Åhh, jaa.., nog är det inte utan att man känner det så!   

En moders vakande öga...  

Jag blir alltid glad för alla nytillskott här på gården, oavsett om det är hönskycklingar eller vaktelkycklingar eller kaninungar... Tacksamheten jag känner inför att hålla på med detta är stor, och jag skulle inte vilja vara utan våra vänner Djuren!

Men just för tillfället - och med risk för att trötta ut alla med mitt, för tillfället aningen, "sviniga bloggande" ;-)  - så bara måste jag visa lite fler bilder på våra små kultingar, och för de som vill så finns det också en liten oansenlig video på: http://youtu.be/CBW5O9cPoqs

Idag har de tagit livet på allvar, tydligen, för nu har de börjat hitta ut ur grishuset (vi har alltså frigående grisar om nu någon hittills missat det, och de kan gå som de vill, in i, och ut ur, grishuset, precis som de vill). Så nu har vi en tid framför oss, då man bara kan stå och titta ut genom fönstren om man skulle vilja det, och se de små liven ränna runt utanför. Fast av 10 stycken så var 6 stycken idag små fegisar som valde att stanna inne i "stugvärmen" medan resterande 4 var pigga på att upptäcka vad livet har att ge.

Känns det konstigt för er läsare att jag skriver såhär, som ovan, med tanke på att slutsyftet med dessa kultingar faktiskt är MAT?! -- Samt givetvis också försäljning då de är gamla nog (merparten av dessa lär säljas om cirka 12 veckor, framförallt eftersom vi väntar oss en kull till om cirka tre månader...)

Själv tycker jag inte det känns alls konstigt, för jag resonerar som såhär, att så länge djuren lever så ska de ha det bra, och leva ett så behagligt djurliv som möjligt. Och faktum är att eftersom jag/vi här hemma äter kött, så föder vi mycket hellre upp "vårt eget kött" än köper dito från grisar som kanske inte levt lika lyckligt som våra...?! För nog vågar jag påstå att våra grisar är lyckliga grisar!!!

I många fall förstår jag lite grann veganer och vegetarianer (jo, faktiskt!!!) för de har verkligen valt en livsstil där köttet helt och hållet har uteslutits (samt även då, i vissa fall, även ägg- och mjölkprodukter), och det är ju helt och hållet upp till var och en. Det jag har betydligt svårare att förstå är nog de människor, som väljer att gå till sin lokala livsmedelsaffär och där, "glatt och trallande" ;-), inhandla sitt kött samtidigt som de å andra sidan inte kan tänka sig att äta upp ett djur som de kanske sett slaktas, eller "känt"/ägt under tiden djuret levde, eller (t.o.m.) föder upp och håller djur själva, men inte kan äta köttet från dessa. (Det sistnämnda är i min mening mer dubbelmoral än att bli vegetarian/vegan...)

Att vi började med djuruppfödning även mot köttinriktning, kom sig väl egentligen av att vi båda två här hemma, stod i ett vägskäl mellan att sluta köpa industrikött och faktiskt bli vegetarianer eller - som bekant - bli självförsörjande. Nu övervägde det sistnämnda, kanske mycket beroende på att vi sedan tidigare odlade grönsaker och under halva året redan var självförsörjande på dessa. Dessutom fanns ju redan traditionen av jakt och fiske här hos oss, och därför tog vi steget att bli våra egna köttproducenter. Dessutom fanns ju tid, plats och möjlighet serverat, så...

Men icke att förglömma så har vi våra djur även för sällskap och för att det är roligt, tro inte att vi har dem för ekonomisk vinnings skull för då tror ni fel, fel, fel! ;-) Det är kostsamt att hålla djur i den (lilla) skalan vi håller dem på, vi får ingen rabatt för stora foderinköp eller liknande, men so what... Det kostar ju att köpa människomat också, och det kontot har vi ju kunnat minska ner på en hel del de senaste åren...

Vi går således inte med vinst på vår lilla djurbesättning men vi trivs bra med det här och vi kan framförallt äta med ett gott samvete. Djuren har det gott, och dör fort och ingen stress är heller inblandad eftersom vi slaktar hemma: huvudet vid foderbordet, smaskandes på lite gott, lite klappar, kel och snack, och sedan är det över så snabbt, utan vare sig ångest eller stress.

