...jodå, vi smet faktiskt iväg på ännu en liten husvagnssemester för året - den här gången till ljuvliga Österlen! 19  - 20  - 21 augusti närmare bestämt. Längre än så funkar det inte att vara iväg hemifrån med tanke på djuren och allt annat.

Vi hade en väldigt härlig och trevlig vistelse nere på skånska Österlen, och det tog inte särskilt lång tid att köra dit heller, härifrån de småländska skogarna. Men viken skillnad på landskap! Ja, JAG är ju skåning från början (även om jag inte är just från Österlen...) så jag vet ju ganska väl hur det böljande skånska landskapet ser ut då jag, som liten/yngre, tillbringat många semestrar på Österlen/sydkusten...

Där jag ursprungligen kommer ifrån däremot, dvs mer åt nordvästa hörnet av Skåne till, är det nästanpå lika mycket skog som här i södra Småland där vi bor, fast lite mer uppblandat: Inte så mycket gran, utan även väldigt mycket löv- och blandskog men definitivt lika mycket kuperat, inte minst med tanke på Söderåsen.

Men landskapet i sydöstra hörnet av Skåne tål verkligen att upplevas. Med Brösarps böljande backar och Kiviks alla fruktodlingar, samt ännu lite längre söderut; dessa vidsträckta sädesfält som aldrig tycks ta slut. Just nu var det dessutom skördetider - trösketider - så alla skördetröskor och sädeslass (läs: säa´lass) gick varma vill jag lova! Emellanåt var luften alldeles disig, som av den tätaste dimma, pga dammet från tröskorna och de fullastade traktorvagnarna.

Vi har varit runt och tittat på en massa fina platser på ljuvliga Österlen: Kivik, Kungagraven, Baskemölla, Simrishamn, Vitaby, S:t Olof, Brantevik, Glimmingehus, Hammenhög, Kåseberga med Ales stenar, Ystad, Tomelilla m.m m.m

Bodde gjorde vi på en campingplats/ställplats; Ekogården i Rörum/Gärsnäs, mellan Kivik och Simrishamn. Lite annorlunda boende, väldigt lantligt och enkelt med husvagnen uppställd på en av vallarna som omgav gården, med tillgång till både el- och vattenpost en sisådär 20 meter bort - och med enbart utedass och soldusch att tillgå! Men det gick an, vi är ju inte så kinkiga av oss om man säger så... ;-) Tur med vädret hade vi också, mellan 32-34 grader första dagen och dagarna därefter något svalare men ändå varmt, runt 27-30 grader för det mesta! Men det var torr och fin värme, och ingen otäck åskvärme med hög luftfuktighet, tack och lov!!!

Det var lite extra roligt att få "visa" cejashusse t.ex Ales stenar i Kåseberga och Kungagraven i Kivik samt Glimmingehus etc, ställen han aldrig besökt förut. Ceja var självklart med hela tiden, men tyvärr är ju hundar inte tillåtna överallt, fullt förståeligt, så ibland fick hon vänta på husse och matte i bilen med rutorna nedvevade... Vi fick hela tiden måna om hennes välmående i första hand och därför så skippar man ibland hellre ställen där det inte passar sig att låta hunden vänta i bilen. T.ex om det inte finns skugga på P-platsen eller liknande. Gladast var Ceja när hon fick lov att följa med, såsom t.ex upp till Ales stenar!

På ett annat ställe, Buhres fisk i Kivik, gömde vi faktiskt henne under bordet på uteserveringen där vi åt (sillamacka samt sillaburgare)! ;-D

Jag har tagit en massa foton men riktigt alla lägger jag inte upp just här, utan de kan man hitta på:

https://picasaweb.google.com/112255511249599466762/HusvagnssemesterPaOsterlen192021EAugusti2012?authuser=0&feat=directlink

MEN... nu tillbaka hemma i vardagen, och djur och växter behöver alla sin omsorg, så nu är det bara att vänta till nästa gång då vi har tid och möjlighet att sticka iväg på en liten husvagnstripp! Vem vet vart vi hamnar då?!!? :-) Själv gissar jag att det blir österut i Småland.

Här kommer trots allt en hel del kort som får avsluta detta inlägget, klicka på dem som ni vill se i större version! Bildtexter till vissa men inte alla, för det hinner jag inte med! :-)

På återseende!

/cejasmatte

Bilder från Ales stenar, Kåseberga

Härliga Ceja

En stor gammal Ask vid Forse mölla

Cejas morgongymnastik

Ännu mer härliga Ceja!

