (vilket jag alltså inte är, eftersom det finns så många bra gratistjänster att jag valt att utnyttja dessa, sniken och snål som den smålänning jag är ;-)).

Så att samla alla intressanta foton, och kanske en del ointressanta också, på ett och samma ställe borde vara en ganska god idé, när man som jag, inte får plats med fler på hemsidans utrymme.

Avslutar denna gång såhär..:

http://www.youtube.com/watch?v=CBQ01X-1AlI

http://www.youtube.com/watch?v=S9ZbuIRPwFg&ob=av3n

På återseende! /cejasmatte

Febril aktivitet i vaktel-barnkammaren!

Liten letar redan efter ny bostad - börjar det kännas trångt med 30 syskon?

 I vaktlarnas barnkammare huserar just nu drygt 30 stycken, drygt en vecka gamla, Japanska jumbo vaktelkycklingar.

Dessa är till salu, och nu då de är för unga för att könsbestämmas kostar de 60:- styck, medan priset för en könsbestämd, viltfärgad trio (dvs en tupp tillsammans med två hönor) ligger på 350:-. Även andra färger finns, och då diskuterar vi priset (likaså beroende på hur många man vill ha).

Såhär bor vaktlarna just nu, under värmelampor i vårt hobbyrum i källaren

Jag har också så gott som alltid vaktelägg från Japansk jumbo vaktel till försäljning, både för matkonsumtion och avelsägg. Från 3:- styck (matägg).

I förrgår satte vi ihop vår Australorp avelsgrupp, tupp med sju hönor, i egen hönsgård, och om ungefär tre veckor börjar jag samla in ägg för kläckning från dessa. I övrigt är det än så länge planerat att kläcka fram Kochin dvärg och Blommehöns också under våren och sommaren, men jag börjar alltså med Australorp. Här kommer lite bilder på både Australorpgruppen, och mina Kochin avelspar (2 st).

Snö från stövlarna är intressant och gott, enligt hönorna...

Australorp

Kochin avelspar 1.

Kochin avelspar 2.

Korsningskaniner till salu - Blivande jättar

Klicka på bilderna för att se större version.

Bilderna ovan är hongänget, och bilderna nedan är hanarna.

Födda den 12 november 2012. Vill tillägga att den helsvarta hanen på bilderna ovan är såld.

Korsningar mellan Belgisk jätte - Tysk jättesheck. Man får räkna med en vikt som fullvuxna på mellan 5 och 7 kilo på dessa kaniner, de blir alltså stora!

Priset är 250:- styck.

På återseende! /cejasmatte