Däremot vill jag poängtera en sak: Själva slakten är ALDRIG ROLIG, aldrig någonsin! Den dag jag, eller någon annan för den delen, börjar tycka DET, då är det dags att ta sig en riktigt stor, fet tankeställare och börja fråga sig själv vad det är man håller på med!

Själva slakten är alltså ett nödvändigt ont - men allt som lever, det ska också dö - och sådan ser ju verkligheten ut, om man som vi och många andra, äter kött. Jag skulle aldrig drömma om att begära att alla som äter kött också ska kunna klara av att gå ut och nacka sin egen tupp eller slakta sin egen gris - absolut inte!!! Vissa är helt enkelt lämpade, medan andra inte alls klarar av det. Nu råkar det vara så att vi klarar av det, och då gör vi det. Men roligt är det INTE. Däremot, när djuret inte längre är ett djur liksom, när det är kött - då kan det vara väldigt förkovrande att vidareutbilda sig inom styckningen osv, och även om ordet inte är just ´ROLIGT´ så åtminstone intressant. Men nu ska jag inte gå in på några styckningsdetaljer just idag, kanske en annan gång...

Ät gärna gott, men också med gott samvete!!!

På återseende! /cejasmatte

 

Ida

20 mars 2012 15:42

Tack så mycket! :)

Söta kultingar!! Hihi!

http://lilla-pys.bloggplatsen.se

 

Sanna

20 mars 2012 20:51

Håller med dig fullt ut..äter också hellre med gott samvete kött ifrån lyckliga djur.. <3 Sååå himla söta kultingar <3

SV: Aha trevligt! Jag har redan skickat dig ett mail och hoppas nu på tur.. ;)

Ha en fortsatt fin vecka! <3
Kraaaaam
Sanna

http://www.krimskramsan.bloggplatsen.se

Malin

22 mars 2012 14:46

Visst är de söta! Tänkte skrivit: "...så söta att man skulle kunnat äta upp dem!". Och det lär ju också ske i framtiden. Men som sagt, det är lyckliga djur! Du har under eftermiddagen mail att vänta från mig, så fort jag hinner med att skriva! Ha det så bra, kram! /Malin

 

Kristina

20 mars 2012 21:23

Jag vet vad du menar, känner så när jag läser och väntar på spänning på mina :) Har sådan förväntning och hoppas kunna föda upp min mat. Inte storskalig utan bara veta vad som bor på min gård och vad de äter :) Att de är lyckliga den tiden :) Kram / Kristina

http://en-ny-dag.bloggplatsen.se

Malin

22 mars 2012 14:45

Det är så roligt när fler känner likadant som en själv! Du har snart ett mail från mig förresten, hoppas hinna skriva nu under eftermiddagen ;-) Kram och ha det bra! /Malin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om avelsägg - kläckäggfrån Frankanäs fjäderfän   Här kommer lite information som kan vara till nytta om man väljer att köpa, eller bara är intresserad av, avelsägg ifrån just mig. Informationen nedan står jag, och enbart jag, för - och gäller ...

    　 Nu är det dags att starta avelssäsongen 2015! Mina egna äggkläckningsmaskiner går redan varma, och fjäderfäna har kommit igång duktigt med värpningen så nu börjar det så smått att finnas avelsägg att tillgå. Här tänkte jag berätta li...

Kycklingar finns nu återigen till försäljning!   De yngsta är fortfarande i behov av värmelampa, och dessa är ej könssorterade, priset är 50 kr per st, och priset ökar med 5 kr per vecka och individ.   Har även könsbestämda hönskycklingar, kläckt...

    Jättefina korsningskycklingar finns till försäljning, framavlade ur en besättning med främst Australorp, Araucana och Blomme.     Kycklingarna blir väldigt vackra med en mängd färgvariationer/teckningar i fjäderdräkten, även skäggkvasta...

  Vilken underbar sommar!     Nu fortsätter vi förhoppningvis med en lika fin höst, men på en helt ny plats att blogga på:   cejasmatte.se     Uppdatera eventuella bokmärken, så ses vi kanske på den nya bloggen?! ;-)       P...