cejasmatte

Alla inlägg under mars 2012

Av Malin - 14 mars 2012 09:20


Vem behöver den vanliga TV:n, när man har en "live-kyckling-TV" i vardagsrummet?! :-) En "kyckling-TV" är alltså en äggkläckningsmaskin...   


Vaktlarna har nu börjat anlända, eller komma ut ur sina skal, kanske man skulle kunna säga. Jag tröttnar nog aldrig på detta! Oavsett om det är höns- eller vaktelkycklingar som kläcks, det är lika jäkla skojigt varenda gång! Men den här gången är det som sagt vaktlar, Japanska jumbo sådana närmare bestämt. Vi får väl se hur många som kommer den här omgången, och om ett par veckor kommer ett antal av dem, i vanlig ordning, att vara till salu.   


Det här med att föda upp och sälja djur, kan ibland kännas lite tveeggat, i alla fall tycker jag så. Man vet ju aldrig riktigt hur djuren får det sedan, efter att de lämnat mig, men å andra sidan så är det "något man får ta" anser jag. Självklart gör jag så gott jag kan ifråga om att se till så djuren får det så bra som möjligt och dessutom ställer jag alltid upp med vidare råd, hjälp och tips efter köpet, om så behövs. Bara för att en köpare är ovan, behöver det inte betyda olämplig. Så länge alla inser sin egen begränsning i fråga om kunskap, och vågar fråga, är det okej även om kanske inte all kunskap redan "sitter". Vågar man bara fråga, finns också viljan där att göra det så bra som möjligt för det djur man köpt.


Och OM *peppar peppar - så har det hittills aldrig hänt* det skulle dyka upp en direkt olämplig djurköpare, oavsett om det handlar om grisar, hönor eller vaktlar, så är jag inte den som är den, utan i så fall stoppas köpet innan det ens hunnit äga rum.


Det här med att föda upp och sälja djur innebär ju faktiskt också att man får träffa och knyta kontakt med så många himla trevliga köpare som kommer hit för att hämta djur (eller ägg för den delen!). Man ska inte tro att man är ensam om det här som just vi sysslar med, det finns sååå många fler som håller på med djurhållning och -uppfödning på liknande sätt.


Oavsett syfte - föda upp och hålla djur för sällskap, nytta eller en kombination av båda delar - så är det alltid lika roligt att träffa dessa människor och alla har de något nytt att berätta om sina djur och sin uppfödning. Själv blir jag dessutom alltid glad för lite feedback efter köpet, det är roligt om köparna hör av sig och berättar hur det går och vad som händer med "de små liven".


Nåväl. Alla som provat vet nog hur svårt det är att ta kort på (eller filma för den delen) en kläckning. Ja, inte vet jag, kanske det är jag som inte är tillräckligt fix med kameran :-) men det blir inte särskilt bra. Därför inga kort i nuläget men de kommer, jag lovar! :-) Bilder på vaktelkycklingar finns dessutom redan i vårt webalbum under ´Fjäderfän´, se länk i föregående inlägg!


 


På återseende! /cejasmatte

Av Malin - 13 mars 2012 20:07


Nyss inkommen från kvällens sysslor (dvs. allmänt "omhändertagande" :-) samt utfodring av djuren som bor i stallet, men också de som bor utanför, alltså grisarna som har eget grishus :-) ) så kom jag på att jag inte har så mycket att blogga om ikväll.. Fast efter en stunds fundering så slog det mig, att det har jag ju, egentligen.


Jag kom nämligen att tänka på, att jag undrar hur många "där ute" (kanske till och med någon bloggläsare känner igen sig!) som är i min situation, eller åtminstone känner lite grann som jag.. 


Jag har sedan ett antal år tillbaka levt med kronisk smärta, som vissa dagar gör mitt liv till ett regelrätt h*lvete (pardon my french, folks!) och andra dagar så "bara" finns den där: gör sig påmind, men når inte riktigt upp till de toppar som annars är "brukligt".


Exempelvis: periodvis är nio utav tio dagar ett rent h*lvete, och under andra, oftast kortare (tyvärr!!!) perioder kan istället nio utav tio dagar vara "ganska uthärdliga", om jag säger så. Vad jag däremot alltid har, hundra dagar utav hundra, är ONT. More or less, men ONT.    


