cejasmatte

Alla inlägg under mars 2012

Av Malin - 27 mars 2012 19:08


Fullt upp! Minst sagt!   


Vi har varit väldigt aktiva nu de sista dagarna med precis allt möjligt - vi har varit iväg och köpt in halm, vi har besökt en jaktbutik (den brukar vi visserligen besöka emellanåt, men att den i princip låg granne med "halm-bonden", det visste vi inte!), vi har sålt en av våra fina korsningstuppar, vi har hämtat hem en "annan sak" (mer om den nedan!) och mycket mer, och (som vanligt) utöver detta är det djur och -skötsel, och ved, och stor vårstädning och mycket mer som tagits om hand här hemma! Pust, säger jag bara!!! :-)


Härom kvällen for vi söderut till Blekinge eftersom cejashusse hittat en intressant annons på blocket.se, och sagt och gjort - vi for dit och det blev affär. Så nu är cejashusse - äntligen! - ägare till en mycket, mycket efterlängtad compoundbåge (alltså en slags pilbåge för de som undrar), och vi övriga här hemma - tja, vi får väl lära oss att ducka och "dodge:a" (svengelska?) bäst vi kan, för nu "avfyras" (eller heter det skjuts?!) det pilar här hemma mest varenda dag! :-)


Dagen efter, läs: igår, blev det på nytt en färd till Blekinge och - återigen, faktiskt - Karlshamnstrakten, för då skulle vi fara och hämta hem en storbal halm åt våra djur. Det har sedan dess (idag på förmiddagen) visat sig att dessa storbalar tydligen var så perfekta som pilfång för dessa pilar som skjuts (avfyras?) iväg att till helgen blir det att åka tillbaka och hämta hem ännu en. :-) Den här första balen var ju avsedd som strö åt djuren, så en till behövs...


 

Vårt lilla släp med en desto större halmbal på.. :-)

 



Är vi möjligtvis en aning udda, tycker ni?! Näe.. det kan jag väl aaaaldrig tro! Kanske lite många olika/varierande intressen dock! :-)


-- Dessutom hann jag också med att sälja en av våra vackra korsningstuppar igår eftermiddag, och det var riktigt roligt att han nu får sitt eget "harem" av hönor och slipper dela med sig, som han hittills fått lov att göra... :-) --


När vi insåg att halmförsäljaren i princip bodde granne med en jaktbutik (Racerback) så passade det ju dessutom bättre än bäst, eftersom cejashusse ändå hade ärenden dit - för att köpa fler pilar till den nyinförskaffade compoundbågen.


På Racerback hittade även jag något mycket trevligt - där fanns nämligen en tioveckors tikvalp (som tillhörde killen i affären), som var alldeles bedårande, och redan så duktig! Det blir en bra hund av denna, absolut! Nyfiken och vaken, frimodig och intresserad, men kunde också gå ifrån och lägga sig lite för sig själv och koppla av. En helt underbar liten tik, och jag var tvungen att ta lite kort på underverket också... Blir man sugen på valpar nu liksom?! Jajamensan!!!


     

Denna underbara lilla tikvalp fanns på Racerback i Dala, utanför Karlshamn. Hon gjorde som alla hundar gör när de träffar mig = visar magen.



Sedan blev det tisdag (läs: idag) och eftersom vi gjorde en avstickare till cykelaffären i Ryd i går på väg till Blekinge, och där hittade en intressant sak, så var det i morse dags att köra tillbaka dit och hämta SAKEN som vi tingade igår!!! :-)


Jag är inte glad - jag är överlycklig! *tadaaa*


 

Monark


Jag har hela vintern gått och suktat efter en ny cykel, efter att den 25 år gamla Monark:en som jag hittills använt, lade av i höstas. För en tid sedan såg jag en cykel som jag gillade; även det en Monark, men med 21 växlar (det mesta jag hittills haft faktiskt), röd och grann, och av den modell jag var ute efter. Så igår, när vi besökte handlaren i Ryd (cejashusse behövde lite nya delar till ena motorsågen) så stod cykeln fortfarande där och liksom stirrade på mig. ;-)