Campingplatsen/ställplatsen, Ekogården

Forse mölla, spännande och vacker plats. Särskilt roliga blev korten jag tog av stenbordet med bänkar, och solens strålar föll in genom lövverket ovanför. Det är alltså INTE photoshoppat. :-)

Glimmingehus, borg från sent 1400-tal

Kebabtallrik som räddade livet på oss i Hammenhög efter att ha besökt Glimmingehus! :-)

Den lilla husvagnen :-)

Denna och nedanstående bilder är från Kungagraven/Kiviksgraven i Kivik

Från pittoreska lilla kustsamhället Kåseberga, där vi köpte spännande fisksorter i hamnen, närmare bestämt: rökt svärdfisk, rökt tonfisk, rökt smörfisk och rökt marlin, samt rökt makrill givetvis! :-) Dyrt som tusan men väldigt gott!

Det blir bara ett kort inlägg i all hast men vill bara förmedla två små nyheter: först och främst hade jag ett så supertrevligt besök här igår eftermiddag - det var sååå roligt att se er J och C!!! Samt inte att förglömma era underbara småttingar!!!

Nästa grej! Annorlunda upplevelse onekligen - för första gången har jag mött ryssar här hemma på gårdsplanen. Så exotiskt att höra ryska och inte bara tyska eller danska som vanligt... Inget illa menat.

Gäster från st Petersburg. Kunder åtminstone... :-D Hoppas att de småländska delikatesserna smakar bra! :-)


på återseende /cejasmatte via mobilappen ;-)

Varning för....

...grisar!!!

Jodå, ibland kan även såna varningsskyltar behövas!

Grisarna här på gården är snälla, men...

-- Man ska aldrig säga aldrig, då det handlar om djur! (...eller folk heller för den delen   ) --

Faktum är, att våra grisar är nog bland de mest betittade OCH fotograferade grisar man kan tänka sig! I princip kommer det dagligen hit turister, både svenska och utländska som bor/hyr semesterbostad här runt omkring, och alla vill de se, klappa, mata och fota våra grisar!

Hittills har ingen blivit biten men man måste ändå uppmärksamma ovana personer på att de - grisarna - har tänder som ibland inte är så angenäma... :-)

Alltså blir det sådana här skyltningar här ute, vid våra gris-inhägnader:

Sen kan jag bara inte låta bli att lägga in lite extra bilder, bara som bonus... :-)

Frihet i trädgården

Linslus vid foderbordet

På återseende! /cejasmatte

...ja minns ni när de såg ut såhär:

Och nu har tiden gått, och idag ser de ut såhär:

Sabuni med sin kull, 2 månader gamla.

:-) Två månader gamla och inom kort är de gamla nog att flytta hemifrån! Så fort det går!

I övrigt ser livet på landet just nu ut så som det brukar göra såhär års. Det skördas - OCH säljs, OCH äts - grönsaker så det står härliga till och det är lika härligt som gott och nyttigt! Fast just idag har jag inte skördat/tvättat/packat/levererat grönsaker, utan ägg. Att tvätta ägg är kanske inte världens roligaste syssla men det är sånt som måste göras, det också. :-)

Igår kväll styrde vi återigen kosan mot Olofström för ett biobesök och - innan dess - kebabtallrik. :-) Det var premiär för nyinspelningen/remaken av Total recall igår, och på den gamla goda tiden närmare bestämt 1990 så var Total recall (originalfilmen, that is) en mina absoluta favoritfilmer så det var extra roligt att nu kunna se remaken på bio. Action rakt igenom, bra skådisar och väldigt fantasifulla miljöer i denna fartfyllda framtidsvision! :-)

Annars då? Jo häromdagen inhägnade vi ny mark åt grisarna, så där gjorde vi verkligen en god gärning (glada grisar är goda grisar ;-) ). Tog lite foton, för det gäller att passa på: före/efter-foton är aldrig så roliga som när man har grisar gåendes på markerna... Vi får väl börja med före-fotona.. :-)

Inom några dagar/nån vecka ser det inte alls likadant ut kan jag lova...! :-)

På återseende! /cejasmatte

Ska försöka få in en bild på vad jag ägnat förmiddagen åt. Tyckte vädret var helt perfekt när jag gick ut och började skörda dagens grönsaksomgång men efter fem minuters arbete så forsade svetten. Nåja, vad gör väl det när man får sådan fin lön för mödan i form av underbara grönsaker!?

Nu: ren lättja framför TVn bara för att jag helt enkelt MÅSTE se hästhoppningen från OS. Kan inte låta bli liksom. ;-)

På återseende! /cejasmatte

Dagarna går, och sommaren har alldeles strax passerat, för snart har vi istället bjudit in hösten på besök.