Det är givetvis inget nöje eller någon dans på rosor, men så ser vardagen ut sedan.., tja cirka åtta år tillbaka, även om det just DÅ, till en början,  "bara" var ett knä som krånglade efter en ganska ordentlig skada (milt uttryckt). Sedan dess har det ena avlöst det andra och nya skador tillkommit, och även om jag inte menar gå in på någon detaljerad beskrivning av mina skador och "krämpor", så handlar det om (numera) flera skador i ena knät, samt diskbråck och därtill påföljande bekymmer med ishiasinflammationer, snedhet i bäckenet, ledproblem, m.m


Jag ska heller inte gå in på min historia med läkare, op, eller behandlingar, åtminstone inte i detta inlägg och ej heller vill jag förvandla den här bloggen till en slags  "offer-blogg" (för något offer är jag verkligen inte, och tänker heller aldrig bli! *över min döda kropp*), utan istället styr jag tankarna åt helt annat håll...


Jag undrar ofta själv över vad jag hade gjort, hur jag hade mått, och hurdant livet sett ut om jag INTE haft möjligheten att hålla på med det jag gör?! Anledningen till att jag skriver detta just ikväll, är väl att jag som sagt nyss är inkommen från stallet och djuren, och det är där tanken föddes: jag känner mig faktiskt (min eländiga, värkande kropp till trots!) lyckligt lottad, för jag har saker i livet som ändå ger det mening, och som ger mig så oerhört mycket i gengäld.


När kroppen värker och det mesta känns överj*vligt  (och sådär är det nog för alla då och då, oavsett person) så kan jag alltid gå till djuren. Förutom att jag KAN göra det, så vet jag också att jag "MÅSTE" göra det. Missförstå mig rätt... Backup eller inte (läs: djuren här hos oss svälter/törstar självklart inte ihjäl om inte just JAG tar mig dit på en dag eller två, för i sådana fall ställer övrig familj upp till 110%, främst cejashusse!), men kombinationen av att dels ha rutinen i sig: djurhållningen är min prio ett, och mitt ansvar i första hand, något jag "skall" göra och sköta flera gånger dagligen - bara det hjälper en en god bit på vägen när det gäller att hålla näsan över ytan.


Den enda piska som viner över min rygg, den hålls också av min egen hand.


Att ta ansvar för något annat levande, dessutom något som man i mitt fall värdesätter så högt som våra älskade djur, gör att det försvårar för en depression att riktigt, riktigt få fäste. Även de dagar då man vill dra ner rullgardinen till golvnivå och formligen vältra sig i mörker-träsket, så bara vet man att nähä, detta funkar inte, djuren skall ha sitt och det är mitt ansvar. DET är min soluppgång, det.


Jag säger inte att en depp inte kan hända, bara att det blir fasiken så mycket svårare för mörkret att få fäste.


Men utöver det: den glädje och den upprymdhet - jag tänkte nästan dristat mig till att skriva eufori - som jag känner varje dag då jag får lov att gå till våra djur för att sköta om dem och umgås/pyssla med dem, är faktiskt obeskrivlig och allt arbete/kostnader till trots är jag tacksam för denna möjlighet att leva som vi gör, att kunna hålla djur och föda upp dem på ett sätt som gör att både dem och vi/jag mår bra. Eller bättre.


Utöver detta kan jag ju på samma "tema" nämna grönsaksodlingarna som jag håller på med under ca 9 månader om året, från frösådd till sista-skörd, något som tyvärr är långt mycket värre för kroppen att hålla på med än vår djurhållning, och ibland gör att jag i princip inte tar mig in "för egen maskin" s.a.s


Jodå, det har handlat om 30 minuter för att ta sig 30 meter.. Testa själv! Det går inte fort, och lägg därtill en outhärdlig smärta. Men oavsett smärtan, är det ändå något som till absolut största delen gör mig glad och hur märkligt det än kan låta, så även den värsta av dagar smärtmässigt sett, så höjer det mig både ett snäpp och två över ytan, att så, sätta och slutligen skörda. Jag är inte självplågare eller nåt i den stilen, men det finns de som säger att jag är (citerar) "Jävlit´ enveten´!!!"