Hur det nu föll sig så blev det en liten provtur och sedan fick jag veta, (av cejashusse) att jag fick cykeln i PRESENT om jag ville ha den!!! OM jag ville ha, och att få den i present var ju alldeles fantastiskt dessutom! Så, från och med idag, är jag då en lycklig ägare till en helt ny cykel. Vi har redan varit ute och cyklat idag, en snabb runda men ändå, ihop med Ceja givetvis, som blev överlycklig även hon över att matte och husse nu återigen bjuder på sådan härlig motion!!! :-)


Jag har alltid tyckt om att cykla och när "jag nu är som jag är" så är cykling en alldeles utmärkt träningsform eftersom det inte belastar min "kassa kropp" på samma sätt som att gå ut och . Samtidigt ger det träning, motion och man är i rörelse. Dessutom kommer man längre på kortare tid, det är inte alls så drygt som att gå. Såklart att det gör ont och kanske framförallt då i mitt skadade knä, men inte alls på samma vis som när jag promenerar.


Så jag är så glad, så glad och tycker väldigt mycket om min nya cykel, gissa om den kommer att få rulla långt det kommande halvåret eller så, innan den får sin vintervila. :-)


 

21 växlad

 


Och i övrigt så putsas det fönster, städas, tas hand om djur i parti och minut, och "gnos på" rent allmänt. Inte många lugna stunder vill jag lova, men det är skönt att vara sysselsatt. Inte minst så skingrar det tankarna en aning och man har inte TID att koncentrera sig på smärtan, när man håller igång med allt som ska göras. Det är nyttigt!


Avslutar med lite bilder.... :-)



   

Som jag sagt förut: Bortskämd... Med denna ljuvliga utsikt som man vaknar till varje morgon... :-)

Vänstra kortet är taget ifrån hallen inomhus, så förstår ni vad jag menar.




   

Piggy sitter och begrundar tillvaron en stund



 

Stor aptit!



     




   

Kommer tydligen en filmpremiär i dagarna - "Hunger games". Detta är väl vårt Hunger games här hemma...



På återseende! /cejasmatte


Redigering: Kortet som jag ovan angav var taget från fönstret var fel: här kommer det rätta! "Rätt skall vara rätt" :-)


 

ANNONS
Av Malin - 25 mars 2012 10:47

...med detta underbara vårväder som vi haft i några dagar nu, och dessutom bortskämd med att vakna upp till denna härliga utsikt varje morgon:


 


I övrigt har operation vårstädning/storstädning, kalla det för vilket som, nu inletts och då menar jag inte i stallet (som dock får stå näst på tur) utan i hemmet. Pust! Men visst man ha det lite extra fint till påsk?!


Smågrisarna lever och mår väl och det gör förresten alla andra djuren också här hemma. Här kommer lite bilder...




   

Kissepaus ;-)


     




    

Överallt i trädgården sticker det upp härliga lökar just nu...

 

 

 

Med så mycket som skall och måste göras här hemma, så varken kan, hinner eller vill man sitta vid datorn   , så lite kort inlägg idag.. Försök se till att njuta av vårsolen nu och få i er vitaminer som vi fått för på tok lite av under den mörka vintern!!!



På återseende! /cejasmatte


ANNONS
Av Malin - 22 mars 2012 20:24

Sorry folks, ingen tid för bloggning idag; så..:




eller:


På återseende! /cejasmatte

Av Malin - 20 mars 2012 14:19

 

Åhh, jaa.., nog är det inte utan att man känner det så!   


En moders vakande öga...  

 


Jag blir alltid glad för alla nytillskott här på gården, oavsett om det är hönskycklingar eller vaktelkycklingar eller kaninungar... Tacksamheten jag känner inför att hålla på med detta är stor, och jag skulle inte vilja vara utan våra vänner Djuren!

