cejasmatte

Alla inlägg under oktober 2012

Av Malin - 24 oktober 2012 20:49

Ja, så var det då dags igen för oss att slakta en gris här hemma, och det är ju ingalunda något nytt för vår del utan något som vi då och då måste pyssla med eftersom vi faktiskt slagit oss in på den här vägen med att föda upp vårt eget kött. Liksom att jakten och fisket är naturliga inslag av vår vardag här hemma, så är slakten också det. Livet på landet, ni vet.


Så sent som i fredags stod jag ju och gjorde iordning älgkött (finstyckning och infrysning) och dessförinnan var det inte så väldigt länge sedan vi tog hand om det senast skjutna vildsvinet. Så just nu känns det som att det är väldigt mycket kötthantering – men så brukar det ju vara om höstarna!


Dagens slakt gick bra, och jag är glad över att kunna säga: Det brukar det göra! Allra längst ner i inlägget kommer det en del bilder som – om man är känslig – ska låta bli att kika på, men jag förvarnar i god tid, som vanligt.


Tänkte idag faktiskt ta upp lite grann som har med detta att göra, och det är det här med vikter. Ibland nämns ordet ”levandevikt” och ibland ”slaktvikt”, och det är väl inte alldeles självklart för alla att känna till dessa uttryck. Särskilt inte de som inte håller på med jakt/slakt själva. Så jag kan förklara lite grann:


Grisen som vi slaktade här hemma idag, hade en s.k ”levandevikt” på ca 58 kilo. Det betyder ju absolut inte att vi vägde grisen LEVANDE, utan när grisen var avlivad och avblodad (och i vårt fall dessutom avspolad/tvättad) så väger vi grisen, helt enkelt genom att skära snitt i bakbenen (hasarna, för att vara korrekt) (det är i dessa snitt trär man sedan igenom en s.k slaktgalge och det är alltså i denna grisen/djuret/slaktkroppen sedan hänger under tiden man flår och tar ur osv), sedan tar man lämpligen en slaktkrok av passande modell och storlek samt en hängvåg – och vips så har man möjlighet att väga grisen. Denna vikt är alltså ”levandevikten” - = ungefär det som grisen vägde då den levde, minus blodet då.


Sedan tar ju annat arbete vid, och i vårt fall handlar det om att flå (alltså ej skålla) samt ta ur djuret. Vi har alltid flått kropparna, istället för att skålla, eftersom vi tycker att detta är ett sätt som passar oss bäst, det går snabbast och innebär minst arbete rakt igenom. Men om man vill skålla eller flå grisen – tja, det är givetvis upp till var och en som håller på med slakt av tamsvin.


När djuret är flått och urtaget, så vägs det igen och detta är det som kallas ”slaktvikten”. Jag kan väl enkelt förklara det som att det är själva slaktkroppen utan ”onödiga tillbehör”, för vår del är t.ex svålen/skinnet och huvudet borta osv, och på den här grisen var slaktvikten 32 kilo. Oftast kan man räkna ungefärligt på att slaktvikten är halva levandevikten, men det beror ju också på vad man räknar in. Men däromkring ligger det (på tamsvin är slaktvikten oftast drygt halva levandevikten).


I slaktvikten ingår visserligen benen, ja alltså själva skelettet (förutom huvudet och – oftast - nedre delen av benen) men det ger ändå ett ganska bra hum om hur mycket griskött det finns att tillgå. På just den här grisen, som klövs i halvor idag, väger alltså varje halva 16 kilo, ungefär. Grisen var förresten 4,5 månader gammal för den som är intresserad av ålder kontra vikt.


Det gick alltså helt enligt regelboken idag och i morgon har jag en hel del arbete framför mig eftersom jag ska ställa mig och stycka grisen, med allt vad det innebär. Nu är detta vad man kan kalla en LITEN gris, så det ska jag klara av ensam även om jag vet att kroppen kommer att protestera i morgon kväll. Nåja, det går vägen för att det måste det göra! Jag brukar kunna reda upp såhär pass små djur på egen hand.


Men det gäller också att förbereda väl, framförallt i min situation som har svårt för att stå upprätt i samma monotona position några längre stunder. Så idag har jag fixat så att allt är förberett för själva styckningen i morgon, både i slaktboden samt här inne. Allt ifrån redskap (knivar, tigersåg etc) och förpackningspåsar, till etiketter och köttkvarn etc etc är framplockat och iordning för morgondagen.