Men att aldrig ge upp hoppet, utan ständigt fortsätta försöka finna glädje i det man håller på med, och om man inga glädjeämnen har - i så fall försöka finna sådana! DET tror jag är livsviktigt för alla och envar, och lyckliga är ändå de som redan har hittat någonting i livet som håller modet uppe! Hur ont det än gör och hur nattsvart tillvaron än känns, så kan man ibland finns en vändning i det lilla. Helt beroende på hurdan man är som person, och vad det är man söker.


Att exempelvis trädgård, blommor och odling kan vända/bromsa begynnande depressioner och "bota själen" är absolut inget nytt, tvärtom har jag läst en del artiklar om sådant under de senaste åren. Själv är jag inte alls mycket för "flum", jag är faktiskt en ganska krass och cynisk och fötterna-på-jorden-tråkig människa överlag (om någon nu undrade ;-)), MEN att t.ex trädgårds- och blomterapi fungerar, ja se DET tvivlar jag inte på för ett ögonblick!


Jag skulle önska att fler människor som inte alltid mår sådär värst bra i kropp och/eller själ, skulle få chansen att komma närmare landsbygden med allt vad det innebär i form av djur, odling, natur och mycket annat, för den som vill, eller vågar prova på något annat för att förändra tillvaron.


Jag kan inte tänka mig något värre än att sitta i en lägenhet i ett samhälle, instängd mellan fyra väggar med grannarnas vakande ögon och flitiga tungor, och må dåligt, utan möjlighet till frihet och grönska och lite djur att klappa på. Självklart är vi alla olika, ALLA skulle inte vilja uppleva landet eller klappa på en gris eller hålla en kanin i famnen, men jag tror också att väldigt många skulle må fan så mycket bättre om möjligheten fanns. Tänk om kommunerna och/eller svensk sjukvård skulle inse detta eller i alla fall ge det en chans. Jag talar inte för egen del, för vi har ingen sådan här "plan" på agendan  men jag vet att det finns trädgårdsprojekt på olika håll runtom i landet, för de som skulle vara intresserade. Bl.a tror jag Tidningen Land har haft en del sådant i artiklar senaste året/åren, men vågar inte svära på det.


Nåväl. Det här blev ett mycket längre inlägg än vad som var tänkt. Kanske inte så fel ändå, någon "där ute" kanske får en ny infallsvinkel och själv kan jobba vidare med egna tankar och planera vidare för framtiden. Åtminstone vet jag att JAG fungerar som människa tack vare det liv vi lever här ute, och hurdant mitt liv som sagt hade sett ut, utan detta.... Jag vet faktiskt inte.


 


Men från något aningen mörkare, till något aningen ljusare - framförallt mycket YTLIGARE. :-D


Den. 26. mars. Släpps. biljetterna. till. Madonna. konserten. Jag. vill. Jag. vill. Jag. vill.


Tror inte jag behöver säga mer än såhär, och sedan bara hoppas på att cejashusse läser detta blogginlägg och AGERAR därefter!!!! *hint*


 


På återseende, och må väl därute gott folk!!!


/cejasmatte


Idag lägger jag inte in några enskilda bilder i inlägget, besök istället vårt webalbum:

https://picasaweb.google.com/112255511249599466762


...eller vår hemsida:

http://cejasmatte.n.nu


eller vår kanal på Youtube:

http://www.youtube.com/user/cejasmatte

Av Malin - 12 mars 2012 15:58


Har två stycken jättevackra, men ej renrasiga tuppar, 6 månader gamla, som hemskt gärna skulle komma till nya ställen där de får sina egna hönor att rå om.


Sparade dessa vid senaste tuppslakten här hemma, de skulle passa finfint för den som vill ha tupp men inte bryr sig om ras.


Tupp 1 är korsning Blomme/Faverolle och "mellanstor", passar till både dvärghönor och de flesta medelstora höns. Otroligt vacker dräkt.


Tupp 2 är korsning Blomme/Australorp, en stor tung tupp i svart-och-rött, väldigt vacker.


   

Klicka på bilderna för större version.


På prislappen står det 50:- per tupp. Avhämtas 1 mil norr om Ryd i södra Småland.

Maila cejasmatte@gmail.com


På återseende! /cejasmatte

Av Malin - 12 mars 2012 14:37


Bjuder på ett litet videoklipp också idag!

