Får väl inleda med att be mina bloggläsare om ursäkt (igen) för en liten frånvaro - börjar det kännas tjatigt nu måhända?! ;-)

Saken är den att precis som vanligt är det väldigt mycket att göra här hemma, men vi har också - för en gångs skull - beslutat oss för att åka iväg på en "minisemester" (i morgon bitti faktiskt!) och inför denna har det självklart varit alldeles extra mycket att göra.

Är det inte meningen att semester ska göra en lugn, avslappnad och stressfri..?! Njae, just nu är det mest "stress och press" inför att få allting klart inför avresan, tycker jag. :-)

Det är ytterst sällsynt att vi åker iväg på "semester", och med tanke på alla våra åtaganden hemmavid - djurhållning och odling m.m - är det heller inte konstigt att vi sällan kan lämna gården båda två! När det väl händer handlar det i stort sett uteslutande om två- eller max tredagars semestrar - inte mycket men alltid något! :-)

Nu ska vi i alla fall ta en liten tripp med husvagnen och givetvis hänger Ceja med, fattas bara annat! :-) Övriga djurgänget får - av förklarliga skäl - stanna hemma och vi har anlitat "djur- och planttillsyn" för de här dagarna.

Lite kort och snabbt, om lite av varje... Potatisen har tittat upp! Ni minns kanske de där sextioen kilona sättpotatis som jag påtade ner i jorden härom sistens?! Jodå, de är uppe och kikar, och även om jag tvivlar en aning, så har jag inte helt uteslutit att vi faktiskt har nypotatis till midsommar, trots att jag var så sent ute... Vi får se!

Löken ser fin ut, och i "så-väg" är allt nere i jorden förutom det som jag sår i omgångar (som exempelvis rödbetor, bara för att nämna något).

Vädret har varit strålande här nu de sista dagarna med sol och värme, men då krävs också bevattning så nu är allt riggat och klart sedan några dagar, och spridarna är på sina platser och jobbar morgon och kväll. Utan vatten blir det inget alls.

Glädjande är också att intresset för våra grisar fortsätter att vara stort, och i skrivande stund är ytterligare två gyltor nu tingade (läs: sålda) - utöver de två som jag redan tidigare skrivit om på hemsidan. Alltså återstår i nuläget fem galtar och en gylta kvar till försäljning, och om någon dryg vecka går de ut på annons på blocket. Idag hittade fyra "tonårs-kycklingar" förresten ett nytt hem och jag önskar dem och deras nya ägare lycka till i framtiden! :-)

Nu ska jag se om jag kan bjuda på några få bilder som avslutning, och dessutom ska jag försöka att få lite tid över att blogga från minisemestern - blir ni nyfikna på vart vi ska tro?! Ni får titta in och se! :-)

Nu ska jag laga middag, packa, och sedan återstår en del fix med tvätt och städ, lite med växthuset och djurtillsyn innan jag håller kväll... :-)

På återseende! /cejasmatte

Potatis på G

Tomater och mycket annat i växthuset

En av vattenspridarna, denna ute på stora odlingslandet. 

Premiär för bloggtävling på cejasmatte.bloggplatsen.se

Jodå, nu testar även jag att utlysa en liten bloggtävling, i all sin enkelhet - fast kanske ändå ganske "exklusivt"...?! ;-)

Jag vet, efter att ha mailat och pratat med otaliga personer, att det är förvånansvärt FÅ som någonsin SETT eller ÄTIT vaktelägg!

De som följer den här bloggen något sånär regelbundet har antagligen sett och läst alla mina bilder och inlägg som handlat om just vaktlar och vaktelägg, och dessutom hur jag brukar förpacka vakteläggen till högtider såsom jul, nyår och påsk, etc.

  Exempel på hur vakteläggförpackningarna kan se ut...

De flesta som utlyser bloggtävlingar lottar ju ut smycken, väskor, smink eller annat, allmänt "bling" och det är absolut inget fel i det - MEN eftersom detta är lantisbloggen i text personifierad (?) ;-) så väljer jag nu att utlysa en bloggtävling där jag lottar ut just VAKTELÄGG i presentförpackning.

Vaktelägg är - förutom en ren delikatess som verkligen tål att ätas - en sann liten prydnad som man givetvis kan använda just för detta ändamål! Dessutom ska de vara väldigt nyttiga också, och det är väl aldrig fel?