Jag och Ceja har ju varit bortresta i ett par dagar nu i början av veckan, som vi ibland är när vi hälsar på släkten i Skåne, men dessförinnan hände något småroligt/märkligt som jag bara måste återge! Vi har ju en ordentlig musinvasion här i södra landet för tillfället, och det är möss precis överallt (jag har ett trettiotal fällor utplacerade) – detta känner ni säkerligen redan till! Härom kvällen, när vi hade gått och lagt oss började det höras ett udda ljud någonstans ifrån – på nära håll, och det ljudet kunde bara orsakas av ett enda djur: en mus! Men VAR kom det ifrån?!


Det var som ett studsande-hasande ljud, som om en mus försöker hoppa upp på/i någonting för att kasa tillbaka ner igen. Ljudet återkom i intervaller, säg 2-4 ”studsar” med 3-5 minuters mellanrum. Hmm... Cejashusse var uppe och kollade i badrummet (vägg i vägg med sängkammaren) men näe, ingen mus vare sig i duschkabinen eller i skåpen... Mysko!


Vi blev allt mer irriterade när ljudet envist fortsatte, och till sist sa jag: ”Den sitter väl inte i ventilationen i taket?!”. Precis när jag hade sagt detta, så insåg jag själv hur oerhört korkat detta lät. Det går en lodrät ventilationstrumma upp genom badrumstaket som mynnar ut på yttertaket. I själva badrumstaket sitter en sådan där ventilation (i plast) som man snurrar på för att öka/minska luftflödet ut, ja ni vet säkert hurdan jag menar. Men som sagt, så fort jag uttalat min tanke tyckte jag den lät sååå urbota korkad - men nåt annat kom jag helt enkelt inte på. Cejashusse gav väl inte direkt sitt bifall på en gång, men när ljudet envist fortsatte, så gick han till slut upp en gång till.


Väl inne i badrummet, så blev det först alldeles tyst och vad jag sedan hörde var ungefär: ”Ehh.. ähum... Du hade rätt angående ventilationstrumman”. Ja kan ni tänka er – på den ventilationstrumman i plast som man snurrar på, satt en mus och tittade rakt ner i badrummet. Den tappre lille typen har antagligen kommit in från yttertaket, klättrat ner i ventilationen och slutligen hamnat i vårt badrumstak! Ja, vad säger man?


Sådan tapperhet borde kanske belönas med något (?), men: sorry lilla musen, ”hit men inte längre” blev det och tja, ni kan väl själva lista ut den musens öde skulle jag tro...


Mössen är verkligen precis överallt i år, och jag har aldrig varit med om dess like. Vilken tur att jag inte är rädd för möss! I fredags kväll fångade jag för övrigt (för hand) in en mus åt min svärmor som jag, ja ehh.. ja, ni kanske kan gissa själva. Möss är mjuka, trägolv är hårda kan jag väl säga som en ledtråd. För att spela på den gamla devisen: ”barn är mjuka, bilar är hårda” som satt på bildekalerna på 80-talet, för er som möjligtvis minns dem!



Nåväl, det här var kanske lite väl mycket dödande i ett och samma inlägg (!!?) men jag hoppas ingen tar alltför illa upp.


Jag får väl lätta upp med ett par rara bilder först, innan de lite mer ”otäcka” dyker upp. Så är ni känsliga, kika gärna på de första två och gå sedan vidare till typ www.aftonbladet.se



På återseende! /cejasmatte




   












Gå vidare till www.tv4.se eller välj en länk i min länksamling, för nu kommer det lite bilder som en del kan uppfatta som stötande!




    













  







Känsliga besökare varnas: slaktfoton visas nedan.




Grisen är här avlivad och avblodad


   

Griskroppen spolas av/tvättas innan flåning och urtagning, Ceja är intresserad. 




   

60 kilo griskropp kör man enklast i skottkärran.



 

Levandevikt resp slaktvikt.



 

Flådd slaktkropp, ej urtagen.


     

Grisen urtagen och slaktkroppen klyvd i två halvor.



 

Ceja smälter in i underlaget, sitter och tigger "godsaker" från slakten.

ANNONS
Av Malin - 19 oktober 2012 11:53

Ja ärligt talat vet jag inte om man ska skratta eller gråta när man ser detta klipp på Youtube...   Upp till var och en att själv välja skulle jag tro!




På återseende! /cejasmatte

ANNONS
Av Malin - 18 oktober 2012 17:03

Det var ju inte helt utan vemod som jag tömde och städade ur växthuset härom dagen kan jag lova; ännu en säsong har passerat och det känns alltid lite tomt och tråkigt att det är över – samtidigt ser jag (som vanligt) med förväntan fram emot kommande års odlingssäsong!