 

Men just för tillfället - och med risk för att trötta ut alla med mitt, för tillfället aningen, "sviniga bloggande" ;-)  - så bara måste jag visa lite fler bilder på våra små kultingar, och för de som vill så finns det också en liten oansenlig video på: http://youtu.be/CBW5O9cPoqs

 

Idag har de tagit livet på allvar, tydligen, för nu har de börjat hitta ut ur grishuset (vi har alltså frigående grisar om nu någon hittills missat det, och de kan gå som de vill, in i, och ut ur, grishuset, precis som de vill). Så nu har vi en tid framför oss, då man bara kan stå och titta ut genom fönstren om man skulle vilja det, och se de små liven ränna runt utanför. Fast av 10 stycken så var 6 stycken idag små fegisar som valde att stanna inne i "stugvärmen" medan resterande 4 var pigga på att upptäcka vad livet har att ge.

 


 

Känns det konstigt för er läsare att jag skriver såhär, som ovan, med tanke på att slutsyftet med dessa kultingar faktiskt är MAT?! -- Samt givetvis också försäljning då de är gamla nog (merparten av dessa lär säljas om cirka 12 veckor, framförallt eftersom vi väntar oss en kull till om cirka tre månader...)

 

Själv tycker jag inte det känns alls konstigt, för jag resonerar som såhär, att så länge djuren lever så ska de ha det bra, och leva ett så behagligt djurliv som möjligt. Och faktum är att eftersom jag/vi här hemma äter kött, så föder vi mycket hellre upp "vårt eget kött" än köper dito från grisar som kanske inte levt lika lyckligt som våra...?! För nog vågar jag påstå att våra grisar är lyckliga grisar!!!


 

 

I många fall förstår jag lite grann veganer och vegetarianer (jo, faktiskt!!!) för de har verkligen valt en livsstil där köttet helt och hållet har uteslutits (samt även då, i vissa fall, även ägg- och mjölkprodukter), och det är ju helt och hållet upp till var och en. Det jag har betydligt svårare att förstå är nog de människor, som väljer att gå till sin lokala livsmedelsaffär och där, "glatt och trallande" ;-), inhandla sitt kött samtidigt som de å andra sidan inte kan tänka sig att äta upp ett djur som de kanske sett slaktas, eller "känt"/ägt under tiden djuret levde, eller (t.o.m.) föder upp och håller djur själva, men inte kan äta köttet från dessa. (Det sistnämnda är i min mening mer dubbelmoral än att bli vegetarian/vegan...)

 

Att vi började med djuruppfödning även mot köttinriktning, kom sig väl egentligen av att vi båda två här hemma, stod i ett vägskäl mellan att sluta köpa industrikött och faktiskt bli vegetarianer eller - som bekant - bli självförsörjande. Nu övervägde det sistnämnda, kanske mycket beroende på att vi sedan tidigare odlade grönsaker och under halva året redan var självförsörjande på dessa. Dessutom fanns ju redan traditionen av jakt och fiske här hos oss, och därför tog vi steget att bli våra egna köttproducenter. Dessutom fanns ju tid, plats och möjlighet serverat, så...

 

Men icke att förglömma så har vi våra djur även för sällskap och för att det är roligt, tro inte att vi har dem för ekonomisk vinnings skull för då tror ni fel, fel, fel! ;-) Det är kostsamt att hålla djur i den (lilla) skalan vi håller dem på, vi får ingen rabatt för stora foderinköp eller liknande, men so what... Det kostar ju att köpa människomat också, och det kontot har vi ju kunnat minska ner på en hel del de senaste åren...

 

Vi går således inte med vinst på vår lilla djurbesättning men vi trivs bra med det här och vi kan framförallt äta med ett gott samvete. Djuren har det gott, och dör fort och ingen stress är heller inblandad eftersom vi slaktar hemma: huvudet vid foderbordet, smaskandes på lite gott, lite klappar, kel och snack, och sedan är det över så snabbt, utan vare sig ångest eller stress.