Som i alla tävlingar bör man antagligen ha lite regler, och så även i denna bloggtävling:

1. Jag vill ha en länk till min blogg alt. hemsida, vilken som går bra - eller varför inte till båda?! ;-) Adresserna är:

Blogg:

http://cejasmatte.bloggplatsen.se

Hemsida:

http://cejasmatte.n.nu

2. Omnämn min blogg och denna tävling i ett av dina egna blogginlägg.

3. Lämna kommentar till just det här inlägget (uppge då ditt namn och URL till din blogg/hemsida, samt givetvis din e-mailadress!) - jag vill hemskt gärna ha det så samlat för enkelhetens skull = allting på ett och samma ställe, så att jag inte behöver sitta och leta runt efter kommentarer på flera olika ställen. :-)

Tja, svårare än så var det nog inte! :-) Nu finns det alltså någon/några där ute som har chans att kanske för första gången i sitt liv få möjlighet att provsmaka vaktelägg, är inte det lockande så säg!? :-)

Jag vill tillägga att denna bloggtävling pågår fr.o.m nu (dvs den 18/5), till och med hela juni månad, och därefter så sätter jag mig för att kika runt bland deltagarnas bloggar (det kommer jag givetvis att göra redan innan dess!) och fatta beslutet om vem som vinner... ;-) Så den första veckan i juli månad bör vinnaren ha fått ett mail från mig med besked, och därefter kommer äggen swischandes som ett brev på posten! :-)

På bloggen finns sedan tidigare bilder på vaktelägg samt exempel på presentförpackningar som de ibland levereras i och jag la även in några bilder ovan. Självklart kommer "vinstäggen" att levereras i en unik och lite specialgjord förpackning, och dessutom - för de som inte känner till detta - så är det fullt möjligt att skicka ägg via posten, bara man ser till att förpacka dem väl. :-)

Hoppas att det finns ett intresse för denna något annorlunda (?) bloggtävling, vi gör väl helt enkelt som så att vi testar och ser vad som händer!

Lycka till!

På återseende! /cejasmatte

Grisar säljes!

Leveransklara i början av juni månad.

Födda 17 mars. Korsning Linderödsgris - Piggham. Tre gyltor (totalt fem i kullen, men två är sålda) och fem galtar i olika färger och teckningar.

Om man vill ha "julagris", hjälp med markberedning, bjuda vännerna på helstekt gris på grisfesten i sommar, eller kanske bara ha ett trevligt och sällskapligt djur på sin gård.

Grisarna är öronmärkta. Pigga, välväxta och kraftiga grisar som växer fort. Går bra på elstaket - inga "rymmargrisar"!

Kom ihåg, att ingen gris ska gå ensam - de vill vara minst två. Vi vill inte sälja gris om den ska bli "ensamgris"!

Flertalet bilder samt video på grisarna går att se på vår blogg eller på vår kanal på youtube, samt på vårt webalbum.

Pris: 700:- per styck.

Vid intresse, går det bra att titta på grisarna och boka redan nu (halva köpesumman i bokningsavgift, resterande halva betalas vid hämtning).

Maila: cejasmatte@gmail.com

Jaha, då har det väl hunnit gå en vecka (!) sedan jag senast skrev, och som vanligt har det hunnit hända en hel del på gården som jag inte haft vare sig tid eller ork att skriva om, men nu tänkte jag ta en liten paus och uppdatera alla läsare lite.

En icke-självvald paus kan jag tillägga, för det kommer häftiga regnskurar här med jämna mellanrum och dessa gör att jag inte kan klampa runt i odlingslanden så som jag velat/behövt! Kanske jag kan gå ut igen framåt kvällningen och fortsätta.

Jag tänkte faktiskt börja med en minst sagt "makaber" upptäckt som jag gjorde häromdagen! Usch, det var riktigt hemskt då det hände, men nu tror jag att det ändå kommer att ordna sig!

Vår tappra och duktiga lilla Kochin-höna som ruvat fram sex bedårande kycklingar (vilket ni kunnat läsa om här på bloggen tidigare) bor, tillsammans med sina små, än så länge i en egen bur och härom dagen då jag skulle titta till alla djuren i stallet så upptäckte jag att det endast fanns fem kycklingar i buren! Ve och fasa - och HUR hade detta gått till?! HUR kunde det helt och hållet saknas en kyckling?! Jag stod helt handfallen och bara glodde, kliade mig i huvudet och undrade.., kycklingar kan liksom inte bara helt och hållet gå upp i rök!