Jag har ju sådan tur att här på gården har vi en ATV (Yamaha Grizzly, närmare bestämt) som vi använder till allehanda göromål – inte enbart i skogsbruket alltså - och till denna finns en skogsvagn med flak så det var ”bara” att bära ut alla odlingskrukor och dumpa innehållet på vagnen, med tillägg av annat ”avfall” från trädgården bl.a i form av de numera stendöda sommarblommorna, och sedan körde jag iväg med dessa till kulfånget på vår skjutbana här hemma. Måste erkänna att det ser ganska roligt ut just efteråt, med en massa restavfall från trädgård/odling lavat upp på kulfånget... Här och var ser man blommor blandat med lite tomater och någon paprika, sticka ut från det – för varje år - allt större kulfånget. J I själva grunden består kulfånget alltså av sten och jord/sand/grus/sågytor samt utökas varje höst med trädgårdsavfall.


När jag tömde växthuset blev det dessutom en härlig, färgsprakande sista-skörd i form av gula, röda och orange paprikor, underbart krispiga, goda och nyttiga! Nu dröjer det inte mer än sisådär 4 månader, knappt, tills jag står och sår nya frön i odlingsrummet i källaren, så jag har onekligen något att se fram emot!!!




Såhär års är det alltså inte så mycket regelrätt slit/arbete med själva odlingen i sig – den läggs ju till vila nu - det är istället nu man planerar och funderar på vad man ska komma att odla nästa säsong!


Gurka, tomat och paprika är ständigt återkommande (årliga) inslag här i min odling, men på friland varierar det möjligen lite mer. Eftersom jag även driver fram sommarblommor till trädgården, så har man ju lite funderingar även där, på vilka man ska satsa på kommande säsong.


 Likaså funderar man ju även på de övriga plantor som måste förkultiveras (ex vis pumpor, frilandsgurka, zucchini etc)  – vilka fungerade bäst, vilka gav bra avkastning, vilka sorter ska man fortsätta med alternativt byta ut, osv osv. Alltid lika intressant! OCH svårt att välja/sålla bland allt man skulle vilja odla!




På tal om att ”odla, så och sätta - på längre sikt” så är det just nu: LÖKTIDER! Idag har jag påtat ner gissningsvis ett par hundra lökar; tulpaner, vårstjärna, olika liljor m.fl Sedan är det bara att invänta våren och se när de kommer upp, och njuta av färgprakten i landen!


Det går inte en höst utan att jag påtar ner lökar här hemma.., men mitt ”snåljåpstips” för dagen är att ha lite is i magen och hoppas på att frosten inte kommer så jättetidigt (här nere i södra delen av landet brukar det gå utmärkt att vänta lite ”extra länge”) för då brukar man kunna hitta lökar på utförsäljning – ja, kalla det för lökrea om ni så vill! J Jag har i år köpt lökar som normalt skulle kostat uppskattningsvis omkring 500 - 700:-, för en bråkdel av ordinarie prissättning (en bra bit under 50% - ex vis 10:- för påsar som normalt kostar 40:-). Fyndar man så, så uppskattar man nästan vårens blomsterprakt ÄNNU mer, eller hur?! ;-)




Älgjakten drog  igång här hemma i lördags och jag gick (blott ca 150 meter ;-)) ner till samlingen med – självklart – lilla Ceja i släptåg för att hon skulle få lov att skälla ut folk lite grann, sådär som hon bara älskar att göra! ;-) Nog lyckas hon att skrämmas riktigt ordentligt också ibland, och det tycker både hon och jag är så roligt, så roligt. ;-)


   

Ser ni Ceja?! Titta noga! ;-)


Cejashusse jagade älg med laget i tre dagar – han sköt inget dock – i ihållande ösregn ska jag tillägga. Inte bästa vädret man kan tänka sig, men är man jägare får man väl tåla väder och vind.. ;-) Tyvärr vågade jag mig inte på att gå med i drevkedjan under lördagen, något jag annars gärna hade gjort!! Men går man illa till och med på plan mark, så är det kanske inte bästa läget att gå i ett drev och därmed vara tvungen att ta sig fram i skogsterräng oavsett hur den ser ut, och även kunna hålla övrigas tempo. Nog tar jag mig fram i viss terräng men vill man kunna hålla jämnt tempo med övriga drevet så får man helst kunna gå lite bättre än jag gör för tillfället. Tråkigt men sant. L


Nåväl, i morgon kväll blir det hämtning av kött (från två fällda djur) så då vet jag vad jag ska göra på kvällen... Sortera, finstycka, putsa, mala, förpacka... etc etc. J Nåja, det är vad man kallar angenämt besvär eftersom det betyder gott kött i frysboxen. Inte att förakta. Cejashusse är inte hemma så det blir jag allena som får ta hand om köttet, men det brukar ju gå vägen, det med!