På återseende! /cejasmatte 



 

Av Malin - 12 mars 2012 14:07


Såhär års känner vi här hemma, år efter år, att tiden aldrig tycks räcka till -- det är en aldrig sinande ström av grejor som måste göras på vårkanten, och i fokus står vedhanteringen som nu dragit igång på allvar. Veden är färdighuggen, och nu ska resterande "bara" forslas hem, kapas, klyvas och slutligen staplas. Ett styvt arbete varje år, även om vi inte har på långa vägar så mycket ved att göra vid i år som föregående säsong...


 


     


   


Igår passade vi förutom vedhanteringen också på att starta upp röken och röka lite kött, främst fläsk, från grisen vi slaktade härom helgen. Vi lättrökte fläsket och köttet , och det blev särskilt lyckat resultat igår måste jag säga! Ett par hela, fina köttbitar hamnade också i röken för att sedan färdiglagas i ugnen, och till sist skivas upp till pålägg på skärmaskinen.


Annars har tiden mestadels gått åt till att sköta om sådden, och att färdigställa en ny "barnkammare"  åt kommande omgång vaktelkycklingar som förväntas om ett par dagar. Bilder kommer så småningom...


Eftersom hela den senaste kaninkullen nu är såld (förutom en hona som vi valt att spara som avelshona), så har det även varit en del arbete i stallet med att tömma burar/boxar och flytta om avelsdjuren. Ny parning är nu aktuell och det paret bor därför ihop för närvarande. Den blivande avelshonan som vi sparade är ännu för ung - inte förrän tidigast i somras kommer hon att få träffa en hane - däremot har hon nu döpts eftersom hon ska behållas. Och vad passsar väl bättre än Estelle?! :-)


   


På tal om kaniner. Året runt, men framförallt vintertid, utfodras kaninerna med väldigt mycket ris och pinnar, både för mat, tidsfördriv och tandvård kan man väl säga. Med andra ord blir det väldigt mycket pinnar över sedan när kaninerna gjort sitt med barken, och nu har vi nog löst problemet med var vi ska göra av alla gamla pinnar! En kompostkvarn förstås!!! En sådan inhandlades för en tid sedan, då det var rea och typ halva halva halva priset eller nåt liknande - prislappen på 200:- kan vi knappast klaga på. Den har vi också hunnit provköra, och det verkar som ett bra köp. Bl.a tänkte jag använda "fliset" som blir, som strö åt vaktlarna nu framöver, tror det kommer att funka bra.


 


I förmiddags kunde vi inte låta bli att smita iväg från alla sysslorna för en liten stund, vi kör ibland iväg och går promenader med Ceja på andra platser än hemma, och idag hamnade vi återigen på gamla banvallen (numera cykelväg) mellan Ryd och Urshult, där är väldigt fint att gå om än lite väl enformigt (mer eller mindre spikrakt!) möjligtvis...

Allmänt

Av Malin - 9 mars 2012 12:42

De sista dagarna har varit relativt lugna här på gården, det säljs hönsägg, vaktelägg och kaniner lite hela tiden tycker jag.


Det mest "dramatiska" som hänt är väl i så fall att vår Ceja drabbades av någon slags magsjuka härom kvällen/natten, hon var även dålig en del av gårdagen men nu *peppar peppar* verkar det ha gått över och hon äter återigen med god aptit och är lika pigg och glad som hon annars alltid är.


Men visst blev vi oroliga, inte minst med tanke på att hon hade en liknande, fast långvarigare, episod i vintras. Säkerligen hade hon, då som nu, varit ute och hittat något olämpligt som hon ätit upp, i sann "hund-anda". Hundar är väl inte alla gånger kända för att vara jättekräsna utan kan stoppa i sig lite vad som helst känns det som...


 Förutom oron för djuret, så är det heller inte speciellt angenämnt att vakna av en ulkande hund mitt i natten, eller - kanske ännu värre? - när ljuden inte är ulkande, utan istället något i stil med "Pang, sprak, brak!" från den motsatta änden av djuret. Nåväl, så är det att vara hund- och djurägare, och jag kan inte påstå att jag är speciellt svåräcklad ens då det gäller att plocka upp "godsakerna" från golvet, jag brukar klara det mesta (även om det vid några tillfällen genom årens lopp har varit nära att jag också lämnat saker ifrån mig bredvid...).


