De sista dagarna har varit relativt lugna här på gården, det säljs hönsägg, vaktelägg och kaniner lite hela tiden tycker jag.

Det mest "dramatiska" som hänt är väl i så fall att vår Ceja drabbades av någon slags magsjuka härom kvällen/natten, hon var även dålig en del av gårdagen men nu *peppar peppar* verkar det ha gått över och hon äter återigen med god aptit och är lika pigg och glad som hon annars alltid är.

Men visst blev vi oroliga, inte minst med tanke på att hon hade en liknande, fast långvarigare, episod i vintras. Säkerligen hade hon, då som nu, varit ute och hittat något olämpligt som hon ätit upp, i sann "hund-anda". Hundar är väl inte alla gånger kända för att vara jättekräsna utan kan stoppa i sig lite vad som helst känns det som...

 Förutom oron för djuret, så är det heller inte speciellt angenämnt att vakna av en ulkande hund mitt i natten, eller - kanske ännu värre? - när ljuden inte är ulkande, utan istället något i stil med "Pang, sprak, brak!" från den motsatta änden av djuret. Nåväl, så är det att vara hund- och djurägare, och jag kan inte påstå att jag är speciellt svåräcklad ens då det gäller att plocka upp "godsakerna" från golvet, jag brukar klara det mesta (även om det vid några tillfällen genom årens lopp har varit nära att jag också lämnat saker ifrån mig bredvid...).

Vilket får mig att tänka på en episod som inträffade härom året och som jag definitivt aldrig kommer att glömma, och det lär inte cejashusse heller göra. Vet förresten inte ens om det är något man bör berätta men kan JAG skratta åt det såhär i efterhand, så kanske jag kan bjuda någon annan också på ett gott skratt. Kan dock lova att DÅ var det inte det minsta roligt. Liten varning: om man är äckelmagad, så kanske man gör bäst i att sluta läsa här och nu... ;-)

För 4 eller 5 år sedan, ganska så exakt eftersom det var strax innan påsk - anledningen till att jag vet så exakt är att samtliga fönster var nyputsade och påskgardinerna nyupphängda, även i badrummet där denna trevliga lilla händelse utspelade sig... cejashusse skulle köra till jobbet i vanlig ordning på morgonen, medan jag fortfarande låg kvar i sängen, vägg i vägg med badrummet. Det hör till saken att i badrummet har vi kattlådan ståendes åt vår katt Svenne, som - om någon missat det - är en långhårig norsk skogskattskorsning.

Denna morgon, samtidigt som cejashusse, ehh... "uträttade morgonbestyren" ;-) så fick Svenne samma behov och han slank alltså in i badrummet samtidigt som cejashusse. När de båda hade vistats en stund där inne började plötsligt cejashusse att skrika och vråla och i panik ropa att "Åh nej, åh nej, vad f*n!" och svordomarna som därpå följde ska jag inte ens försöka återge... :-)

Jag frågade, förstås, "Vad är det som händer därinne?!" och fick då något halvt om halvt osammanhängande till svar att katten hade "skitit ner hela badrummet". Vet inte rikigt vad jag tänkte, men framförallt trodde jag nog att det kan väl inte vara SÅ illa. Så fort som han någonsin bara kunde, eller "som morgonbestyren tillät" ;-), så kom cejashusse sättandes ut ur badrummet, i vad jag skulle vilja kalla för chocktillstånd eller åtminstone något ditåt. Han stängde illa kvickt badrumsdörren efter sig och sedan fick jag hans version av hur det såg ut i vårt badrum.