Jag grunnade och funderade och höll på att bli helt knasig själv, men till slut "insåg" jag att en katt helt enkelt måste (hur otroligt DET nu än verkade!) fått in tassen i buren på något helt obegripligt vis, och fiskat upp en kyckling... Ehh... Det verkade ytterst osannolikt. Dessutom kändes det väldigt, väldigt tråkigt, och under min allmänna bestörtning så ställde jag mig dubbelvikt och klappade den fina lilla höns-mamman både för att trösta henne och mig själv (mest mig själv), när jag plötsligt fick se något skymta till inunder henne. Som liksom HÄNGDE med, och sen försvann igen, ibland fjädrarna. VAD var DET?!

Jag lyfte upp hönan och då får jag till ännu större bestörtning se, att den saknade lilla kycklingen HÄNGDE - jag menar verkligen HÄNGDE - fast, insnodd i hennes fjäderdräkt, på bröstet!!!! Kycklingen levde visserligen, men den hade mer eller mindre hängt sig i hönans bröstfjädrar, och när jag lyfte upp hönan så började kycklingen pipa ett sådant där alldeles hjärtskärande "ångest-pip" som kycklingar emellanåt kan ge ifrån sig, då de blir skrämda t.ex

Jag insåg ganska snabbt att jag hade inte en chans att få loss kycklingen själv, jag kunde inte både hålla hönan och lossa kycklingen från fjädrarna - den satt i ett järngrepp, tro mig...

Tack och lov hade cejashusse en ledig dag så jag ropade på honom och han kom som ett skott, givetvis. Han fick så lov att hålla hönan och jag började på att försöka lossa eller "trassla ut" den lilla/lille.

Det var helt ofattbart vad den satt fast! Drog jag i några fjädrar så stramade det helt enkelt åt ännu mer, men tack och lov, efter en stunds pillande så började det hela lossna och till slut så fick jag loss 6-7 stycken av hönans fjädrar och äntligen så lossnade lilla kycklingen. Vi såg direkt att vänstra vingen var skadad, det var t.o.m blodigt kring vingfästet och en bit utåt på vingpennorna, och vingen hängde, så jag trodde ju först att det bara var att "chop chop", om man säger så. :-(

Men... Efter undersökning så valde jag att vänta och ge den en liten chans, och till min stora glädje (och kanske också förvåning!) hade den efter en stund repat sig en del, sprang runt och verkade pigg och "normal" om än med en aning "småvissen" vänstervinge...

Efter ytterligare ett par timmar började jag andas ut lite mer, vänstra vingen fortfarande lite vissen men i övrigt inga direkta konstigheter och NU, såhär några dagar senare, så är kycklingen i princip helt återställd!!! En aningens aning hänger vingen, men om man inte vet om den här "incidenten" så tror jag inte att man direkt hade tänkt på att vingen inte är helt normal.

Men tänka sig! Aldrig har jag varit med om något liknande!!! Att en kyckling gått och hängt sig i sin moders vingar/fjäderdräkt så pass som detta -- det var som ett riktigt ihoptrasslat nystan av fjädrar, och i detta satt kycklingen i ett järngrepp! Säkerligen har detta hänt förut i världshistorien, men JAG har aldrig upplevt det tidigare! Vilken tur att jag upptäckte det som jag gjorde, hade det hunnit passera någon ytterligare timme hade jag nog istället funnit en död kyckling hängandes i hönan. Makabert, eller vad ska man kalla det?!

Nu får den lilla i alla fall leva och de här naturruvade kycklingarna var heller aldrig tänkta att säljas så MIG spelar det ingen roll om det går runt en höna (eller vad det nu är för kön...) här ute med liiite defekt vänstervinge (så länge den inte far illa av det), det är ju inget ärftligt åtminstone!

I övrigt har vi hållit på med lite av varje vilket exempelvis innebär fortsatt stängsling åt grisarna. Vi stängslade relativt snabbt upp en "liten" (nåja) bit åt dem i anslutning till deras nuvarande hage, men har också fått ner alla stolparna till en stooor, härlig inhägnad där de snart ska få lov att gå. Och nu kommer nästa små-märkliga inslag i detta blogginlägg... :-)

Vi skulle som sagt stängsla in en hörna till, som ligger i direkt anslutning till där grisarna redan går, och vi höll på att jobba med detta; hade fått ner stolparna och så, och plötsligt säger - inte ropar, utan SÄGER, nästan VISKAR - cejashusse: "Det ligger ett kid här, var är Ceja?!"