 

Däremot vill jag poängtera en sak: Själva slakten är ALDRIG ROLIG, aldrig någonsin! Den dag jag, eller någon annan för den delen, börjar tycka DET, då är det dags att ta sig en riktigt stor, fet tankeställare och börja fråga sig själv vad det är man håller på med!

 

Själva slakten är alltså ett nödvändigt ont - men allt som lever, det ska också dö - och sådan ser ju verkligheten ut, om man som vi och många andra, äter kött. Jag skulle aldrig drömma om att begära att alla som äter kött också ska kunna klara av att gå ut och nacka sin egen tupp eller slakta sin egen gris - absolut inte!!! Vissa är helt enkelt lämpade, medan andra inte alls klarar av det. Nu råkar det vara så att vi klarar av det, och då gör vi det. Men roligt är det INTE. Däremot, när djuret inte längre är ett djur liksom, när det är kött - då kan det vara väldigt förkovrande att vidareutbilda sig inom styckningen osv, och även om ordet inte är just ´ROLIGT´ så åtminstone intressant. Men nu ska jag inte gå in på några styckningsdetaljer just idag, kanske en annan gång...

 

Ät gärna gott, men också med gott samvete!!!

På återseende! /cejasmatte



   


   



     



   

Av Malin - 19 mars 2012 10:11



Får väl passa på att visa hurdana förpackningar påskäggen levereras i nu fram till påsk, jag har ju nämnt dessa i tidigare inlägg.   


På bilderna nedan är det vakteläggens förpackningar som visas. Varje ägg är inslaget i gyllene silkespapper, och kartongerna har olikfärgade etiketter med text och dekaler. Hönsäggen kommer nu, och fram till påsk, i liknande förpackningar, dock utan silkespapper.


 



Passar extra bra om man skulle vilja ge bort vaktelägg i påskgåva.   

 

 

    

 

     

 

 

    

 

 

Beställningar på höns- och vaktelägg tas emot på

mail.

 

 

På återseende! /cejasmatte

 

Av Malin - 19 mars 2012 07:30

Äntligen så blev det dags! Våra efterlängtade små kultingar föddes här i helgen och de är alldeles bedårande! Pigga och glada verkar de också vara, som extra grädde på moset!

  


Än så länge har vi inte velat vara och störa eller rota runt allt för mycket men kan avslöja att en har jag hållit i och mmmm, de är bara för härliga! Mamma Piggy är varken arg eller ens särskilt oroad, och även om vi ändå velat vara lite försiktiga såhär i början har det givetvis blivit lite fotograferande av de små.   


Ska tillägga att jag inte riktigt lyckats räkna dem alldeles exakt, det är nästan lika svårt som att räkna vaktlar ;-) för de är sällan stilla utom just när de sover eller diar och inte ens då är det lätt. Man vet inte riktigt var den ena kultingen börjar och den andra slutar, eller hur jag ska säga...  


Nåväl, det är roligt att det hittills verkar ha gått så bra, och här kommer självklart lite foton...



På återseende! /cejasmatte



 


     



     



   



     

Av Malin - 16 mars 2012 10:33


 

 

 

Inleder inlägget med en bild på en vacker tupp och två hönor vid sidan om, dvs inte vaktlar... :-)

 


Eftersom vaktlar är i fokus här hemma för tillfället (med ett antal nykläckta små individer i en bur, under värmelampa, i källaren!), tänkte jag idag spinna vidare på detta tema. Att på maskinell väg, dvs i en äggkläckningsmaskin, kläcka fram både vaktelkycklingar men även höns-, anka-, gås-, fasan- etc etc, verkar vara något som är oerhört populärt, och intresset bara ökar och ökar hela tiden, verkar det som. Att kläcka fram på naturlig väg är självklart suveränt, men det är inte alltid det fungerar... Skulle man förlita sig på att få fram just vaktelkycklingar genom naturlig kläckning, fick man nog inte så många per år, tyvärr. Även om det givetvis händer att vaktlar är ruvvillga, det är bara lite mer sällsynt än som hos höns. :-)


Det finns skillnader mellan att kläcka fram vaktel- och hönskycklingar och idag tänkte jag berätta om just vaktlar eftersom dessa är lite speciella.