Jag tycker ibland (ofta?) att det går alldeles för fort -  i jämn takt med att jag blir äldre så tycks liksom alla årstiderna (och därmed också åren) försvinna fortare än ett höstlöv i vinden, vilket emellanåt känns smått melankoliskt, vemodigt, sorgset ("Vad hann man med den här sommaren?! Ingenting!! Bara arbete!!!"), och ibland så... tja, då känns det bara rätt och slätt skönt - ja, att sommaren snart är slut alltså. Jag menar verkligen inte vare sig de utökade åren eller de grå håren! ;-)

Sommartider ÄR jobbiga tider på landet, och även om sommaren 2012 inte på långa vägar nått upp till tidigare somrars arbete för min egen del (helt enkelt på grund av mitt fysiska tillstånd i form av skador och smärta, i kort sammanfattning), så är det ändå rätt tuffa arbetsinsatser det handlar om emellanåt.

Jag läste en blogg tillhörande en vän, och hon skrev något som jag vill ta upp, lite också i ett visst sammanhang med mitt senaste blogginlägg...

Hon skrev bland annat att dagen efter att båset hade blivit tomt, DÅ släppte hon fram känslorna - eller rättare sagt tror jag att hon kanske LÄT SIG släppa fram känslorna (?). Hon är, liksom jag, en människa som vill äta kött OCH också vill veta att djuren på tallriken inte lidit i onödan (= läs: inte lidit alls), men att även en sådan människa = en som föder upp djur för/delvis för slakt/köttproduktion, också har känslor för djuren på gården.

Man tar hand om djuren varje dag, = inte bara kastar till dem det foder de behöver för överlevnad/tillväxt, utan det går mycket längre och djupare än så! Åtminstone i vårt fall, vi; småbrukarna på landsbygden, som tycker om såväl djur, som en god måltid med prima kött på tallriken.

Jag har ju ofta här i bloggen propagerat för att alla djur - och så självklart även slaktdjuren  ska ha det bra, de ska vara mätta, de ska ligga varmt och torrt, de ska ha tillgång till daglig kontakt med oss människor för den sociala biten av deras liv, de ska helt enkelt må bra både fysiskt och psykiskt, till den dagen kommer då de helt enkelt, i kanske krassa ordalag men ändå; förvandlas från levande varelser till mat.

Som min vän då skrev i sin blogg, att hon "dagen efter" lät känslorna komma fram (jag antar att hon helt enkelt stålsatte sig den dagen då det skedde) är väl, om något, ett tecken på hennes omsorg och känslor för djuren - ett tecken på empati och kärlek till dessa djur, och det är väl  exakt detta som jag själv så ofta,.. ja, nästan "predikat" om i här min/vår egen blogg. Hon skrev likaså att eftersom hon inte vet hur "de djuren" har haft det, dvs de som ligger i diskarna i livsmedelsaffären, så är det helt enkelt detta som gäller. Alltså hemmaslakt.  Jag kunde inte skrivit det bättre själv. Och ja, om du läser detta (det vet jag att du gör!), så vill jag säga: du är verkligen en äkta bonde på både gott och ont!

Man får alltid försöka ta det goda med det onda, eller tvärtom beroende på hur man ser på allting :-), men jag har sagt det förut och nu säger (tjatar?) jag det igen: hellre en hemmaslaktad gris, som jag/vi själv gått och fött, klappat, kliat och - jodå - dödat också, på tallriken - än en gris från en storproduktion, som levt sitt liv inomhus i en kätte, (visst, kanske någorlunda mätt för tillväxtens skull, men annars hurdant?) åkt slaktbil X antal mil till det-där-stället och utsatts för vad-fan-vet-jag, som sedan säljs för i princip ingenting på extrapris i affären?

Nu är jag inte den som står på de offentliga barrikaderna och skriker mest, högst och värst, eller syns i media om det så vore, men här i vår lilla blogg har jag åtminstone möjligheten att vädra mina åsikter och ibland inte bara mina - för det finns fler likasinnade som också vill leva ungefär samma typ av liv som vi gör.

Men... med allt detta köttprat skrivit för den här gången ;-) så får jag avsluta med något helt annat (?), bara som en liten brytning... Fast det handlar fortfarande om hemmaproducerat. Förstås.

Man måste ju äta någonting till det där utsökta hemmaslaktade köttet, också, eller hur?! Här skördade jag mandelpotatis, zucchini, morötter, rödbetor samt fyra sorters lök, för en stund ugnsrostning ihop med flingsalt, peppar och olivolja. Kan det bli bättre, eller godare/färskare?! ;-) Njae, jag tvivlar. ;-)

På återseende! /cejasmatte