Vilket får mig att tänka på en episod som inträffade härom året och som jag definitivt aldrig kommer att glömma, och det lär inte cejashusse heller göra. Vet förresten inte ens om det är något man bör berätta men kan JAG skratta åt det såhär i efterhand, så kanske jag kan bjuda någon annan också på ett gott skratt. Kan dock lova att DÅ var det inte det minsta roligt. Liten varning: om man är äckelmagad, så kanske man gör bäst i att sluta läsa här och nu... ;-)


För 4 eller 5 år sedan, ganska så exakt eftersom det var strax innan påsk - anledningen till att jag vet så exakt är att samtliga fönster var nyputsade och påskgardinerna nyupphängda, även i badrummet där denna trevliga lilla händelse utspelade sig... cejashusse skulle köra till jobbet i vanlig ordning på morgonen, medan jag fortfarande låg kvar i sängen, vägg i vägg med badrummet. Det hör till saken att i badrummet har vi kattlådan ståendes åt vår katt Svenne, som - om någon missat det - är en långhårig norsk skogskattskorsning.


Denna morgon, samtidigt som cejashusse, ehh... "uträttade morgonbestyren" ;-) så fick Svenne samma behov och han slank alltså in i badrummet samtidigt som cejashusse. När de båda hade vistats en stund där inne började plötsligt cejashusse att skrika och vråla och i panik ropa att "Åh nej, åh nej, vad f*n!" och svordomarna som därpå följde ska jag inte ens försöka återge... :-)


Jag frågade, förstås, "Vad är det som händer därinne?!" och fick då något halvt om halvt osammanhängande till svar att katten hade "skitit ner hela badrummet". Vet inte rikigt vad jag tänkte, men framförallt trodde jag nog att det kan väl inte vara SÅ illa. Så fort som han någonsin bara kunde, eller "som morgonbestyren tillät" ;-), så kom cejashusse sättandes ut ur badrummet, i vad jag skulle vilja kalla för chocktillstånd eller åtminstone något ditåt. Han stängde illa kvickt badrumsdörren efter sig och sedan fick jag hans version av hur det såg ut i vårt badrum.


Fortfarande vid det laget trodde nog en del av mig att han måste överdriva. Bl.a skulle Svenne ha lyckats "kasta" kattskit mitt mellan ögonen på cejashusse - men vadå, hur kastar en katt skit omkring sig?! ;-)


Jo, katten hade varit riktigt dålig i magen och sedan hade det dels fastnat i hans långa päls runt baken, men dels hade han också doppat/dragit svansen i sörjan i kattlådan. Därefter hade han klivit ur lådan och i vild panik försökt få bort skiten, dels genom att hasa runt på badrumsgolvet, dels genom att ilsket piska runt, runt med svansen. Ojdå, tyckte jag. Samtidigt vet jag hur sjåpiga de flesta karlar kan vara i kombination med "sånt här" så jag tvivlade väl fortfarande lite på att det var så illa som beskrivningen.


cejashusse, svårt äcklad och t.o.m förbannad, hade lyckats tvätta av sig (och jag tror dessutom han hade lyckats spola av en del från Svenne) men jag minns inte om han fick byta kläder också, sedan var han tvungen att ge sig av till sitt jobb.


Jag steg upp, och tänkte att "jaha, då har jag lite att torka upp nu då" så när jag klätt mig och gjort mig redo, öppnade jag badrumsdörren. Den synen som mötte mig alltså - ja, jag vet inte, den starkaste impulsen just då var nog att stänga badrumsdörren för att aldrig någonsin mer öppna den. Väggar, golv OCH tak, samt precis allting som finns i ett badrum - duschkabin, toastol, badrumsskåp/hyllor/hängare X 3 - 4 stycken, handfat, handdukar , för att inte tala om alla produkter man förvarar i ett badrum i form av burkar och flaskor - ja, you name it, men precis allting var nedstänkt med kattskit! Lampan i taket var markant brunfläckig så det hade varit bra tjong i kattsvansen, kan jag säga.


Någon av oss hade dessutom inte stängt/skjutit för speglarna till badrumsskåpet så även därinne bland alla sakerna, var det nedstänkt! De nyupphängda påskgardinerna var inte bara nedstänkta för i sin panik hade Svenne även varit uppe i fönsterkarmen och smetat ner både karm och gardiner. Golvet var inte heller bara nedstänkt, utan han hade "kanat runt" på baken i sina försök att få bort skiten. Där kan vi snacka om bromsspår utan dess like.