Ceja är ju i stort sett alltid med oss vad vi än hittar på, och även den dagen så sprang hon lös och "patrullerade" så hon var inte långt bort. Själv kopplade jag inte vad han sa till att börja med, och inte heller SÅG jag rådjurskidet där det låg... Men om jag säger såhär, så stod cejashusse ungefär lite drygt en halvmeter ifrån kidet. Själv var jag väl 2 meter ifrån.

Han avlägsnade sig snabbt, fiskade in Ceja som befann sig typ 1-2 meter ifrån kidet (!), visade mig vart det låg och sedan passade jag snabbt på att ta lite kort. Självklart rörde jag inte vid det, men eftersom det låg så stilla kunde jag inte låta bli att fotografera lite. Det som mest förvånade mig var hur lugnt det andades -- efter att nästan ha blivit TRAMPAT på av en människa, borde andningen varit ganska ansträngd, skulle man åtminstone kunna tro. Men nej, den andades så stilla och lugnt och verkade inte ens stressad och rädd, till synes... Men så fort jag tagit mina kort så avlägsnade vi oss, och lämnade plats åt modern ifall hon fanns i närheten, för att hämta sin lilla. Jag tippar på att den var MAX en vecka gammal. Bedårande söt, men det kan ni själva se på bilderna nedan... :-)

I övrigt då... Jodå, nu är det mesta snart under kontroll - äntligen! :-) Bara lite sådd återstår innan DEN biten är avklarad och dessutom är snart alla plantor omskolade för den här omgången - slutplantering av en del har jag ju kvar men det dröjer ännu ett par, tre veckor beroende på vilka plantor det handlar om.

Vi ska som sagt var, färdigställa en ny, stor, jättefin inhägnad åt grisarna, och den blir väl klar till helgen. Jag måste ju säga att grisar är bland de bästa djur som finns, att stängsla åt! Det räcker med korta stolpar (grisar varken hoppar eller flyger!), och ser man bara till så att det är ström på trådarna så tja, två, kanske tre, trådar på relativt låg höjd, räcker alldeles utmärkt. Åtminstone om grisarna man ska stängsla in är VANA VID, och RESPEKTERAR elstaket. Vi har råkat ut för "rymmargris" och det var verkligen inget roligt, men med den gjorde vi proceduren kort, kan vi väl säga, så förstår nog de flesta vad som hände med den.

Glädjande nog är alla våra smågrisar fina mot staketen, och ingen har lyckats bli någon "rymmare" tack och lov. Men som sagt, A och O är att se till så det hela tiden är ström på trådarna, annars blir det inte bra.

På tal om grisar förresten. De första två av våra "smågrisar" har sålts idag - förvisso inte hämtats ännu, eftersom vi vill vänta tills de är åtminstone tio veckor gamla. Just idag är de åtta veckor (åhh, vad fort tiden går!!!) och de väger omkring 15 kilo skulle jag tippa på, om DET räcker - men jag vill inte överdriva... Jag bara MÅSTE försöka väga en av dem endera dagen!!! :-) Starka är de också så det blir inte helt enkelt att väga. :-)

Mycket glädjande var dessutom, att dessa två första smågrisarna, båda gyltor - de trefärgade faktiskt - som såldes idag, ska bli avelsdjur. Intresset för de här grisarna verkar vara väldigt stort, och jag har ju lagt upp så mycket information, foton och videor på webben på de här grisarna, att alla som är intresserade lätt kan kolla upp hur de ser ut, hur modern ser ut, hur fadern såg ut, hur vi fött upp dem, osv osv. Vilket är sjysst, tycker jag.

Sist men inte minst måste jag berätta om "lyxmiddagen" igår kväll. Vi tänkte bjuda svärmor på födelsedagsmiddag eftersom hon fyllde år i går. :-) Dessutom fyllde faktiskt vår gamla kaninavelshona 4 år igår, OCH min underbare häst skulle ha fyllt 23 år också igår om han nu fått leva. Men nu gör han inte det så honom fick jag fira i minnet...

Över till middagen... Jag hade gått och sparat jag... :-) Igår morse så tog jag batongen i ena handen och yxan i andra och skred sedan till verket. Med assistans av cejashusse, för de är så rysligt svåra (tycker jag!) att både hålla och "fixa" - VAKTLARNA alltså! Jodå, sju vakteltuppar som liksom "blivit över", fick nu istället bli lyxmiddag åt oss. Krasst, kallt och hjärtlöst?? Nädå, inte alls. De har mått så bra och levt så väl och sedan gick allting på nån sekund. Precis som det alltid är här på gården. Själv skäms jag inte ett dugg. Jag hade skämts j*vligt mycket mer om jag köpt kycklingfilé i butiken, kan jag säga.

