Snart påsk!!!

Påsken närmar sig nu med stormsteg, och därmed kommer också äggen i extra fokus! Förutom att fönstren ska putsas, gardinerna strykas och hängas upp, påskdukar ska strykas och påskpyntet plockas fram, och lammet ska beställas eller inhandlas... :-) Och i mitt fall ska dessutom påskbroderierna bli klara - fram med nål och tråd!!! ;-)

Som vanligt har vi både hönsägg OCH vaktelägg till försäljning nu till påsken, och som alltid till de olika högtiderna så levereras äggen i lite "piffiga" äggkartonger -- i det här fallet med särskilda påsketiketter.

Priser:

HÖNSÄGG:

6-pack 15:-

12-pack 25:-

 -----------------------------------------

VAKTELÄGG:

6-pack 25:-

12-pack 50:-

Som alltid gäller först till kvarn, jag tar in beställningar med reservation för slutförsäljning. Men jag betar av beställningarna i den ordning de kommer in, givetvis... Vill man vara säker på att få vaktelägg till påsk, så är det bäst att vara ute i god tid helt enkelt. Dessutom - köper man färska ägg NU i veckan som kommer så håller de sig till påsk... Bara ett tips! ;-)

Hönsäggen ska inte glömmas bort nu till påsk, och våra hönsägg är väl värda sin plats på påskbordet med sin knallgula äggula! Välsmakande är de också. Såklart.

Ingen försäljning av avelsägg för närvarande, enbart matägg.

På återseende! /cejasmatte

cejasmatte@gmail.com

Det vackra vårvintervädret, som vi nu blivit bortskämda med under några dagar, håller i sig ännu och även om "kroppen och krämporna" ständigt gör sig påminda för min del   , så tycker jag ändå att det här speciella ljuset gör att man blir liiite piggare,  och mår liiiiite bättre...  Eller hur?! Självklart vore det ju suveränt om man helt och hållet slapp halta eller ha så ***** ont för jämnan, men se DET rår nog inte ens vårsolen på (tyvärr).

Spännande blev det förresten nu i eftermiddags att gå på promenad med hunden, vår lilla Ceja som till 99% alltid lyder på inkallning hittade något mycket spännande i skogen - jajamensan, hon tog upp ett spår och inte alls långt ifrån mig stötte hon också på ett djur av något slag (jag sätter största slanten på att det var en räv, faktiskt), för det blev en del yl, sedan en del skall, och sedan en hund med signalgrönt halsband (mycket bra grej!!!) som satte av iväg i ungskogen, och inte kom på inkallning. Hmm...

Tack vare halsbandet skymtade jag henne i alla fall då och då, men inte f*n kom hon, hon hade verkligen hittat någonting som hennes diverse jakthundsförfäder intalade henne att följa. Nåja...

Det enda som möjligtvis oroade mig i den här situationen är att isen ännu inte gått upp, däremot är den ytterst dålig och mardrömsscenariot är väl Ceja jagandes efter vilt ute på skör is... Huuu, säger jag bara! Och trots att jag knappt kan gå ordentligt så hade jag minsann sprungit efter, det kan jag lova!!! Linkat åtminstone!

Nåväl, hon kom tillbaka efter en utflykt på mellan 5 och 10 minuter, helt SLUT (och dessutom skamsen...!). Skönt! Det var ju helt klart ett djur hon stötte/drev, och som sagt tror jag mest på räv -- kanske framförallt beroende på att hon drev något, och jag hörde inget större djur röra sig genom vegetationen. Älg/rådjur hade jag både sett/hört på det avståndet. Grävlingarna är jag tveksam till om de ens är uppstigna ännu?! Vildsvin borde också ha hörts, och den tanken vill jag nog liksom inte ens tänka på heller.

"Spännande" som sagt. Alltid skoj att någon (läs: Ceja) ser till att hålla ens nerver i trim, eller på högspänn kanske man ska uttrycka det som, åtminstone i detta fallet. Nä, snart får vi minsann se till att para doggyn så kanske hon är lite mer stillsam under en tid, i alla fall... ;-)   

Vad har annars hänt?! JO, vi såg minsann War horse på bio härom kvällen! 2 h 27 min av tvättäkta (?) Hollywood-dravel: sentimentalt, tårdrypande, banalt, sliskigt... Men också - självklart - en gnutta gripande, romantiskt (inte romantik människa till människa dock, utan själva stämningen som sådan i filmen), drama som hade lite av allt; drama, komedi, krigsfilm och matiné...

Ett stort plus för fotot vill jag påpeka, nästan rakt igenom vackert filmat - absolut! Målgruppen - tja, inte för att jag känner mig gammal, men jag tror nog ändå att jag (läs: vi) var för gamla (?) för filmen. Merparten av såväl handlingen som tanken bakom "mästerverket" verkade mest vända sig till tjejer i tonåren. Samtidigt förstod jag inte riktigt att filmen hade så pass starka krigsscener som den hade, och märk väl: JAG gillar krigsfilm... Krigsscenerna var både intensiva och dramatiska och även om de inte var blodröda, så var det ändå ganska hårda tag i skyttegravarna, om jag säger så...

Nu ska jag inte avslöja för mycket, men det jag vill kalla "taggtrådsscenen" var nästan too much, till och med för mig. Kanske för att det var en häst och inte en människa som råkade illa ut?! ;-)

Nåväl. Bristerna i filmen var inte stora, de var gigantiska, MEN... går man på bio så får man väl, liksom annars, ta seden dit man kommer - och självklart så är det en stund av verklighetsflykt, därför ska jag inte såga filmen alltför hårt. Jag menar, om War horse var verklighetsfämmande, osannolik och dravlig - så finns det minsann många filmer som är bra mycket värre i detta avseende.

Och som gammal före detta hästmänniska (OBS! gäller dessutom cejashusse också!) så var det ändå självklart att vi skulle se filmen, känns det som. Och utan tvekan anser jag att den bästa skådisen (om det nu verkligen var bara en hästskådis i rollen?!?) var HÄSTEN ("Joey")!!!! I konkurrens med Harold, gåsen, då kanske...

Bästa scenen då?! Jag måste nog säga, när officeren red "Joey" (kunde de inte hittat på ett bättre namn, by the way?!) rakt emot oväntad fiendeeld - tiden tycktes under några ögonblick stanna upp och endast hans ansikte fanns i bild, ögonen sa det mesta i kombination med musiken, stämningen... själva känslan, ...och kort därefter såg man endast en ensam galopperande häst, utan sin ryttare, fortsätta blint med tom sadel... Ryyyys! Som sagt, banalt eller inte, dravel eller ej -- filmen hade sina moments, definitivt... Nu ska jag inte avslöja mer för er som INTE sett den. ;-)

I övrigt - inga griskultingar ännu, men två andra SVIN får avsluta detta inlägg i bild, nämligen våra charmiga små marSVIN Tikka (jajamensan, döpt efter ett vapen, vad annars?!) och Gumman.

På återseende!

/cejasmatte