Ja, jag hade ju inte mycket att välja på, det skulle väl varit att elda ner huset med kattfanken inuti och sedan ta in på hotell... Men eftersom det inte heller kändes som ett särskilt bra alternativ, var det bara att dra på gummihandskarna och påbörja SANERINGEN!


Först av katten som fick sig en ordentlig dusch och schamponering i duschkabinen, och sedan fick han helt enkelt gå ut. Risken var ju att det hade kommit en "sprakande omgång" till precis när jag höll på att städa (läs: sanera).. Jag lovar - detta tog mig en hel dag att få bukt med. Samtliga ytor som existerar i badrummet var tvungna att skrubbas och skuras, för att inte tala om att rengöra alla produkter och tuber och burkar som finns, en del vill jag minnas åkte rakt i soporna. Dessutom fick alla handdukar åka rakt i tvättmaskinen.


Som sagt, jag är rätt tålig och van då det handlar om djurs "avföringsrelaterade olyckor" men DETTA är det absolut värsta jag någonsin varit med om eller skådat! Jag är säkerligen inte den enda djurägare som råkat ut för liknande, alla som har eller haft djur vet att olyckor händer, men detta måste ändå vara ganska illa - även med djurägarmått mätta.


Jag tänkte på det här speciellt nu när det närmar sig påsk, framförallt har jag tänkt på det varje påsk sedan det hände eftersom jag minns de nyputsade fönstren och påskgardinerna så väl. Nåja, bara jag slipper en sådan här händelse igen den här påsken (och helst resten av livet!) så ska jag inte klaga. Ni förstår säkert att jag inte skrattade DÅ, men hoppas någon därute fann det lite komiskt. :-) Avslutar som jag ofta brukar med lite kort.


   

Vår och påsk, då hör det till med tulpaner! Till vänster: årets påskbroderi




 

Undrar om någon bloggläsare känner igen den här lilla grisen? :-)





   

Cejas uppsyn...



     

Ännu mer Cejas uppsyn...


På återseende! /cejasmatte

Av Malin - 6 mars 2012 18:38


Snart påsk!!!


Påsken närmar sig nu med stormsteg, och därmed kommer också äggen i extra fokus! Förutom att fönstren ska putsas, gardinerna strykas och hängas upp, påskdukar ska strykas och påskpyntet plockas fram, och lammet ska beställas eller inhandlas... :-) Och i mitt fall ska dessutom påskbroderierna bli klara - fram med nål och tråd!!! ;-)


Som vanligt har vi både hönsägg OCH vaktelägg till försäljning nu till påsken, och som alltid till de olika högtiderna så levereras äggen i lite "piffiga" äggkartonger -- i det här fallet med särskilda påsketiketter.


Priser:


HÖNSÄGG:


6-pack 15:-


12-pack 25:-


 -----------------------------------------


VAKTELÄGG:


6-pack 25:-


12-pack 50:-




Som alltid gäller först till kvarn, jag tar in beställningar med reservation för slutförsäljning. Men jag betar av beställningarna i den ordning de kommer in, givetvis... Vill man vara säker på att få vaktelägg till påsk, så är det bäst att vara ute i god tid helt enkelt. Dessutom - köper man färska ägg NU i veckan som kommer så håller de sig till påsk... Bara ett tips! ;-)


Hönsäggen ska inte glömmas bort nu till påsk, och våra hönsägg är väl värda sin plats på påskbordet med sin knallgula äggula! Välsmakande är de också. Såklart.


Ingen försäljning av avelsägg för närvarande, enbart matägg.


På återseende! /cejasmatte

cejasmatte@gmail.com


Presentation


Livet på landsbygden; med djur och natur, jakt och fiske, grönsaksodling och mycket annat - så som VI lever det - i ord och bild. Välkommen att läsa om oss!

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

Bloggportalen

Twitter

Följ oss på Bloglovin´

Follow on Bloglovin

Instagram

Blogkeen

Vädret

Pinterest

Follow Me on Pinterest

Blogglista

Blogglista.se

Kvaltetskatalog

Min Instagram

Instagram

Skapa flashcards