cejasmatte

Alla inlägg den 20 mars 2012

Av Malin - 20 mars 2012 14:19

 

Åhh, jaa.., nog är det inte utan att man känner det så!   


En moders vakande öga...  

 


Jag blir alltid glad för alla nytillskott här på gården, oavsett om det är hönskycklingar eller vaktelkycklingar eller kaninungar... Tacksamheten jag känner inför att hålla på med detta är stor, och jag skulle inte vilja vara utan våra vänner Djuren!

 

Men just för tillfället - och med risk för att trötta ut alla med mitt, för tillfället aningen, "sviniga bloggande" ;-)  - så bara måste jag visa lite fler bilder på våra små kultingar, och för de som vill så finns det också en liten oansenlig video på: http://youtu.be/CBW5O9cPoqs

 

Idag har de tagit livet på allvar, tydligen, för nu har de börjat hitta ut ur grishuset (vi har alltså frigående grisar om nu någon hittills missat det, och de kan gå som de vill, in i, och ut ur, grishuset, precis som de vill). Så nu har vi en tid framför oss, då man bara kan stå och titta ut genom fönstren om man skulle vilja det, och se de små liven ränna runt utanför. Fast av 10 stycken så var 6 stycken idag små fegisar som valde att stanna inne i "stugvärmen" medan resterande 4 var pigga på att upptäcka vad livet har att ge.

 


 

Känns det konstigt för er läsare att jag skriver såhär, som ovan, med tanke på att slutsyftet med dessa kultingar faktiskt är MAT?! -- Samt givetvis också försäljning då de är gamla nog (merparten av dessa lär säljas om cirka 12 veckor, framförallt eftersom vi väntar oss en kull till om cirka tre månader...)

 

Själv tycker jag inte det känns alls konstigt, för jag resonerar som såhär, att så länge djuren lever så ska de ha det bra, och leva ett så behagligt djurliv som möjligt. Och faktum är att eftersom jag/vi här hemma äter kött, så föder vi mycket hellre upp "vårt eget kött" än köper dito från grisar som kanske inte levt lika lyckligt som våra...?! För nog vågar jag påstå att våra grisar är lyckliga grisar!!!


 

 

I många fall förstår jag lite grann veganer och vegetarianer (jo, faktiskt!!!) för de har verkligen valt en livsstil där köttet helt och hållet har uteslutits (samt även då, i vissa fall, även ägg- och mjölkprodukter), och det är ju helt och hållet upp till var och en. Det jag har betydligt svårare att förstå är nog de människor, som väljer att gå till sin lokala livsmedelsaffär och där, "glatt och trallande" ;-), inhandla sitt kött samtidigt som de å andra sidan inte kan tänka sig att äta upp ett djur som de kanske sett slaktas, eller "känt"/ägt under tiden djuret levde, eller (t.o.m.) föder upp och håller djur själva, men inte kan äta köttet från dessa. (Det sistnämnda är i min mening mer dubbelmoral än att bli vegetarian/vegan...)

 

Att vi började med djuruppfödning även mot köttinriktning, kom sig väl egentligen av att vi båda två här hemma, stod i ett vägskäl mellan att sluta köpa industrikött och faktiskt bli vegetarianer eller - som bekant - bli självförsörjande. Nu övervägde det sistnämnda, kanske mycket beroende på att vi sedan tidigare odlade grönsaker och under halva året redan var självförsörjande på dessa. Dessutom fanns ju redan traditionen av jakt och fiske här hos oss, och därför tog vi steget att bli våra egna köttproducenter. Dessutom fanns ju tid, plats och möjlighet serverat, så...

 

Men icke att förglömma så har vi våra djur även för sällskap och för att det är roligt, tro inte att vi har dem för ekonomisk vinnings skull för då tror ni fel, fel, fel! ;-) Det är kostsamt att hålla djur i den (lilla) skalan vi håller dem på, vi får ingen rabatt för stora foderinköp eller liknande, men so what... Det kostar ju att köpa människomat också, och det kontot har vi ju kunnat minska ner på en hel del de senaste åren...

 

Vi går således inte med vinst på vår lilla djurbesättning men vi trivs bra med det här och vi kan framförallt äta med ett gott samvete. Djuren har det gott, och dör fort och ingen stress är heller inblandad eftersom vi slaktar hemma: huvudet vid foderbordet, smaskandes på lite gott, lite klappar, kel och snack, och sedan är det över så snabbt, utan vare sig ångest eller stress.

 

Däremot vill jag poängtera en sak: Själva slakten är ALDRIG ROLIG, aldrig någonsin! Den dag jag, eller någon annan för den delen, börjar tycka DET, då är det dags att ta sig en riktigt stor, fet tankeställare och börja fråga sig själv vad det är man håller på med!

 

Själva slakten är alltså ett nödvändigt ont - men allt som lever, det ska också dö - och sådan ser ju verkligheten ut, om man som vi och många andra, äter kött. Jag skulle aldrig drömma om att begära att alla som äter kött också ska kunna klara av att gå ut och nacka sin egen tupp eller slakta sin egen gris - absolut inte!!! Vissa är helt enkelt lämpade, medan andra inte alls klarar av det. Nu råkar det vara så att vi klarar av det, och då gör vi det. Men roligt är det INTE. Däremot, när djuret inte längre är ett djur liksom, när det är kött - då kan det vara väldigt förkovrande att vidareutbilda sig inom styckningen osv, och även om ordet inte är just ´ROLIGT´ så åtminstone intressant. Men nu ska jag inte gå in på några styckningsdetaljer just idag, kanske en annan gång...

 

Ät gärna gott, men också med gott samvete!!!

På återseende! /cejasmatte



   


   



     



   

Presentation


Livet på landsbygden; med djur och natur, jakt och fiske, grönsaksodling och mycket annat - så som VI lever det - i ord och bild. Välkommen att läsa om oss!

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

Bloggportalen

Twitter

Följ oss på Bloglovin´

Follow on Bloglovin

Instagram

Blogkeen

Vädret

Pinterest

Follow Me on Pinterest

Blogglista

Blogglista.se

Kvaltetskatalog

Min Instagram

Instagram

Skapa flashcards