Fortfarande vid det laget trodde nog en del av mig att han måste överdriva. Bl.a skulle Svenne ha lyckats "kasta" kattskit mitt mellan ögonen på cejashusse - men vadå, hur kastar en katt skit omkring sig?! ;-)

Jo, katten hade varit riktigt dålig i magen och sedan hade det dels fastnat i hans långa päls runt baken, men dels hade han också doppat/dragit svansen i sörjan i kattlådan. Därefter hade han klivit ur lådan och i vild panik försökt få bort skiten, dels genom att hasa runt på badrumsgolvet, dels genom att ilsket piska runt, runt med svansen. Ojdå, tyckte jag. Samtidigt vet jag hur sjåpiga de flesta karlar kan vara i kombination med "sånt här" så jag tvivlade väl fortfarande lite på att det var så illa som beskrivningen.

cejashusse, svårt äcklad och t.o.m förbannad, hade lyckats tvätta av sig (och jag tror dessutom han hade lyckats spola av en del från Svenne) men jag minns inte om han fick byta kläder också, sedan var han tvungen att ge sig av till sitt jobb.

Jag steg upp, och tänkte att "jaha, då har jag lite att torka upp nu då" så när jag klätt mig och gjort mig redo, öppnade jag badrumsdörren. Den synen som mötte mig alltså - ja, jag vet inte, den starkaste impulsen just då var nog att stänga badrumsdörren för att aldrig någonsin mer öppna den. Väggar, golv OCH tak, samt precis allting som finns i ett badrum - duschkabin, toastol, badrumsskåp/hyllor/hängare X 3 - 4 stycken, handfat, handdukar , för att inte tala om alla produkter man förvarar i ett badrum i form av burkar och flaskor - ja, you name it, men precis allting var nedstänkt med kattskit! Lampan i taket var markant brunfläckig så det hade varit bra tjong i kattsvansen, kan jag säga.

Någon av oss hade dessutom inte stängt/skjutit för speglarna till badrumsskåpet så även därinne bland alla sakerna, var det nedstänkt! De nyupphängda påskgardinerna var inte bara nedstänkta för i sin panik hade Svenne även varit uppe i fönsterkarmen och smetat ner både karm och gardiner. Golvet var inte heller bara nedstänkt, utan han hade "kanat runt" på baken i sina försök att få bort skiten. Där kan vi snacka om bromsspår utan dess like.

Ja, jag hade ju inte mycket att välja på, det skulle väl varit att elda ner huset med kattfanken inuti och sedan ta in på hotell... Men eftersom det inte heller kändes som ett särskilt bra alternativ, var det bara att dra på gummihandskarna och påbörja SANERINGEN!

Först av katten som fick sig en ordentlig dusch och schamponering i duschkabinen, och sedan fick han helt enkelt gå ut. Risken var ju att det hade kommit en "sprakande omgång" till precis när jag höll på att städa (läs: sanera).. Jag lovar - detta tog mig en hel dag att få bukt med. Samtliga ytor som existerar i badrummet var tvungna att skrubbas och skuras, för att inte tala om att rengöra alla produkter och tuber och burkar som finns, en del vill jag minnas åkte rakt i soporna. Dessutom fick alla handdukar åka rakt i tvättmaskinen.

Som sagt, jag är rätt tålig och van då det handlar om djurs "avföringsrelaterade olyckor" men DETTA är det absolut värsta jag någonsin varit med om eller skådat! Jag är säkerligen inte den enda djurägare som råkat ut för liknande, alla som har eller haft djur vet att olyckor händer, men detta måste ändå vara ganska illa - även med djurägarmått mätta.

Jag tänkte på det här speciellt nu när det närmar sig påsk, framförallt har jag tänkt på det varje påsk sedan det hände eftersom jag minns de nyputsade fönstren och påskgardinerna så väl. Nåja, bara jag slipper en sådan här händelse igen den här påsken (och helst resten av livet!) så ska jag inte klaga. Ni förstår säkert att jag inte skrattade DÅ, men hoppas någon därute fann det lite komiskt. :-) Avslutar som jag ofta brukar med lite kort.

Vår och påsk, då hör det till med tulpaner! Till vänster: årets påskbroderi

Undrar om någon bloggläsare känner igen den här lilla grisen? :-)

Cejas uppsyn...

Ännu mer Cejas uppsyn...

På återseende! /cejasmatte