Vi har alltså Japanska jumbo vaktlar, och då de kläcks är de väl ungefär så stora som en knapp tumme, beroende på hur man räknar eller vilken fantasi man har. :-) Jag tycker alltid att det är väldigt svårt att beskriva djurs storlek (den aktuella VIKTEN kan man ju alltid kolla om man har en våg till hands!) och jag får ofta frågan om just HUR vaktlar ser ut. Ja, hur beskriver man det på bästa sätt!?? Titta på bilder på nätet är väl det allra bästa ;-) men frågan kommer ändå ofta.


En fullvuxen japansk jumbo vaktel är väl... tja, som en liten koltrast fast utan dessas stjärtfjädrar?! :-) Kroppsformen är visserligen rundare/kompaktare, men detta är den beskrivning som åtminstone JAG kunnat komma på och anser stämmer in hyfsat... Men som sagt; titta på bilder på nätet och finns det intresse för vaktlar och "träffa" dem i verkligheten så går det också bra att höra av sig till mig och komma hit och titta på fåglarna.


Nykläckta vaktlar är små, och ömtåliga, och otroligt söta! Då de kläcks här i äggkläckaren så flyttas de så småningom, successivt, över till vad man brukar kalla för "kycklingmoder", alltså en bur eller låda där temperaturen ligger på ca 37 grader tack vare en värmelampa. I mitt fall har jag en/flera ytterst "primitiva" sådana typer av förvaring, men fördelen med dessa är att de varit billiga och det viktiga är att de fungerar bra, dvs att temperaturen hålls där den ska.


För de som följer den här bloggen, så kommer ni nog hur sista omgången vaktlar "förvarades" efter flytten från själva äggkläckaren (annars gå tillbaka till tidigare inlägg för att se kort), men jag har gjort lite ändringar nu till denna senaste omgång.


Det är så enkelt ibland, som att man köper en gammal hamster/marsvin/kaninbur för några tior eller kanske nån hundralapp, och bäst anser jag det är med modellen som har plast "hela vägen upp" och endast ovanpå buren är det öppet, dvs med ett galler. Fast andra vanliga gallerburar fungerar också. Ovanför buren hänger man en värmelampa, armaturer och lampor finns att köpa på t.ex Granngården eller andra ställen där man köper foder (i vårt fall är det oftast Stallbacken/Börjes i Tingsryd).


I mitt fall, så gjorde jag själv en enkel lösning till själva toppen på nuvarande vaktelbur, eftersom originalgallret saknades - tog en OSB-skiva som jag sågade till i rätt storlek, och sågade sedan med hjälp av sticksåg ut en öppning något större än öppningen i buren och fäste dit kycklingnät med hjälp av klammerpistol. Inga konstigheter.


 


Nåväl, så över till själva vaktlarna då. Har man hållit på ett tag med kläckning och sånt, så har man ju inte alltid behov av en termometer för då går det på ren rutin och känsla. Är det första gången man kläcker fram, får man se till att ha allting iordningställt i förväg, och med hjälp av en termometer kontrollera så att det verkligen håller 37 grader på burbottnen där vaktlarna ska befinna sig.


Små vaktlar är otroligt känsliga för att bli nedblötta och det är ytterst lätt hänt att de drunknar om man försöker sig på att ställa in en traditionell kyckling-vattenautomat, sådan som man har till hönskycklingar. En nykläckt vaktel har inget begrepp om vad den gör, och kan mycket väl "ramla" ner i bara en halv cm vatten, och blir den liggandes där - så tja, då kyls den ner och dör, helt enkelt.