Nåja, vilken middag det blev! Kan återkomma med själva recept-biten i detalj, ifall någon är intresserad..?! Men i alla fall så blev det smörstekta vaktelbröst, med kokt mandelpotatis, egenhändigt tilllagad rödvinssås och ugnsrostade grönsaker (kronärtsskocka, broccoli, sockerärter). Pannacotta till efterrätt (fast just den var alltigenom fusk pga tidsbrist, läs: tillagad från påse... Hehe)!!!

Men: *yum-yum* JÄTTEGOTT, säger vi allihop! :-) Dessutom undrar jag vad denna middag skulle gått lös på, på en restaurang... *ähum ähum harkel harkel* Vi skojade i alla fall om, att det är nog inte så ofta som "enkelt folk" som vi, klädda som vi dessutom var i våra "vardagsoutfits", äter denna menyn... :-)

Här kommer lite blandade bilder med tillhörande bildtexter. :-) Ska FÖRSÖKA uppdatera liiite oftare, men lovar absolut inget... ;-) Nu har dessutom snart cejashusse semester igen, lite längre den här gången så då blir det en massa projekt som alla tar sin tid. Men lite roligt ska vi väl också försöka hinna med, inte enbart arbete!

På återseende! /cejasmatte

OBS! Klicka på bilderna för att se dem i större version, allting syns mycket bättre då! :-)

Som sagt, såhär kan man plötsligt stöta på dessa vackra djur - och så NÄRA! På bilden där cejashusse står med Ceja, så ligger rådjuret precis bakom stenen/stubben mot vänstra delen av bilden...

En del av det vi kallar för "lilla landet", här är det morötter, purjolök och rödbetor som odlas i år...

Till höger har grisarna gått, till vänster är den nya hagen. Syns skillnaden?! :-)

Jag skrev om att vi plogade med en "grisaplog" och att grisarna lade sig ivägen för ATV:n och plogen, minns ni?! :-) Såhär såg det ut framför ATV:n... Jag tog kortet och lät bli att gasa, jag lovar! ;-)

Vardagslyx. I form av vaktelbröst med rödvinssås, ugnsrostade grönsaker och kokt mandelpotatis. Mums!

Favorittulpanerna, favorithibiskusen samt gurkplantor precis innan omplanteringen...

Ceja avslutar inlägget med att visa hur HON tillbringar kvällarna. Som om HON vore tröttast av oss (ICKE!!!) ;-)

Visserligen är jag dödstrött efter gårdagen, MEN vilken skön känsla det ändå ger när man kan bocka av en efter en av alla de där sakerna på "Måste göras-listan"! Igår kväll kunde jag/vi bocka av ännu en: märkningen av smågrisarna!

Vi väntade så länge på märkningsutrustningen så nu när den till slut äntligen dök upp, så ville vi helst inte vänta längre. De här "smågrisarna" är inte alls särskilt små utan väger nånstans runt 15 kilo och starka är de också!!! Och de blir bara tyngre och starkare för varje dag som går...

Så igår kväll - jag var visserligen ganska slut, men valde att strunta i tröttheten och bara försöka få märkningen överstökad - tog vi fram tången och brickorna, på med hörselskydden och sedan var det bara att försöka fånga grisar. :-) Men det gick helt klart över förväntan, framförallt i början av märkningen för då hade de fortfarande inte riktigt fattat vad vi höll på med. Vi var väldigt snabba och effektiva måste jag säga, allt för att det skulle gå så fort som möjligt för grisarnas skull. Men OJ vad de skrek!   

Kan ju säga att de blev allt mer svårfångade ju längre vi kom i ordningen, och värst av alla var nummer nio och tio, alltså de två sista. De stackarna tittade på oss med misstro och misstänksamhet och såg ut att undra "Varför gör ni såhär mot oss?! Vi har inte gjort er något ont!" Haha, ja, okej då, nu förmänskligar jag dem nog en aning.   

Men det tog ungefär en halvtimme allt som allt, sedan satt det öronmärken på tio små grisar. Så fort de bara var märkta och väl släpptes lösa, så såg man inget obehag alls hos dem, och skönt var väl det.