I djuraffärerna finns det olika sorters vattenautomater som man kan köpa och använda under den första veckan, exempelvis sådana som man använder till burfåglar. En annan lösning är att skaffa en vattenflaska som normalt sett används till gnagare eller kaniner, dvs med pip och kula, för vaktlar dricker ur sådana, även som vuxna. Däremot kan det ju ta ett par dagar innan de nykläckta kycklingarna verkligen lär sig hur man gör, och då har jag gjort som så, att jag tagit en liten petflaska och skurit/klippt av bottnen, och däri häller jag ytterst lite vatten, så pass lite att de inte kan dränka sig!


 

Jodå, vaktlar dricker ur sådana här, och ingen risk för drunkning heller...


Vaktelkycklingar behöver tillgång till vatten ganska så snart efter kläckningen, och därför är vattenfrågan något man måste se till att ha löst, innan de kläcks!!!


Vad gäller foderfrågan, så brukar jag själv koka ägg som jag mosar och utfodrar dem med den första tiden, men det finns också mycket annat man kan ge dem - de är verkligen inte kräsna! :-) Tomat och gurka innehåller mycket vatten och det äter de gärna, och får på samma gång också i sig vätska.


Man kan dessutom köpa fågelfrön och hirskolvar (samma sort som till burfåglar) i zooaffären/livsmedelsbutiken, och ge dem. Men inom kort börjar vaktlarna att äta ´Start´, dvs samma foder som jag föder upp våra hönskycklingar på. Men den som tror att så pass små fåglar inte äter mycket blir nog förvånad... De är näst intill omättliga och äter som hästar - okej, väldigt SMÅ hästar då ;-) - och foderautomaten får man alltid fylla på tidigare än man trott. :-)


Vaktlar växer fort, och lever hela sina (tyvärr korta) liv i turbofart! De är vid cirka 3 veckors ålder nästan fullt befjädrade, och redan vid 6-8 veckors ålder är de könsmogna och då börjar hönorna att lägga ägg.


Beroende på färg, kan man könsbestämma vissa vaktlar (t.ex de viltfärgade) redan vid ca 3 veckors ålder, vilket man alltså avgör på färgteckningen. Medan ex.vis de vita får man vänta på till de är könsmogna, och då kan man helt enkelt "vända upp å ner" på dem ;-) och kolla vilket kön de har, den vägen. Tänkte att jag skulle försöka ordna en video på hur DET kan se ut, inom kort (så fort jag får hjälp med filmningen - lite svårt att både hålla en vaktel och filma samtidigt!). Förhoppningsvis kommer sådan video nu till helgen!


På en annan vanlig fråga: "Hur gamla blir dem?!", så brukar jag svara att räkna med 1 1/2 år, så har jag inte lurats. De kan bli äldre också, och de kan givetvis dö i förtid med, men när jag säger omkring 1 1/2 år så ligger jag ganska nära sanningen utan att överdriva. Då handlar det givetvis om djur som har värpt som små tosingar under större delen av sin livstid, och det får man ta med i beräkningen.


Samtidigt vill jag absolut poängtera att alla djur, även vaktlar, kräver sin skötsel, och vill man att djuren ska leva så länge som möjligt, så är det också mycket upp till en själv, som djurägare - att se till så de har det bra och att de sköts på rätt sätt. Det är alltid en förutsättning för så lång livslängd som möjligt, oavsett djurslag.


Finns det frågor om vaktlar eller höns, ställer jag upp och svarar i den mån jag kan!


Maila!


Nu kommer det lite fler foton i ämnet, håll tillgodo!


På återseende! /cejasmatte



 


     

Av Malin - 14 mars 2012 11:26


Jag fick ett angenämnt uppdrag härom dagen, eller om det möjligtvis var så att jag själv erbjöd mig :-), men hur som haver så handlade det om att översätta ett gammalt brev, skickat i december 1935 från Brooklyn, N Y, USA, hit till just den här gården där vi bor. Skrivet på engelska, och jag översatte alltså till svenska.


Jag ska inte vandra in på närmare detaljer, men mottagaren av brevet bodde och levde här på gården under större delen av sin levnad, och avsändaren var hennes brorson. Nästan alla hennes (mottagarens) syskon emigrerade till Amerika på "den gamla goda tiden" (ex.vis tror jag att en t.o.m var "cowboy" i western) :-) och den här brorsonen var alltså född i USA och levde där, men han hade under sommaren 1935 rest hit till Sverige, till sina rötter, och hälsat på sin faster Emelia, och antagligen också under den tiden bott här hos henne.


Jag är ju både fascinerad av språk i sig, men också av människor och människoöden, och då jag fick se det här gamla gulnade brevet kunde min "språktand" inte stilla sig --  jag ville absolut sätta mig ner för att läsa det och alltså även översätta det till svenska. Engelska språket som sådant har jag inte svårt för, tvärtom, däremot var det inte alldeles enkelt att uttyda vad det faktiskt stod i brevet på grund av den gamla skrivstilen, som dessutom blev alltmer svårläslig ju längre in i brevet man kom. :-)


Men det tog i runda slängar 45-60 minuter, sedan var det klart och även om texten i sig kanske inte är så jätteintressant för någon, så är det ändå lite kuriosa att läsa....


Jag tror inte någon tar illa upp över att jag publicerar detta, kanske tvärtom för det lär fortfarande finnas släktingar over there, och om de någon gång söker på rätt sökord på google, så kanske kanske.... Man vet aldrig. :-) Och i så fall är de givetvis också välkomna!


 

--------------------------------------



Översättning av brev sänt den 10 december 1935,


Från 135 Hicks street, Brooklyn, New York,


USA


(Inom  parentes står först följande: "Jag är ledsen att jag inte kan skriva på svenska, men jag är säker på att du finner någon som kan läsa upp brevet åt dig").


Kära faster Amelia (Min kommentar: hennes namn  är hela brevet igenom stavat med ’A’ istället för ’E’ som skulle varit det korrekta)


Tiden har gått så fort sedan jag träffade dig denna sommar, att jag inte vet vart den tagit vägen.


Jag menade att skriva till dig tidigare för att låta dig veta att jag anlände hem säkert, och  för att skicka korten som jag tog av dig och din gård. Jag vet att några av dessa kort kommer att överraska dig.


Tant Esther och mina systrar har fått kopior av korten också. De till tant Esther är en slags julklapp och jag vet att hon kommer att bli väldigt glad över dem.


Och nu, faster Amelia (återigen stavat med ’A’), vill jag återigen tacka dig för vad du gjorde för mig den här sommaren, och för de fina gåvorna du gav mig och mina bröder och systrar. Jag vet att de, liksom jag själv, kände lika mycket inför gåvorna och kommer att värdesätta dem lika högt som jag själv.


Jag har skickat dig en check på 15 dollar för flera dagar sedan. Kan du ge min kusin Thorsten (Min kommentar: det är stavat som: "Thursden" i brevet, men det ska vara Thorsten) 5 dollar och de andra 10 dollar är åt dig själv. Detta är min julklapp åt dig.


Jag hade tänkt att jag skulle försöka tänka ut en personlig gåva men kunde inte komma på någon som jag tyckte passade, och var rädd för att jag skulle köpa någonting som inte var användbart.


Jag är vid god hälsa och ganska lycklig, jag har stadigt arbete och lönen är bra. Min far och mina bröder och systrar är också vid god hälsa. Min far sa åt mig att "helsa" (Min kommentar: stavat just så)


Och nu, min kära faster ’Amelia’, måste jag sluta, och jag hoppas att du är vid god hälsa and "a glad jul to you" (Min kommentar: stavat just så).


With love (=med kärlek)


Walter


--------------------------------------


På återseende! /cejasmatte

Presentation


Livet på landsbygden; med djur och natur, jakt och fiske, grönsaksodling och mycket annat - så som VI lever det - i ord och bild. Välkommen att läsa om oss!

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

Bloggportalen

Twitter

Följ oss på Bloglovin´

Follow on Bloglovin

Instagram

Blogkeen

Vädret

Pinterest

Follow Me on Pinterest

Blogglista

Blogglista.se

Kvaltetskatalog

Min Instagram

Instagram

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se