Så nu kan vi snart (om ca 1 månad) sälja grisarna och känna att vi följer "regelboken", och det känns bra. Här kan man läsa mer om reglerna om man är intresserad: Jordbruksverket

Regnet som jag misstänkte skulle komma i går eftermiddags kom under natten istället, och det var bra på många sätt men lite sämre på andra för idag har jag arbete som väntar i "lilla" landet och nu är det blött i jorden... Men det får lov att gå ändå. :-)

Här kommer lite foton!

På återseende! /cejasmatte

Lite trädgårdsbilder igen

Kycklingarna har börjat i sprätt-skolan och lär sig nu allt som är värt att veta om hur man SPRÄTTER!

Nu syns det tydligt - min favoritgris Sabuni är dräktig. I juni blir det återigen grisförlossning här på gården. :-)

Nu lyser det gult i öronen!

Såhär ser märktången ut, en enkel, ganska billig variant som fungerar hur bra som helst.

Ja, det var en pärs det här men ack så skönt det ändå känns - 61 kg sättpotatis är i jorden och nu kan jag andas ut från potatisen ett tag, innan det är dags att kupa dem. Trodde aldrig att jag skulle reda ut detta på en dag, men det gick... Mycket tack vare att jag slapp dra upp potatisfårorna - det gjorde Cejashusse + hans bror igår kväll, och det var en himla tur det för själv låg jag plattare än plattast på soffan med ett migränanfall som inte var av denna världen... :-(   

Idag har jag "bara" efterdyningarna kvar från migränanfallet, som inte är att leka med det heller, men jag stod bara inte ut med att veta att fårorna var uppdragna och att drygt 60 kilo sättpotatis med fina groddar bara låg och väntade på mig, drygt en vecka in i maj månad (normalt sätter vi potatisen under den sista veckan i april, allra senast första maj!). Men nu är det i alla fall gjort, och nu väntar lite annat istället, t.ex mer omskolning av plantor.

Kan ju tillägga att sorterna för året är: Magda, Minerva, Maris bard, Pentland Javelin, Solist, Rocket samt Mandelpotatis. Kan ha glömt någon sort... :-)

Igår kom äntligen märkbrickorna till grisarna förresten, efter en "nätt liten väntan" på sisådär en månad... Mycket välkommet måste jag säga, för de växer med stormsteg och ju större de blir desto besvärligare blir det också att märka dem. Men nu blir det alltså snart fram med hörselskydden och märktången och sedan ska de stackarna få bli piercade, helt ofrivilligt. När jag klämmer åt med tången så får jag väl försöka tänka på att själv har jag ju tagit hål i öronen (med vetskapen om att det gjorde ont dessutom!) så jag tror nog att smågrisarna ska överleva samma "behandling"... Men gissa om det kommer att skrikas här!

I övrigt ser det ut som om det tänker börja regna här, och åhhh vad det hemskt gärna hade fått lov att vänta tills jag är färdig med vårt "lilla" grönsaksland (som ingalunda är speciellt litet)!!! Men mot vädrets makter har man inget att sätta emot, så jag får väl se hur det blir. Så fort jag är klar med det landet så får det gärna komma regn, för det är ganska torrt just nu märkte jag när jag satte potatisen, torrare än vad jag trodde faktiskt.

Nåväl, det var väl vad jag hade att förtälja den här gången!

På återseende! /cejasmatte

Ja, det gäller i högsta grad vår gamle Svenne just nu. Gammal och gammal, han är väl inte mer än sisådär 11 (?) år, men har slöat till en hel del i vinter och knappt ens velat vara ute emellanåt, utan soffan har haft förstaplatsen i hans slappa kattliv. Jag vet inte om han jagat efter någonting under hela förra sommaren/hösten eller under vintern, han har mest suttit och beundrat utsikten från verandan...

Men NU - ja nu är det vår och även en gammal man vaknar tydligen till liv såhär års. Han har de senaste dagarna stolt visat upp en mus per dag (ja, jag vet att det inte är mycket, men det är lite, vilket är bättre än inget   )

och igår fick jag tagit lite kort på honom. :-)

Over and out och på återseende! /cejasmatte, i all hast

Syns dåligt, men musen är fångad och under bärgning...

...och levererad till matte.

"Hmm, finns det fler där ute? Eller ska jag spara dem till i morgon?"

"Nähä, det fanns nog inga fler, tror jag tar en siesta"

Och i växthuset börjar det så smått synas grönska...

Sötnosar i massor! 

Totalt blev det 8 Blomme, 8 Araucana och 1 Australorp, samtliga renrasiga, i senaste maskinkläckningen!

Nu fylls kläckaren snart på med vaktelägg!!!   

På återseende! /cejasmatte