Kommande vecka stundar nya realiteter av samma art: grisslakt. Kanske inte så roligt, kanske inte så trevligt, men en verklighet för oss som valt att leva såhär. Sånt är livet på landet.


...På tal om vilt och liknande  - ni som läste förra inlägget vet att jag skrev om älglusflugan. Dessa små vidriga varelser som biter mig så att jag får varfyllda bölder – JA, jag verkligen avskyr de här flugorna. Men många verkar inte känna till vad det är för kryp, och det är kanske inte så konstigt ifall man sällan/aldrig vistas i skog och mark. Sökte på nätet och hittade ett par bilder som ni kan se här:


   


Själv tycker jag som bekant att de är rysligt otäcka, kanske framförallt eftersom de ser ut som stora löss (!?), och det faktum att de släpper sina vingar (= därefter flyger de aldrig iväg igen, utan bara kryper runt, runt och runt – huuuaa!) när de väl satt sig på sitt ”dugliga värddjur” (= mig, väldigt ofta) gör att de är extremt otäcka. Tycker jag.


Men mest beror det säkert på att jag får sådana besvär då de biter mig. De biter dock inte alla, här i vår familj är det endast jag som brukar bli biten av älglusflugan, likadant hörde jag senast härom dagen talas om av en vän som sa att i deras familj är det precis likadant, hon blir biten men sällan någon av de andra familjemedlemmarna. Jag får väl citera vad hon sa: ”Det är för att vi är extra goda!”. J Ja, såklart är det så. J

Läs mer här: http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Artiklar/Alg/Alglusflugan--ett-plagoris-for-bade-hjortdjur-och-manniskor/



Som avslutning får jag väl avslöja dagens fynd i skoväg: sååå min stil - och roligt att man kan hitta skor som man tycker om utan att kallsvettas när man ser prislappen   


 


   


På återseende! /cejasmatte


Av Malin - 9 oktober 2012 15:47

Härliga höst, ja – för nog kan man uttrycka det så!


Hösten har absolut många fördelar; höstfisket drar igång: fiskespöt som kastas efter alla dessa hungriga gäddor som villigt nappar, jakten inleds med allt vad det innebär av t.ex vildsvin- och rådjursjakt – samt inte att förglömma älgjakten (som just här hos oss drar igång på lördag, den 13 oktober – jag kommer att fotografera så mycket jag kan!) – och dessutom är det fortfarande många fina godsaker kvar att skörda i både landen och fruktträdgårdarna såsom päron, äpplen, morötter, potatis -- och just för tillfället är PUMPORNA ”STORA” (ordvitsigt värre ;-)).


Som om inte detta vore nog slipper man mygg och flugor, fästingar, och de flesta andra bitande/stickande insekter som vi alla måste dras med sommartid. Möjligtvis undantaget mina egna små hatobjekt som dyker upp just såhär års; i hösttider: Älglusflugan! Huuu!


Dessa otäcka små varelser som tycks älska mig (dock ej ömsesidigt, som ni förstår), och som för varje bett ger mig varfyllda små bölder. Så nej tack, till älglusflugan. När man rör sig i skog och mark, och råkar passera områden där dessa valt att befinna sig så kan man inom loppet av några sekunder bli översållad med flera tiotals, ja hundratals, äckliga små flugor. Det lite läskiga är, att när de väl satt sig på sitt ”offer” (läs: värddjur), så släpper de sina vingar för att de tror att de hittat värddjuret där de kan hitta föda. Nu kan inte älglusflugan leva på människan (tack och lov!!!) så obehaget är kortvarigt, men nog så otrevligt i alla fall. En liten otrevlighet som hösten för med sig, men å andra sidan så finns det ju annat man istället slipper. Som alltid, så får man ta det onda med det goda. J


Det är ju nu man så gärna bakar äppelkakor och –muffins (recept kommer i slutet av inlägget för den som känner sig sugen på att baka och äta gott!), samtidigt som djuren också får sitt goda i form av fallfrukten som inte duger åt oss tvåbenta.


 


Givetvis innebär hösten också arbete, förutom ovan nämnda (som ju även det är ARBETE, på mer eller mindre roligt vis), så är det nu snart dags att gräva landen inför kommande odlingssäsong, även en del gödsel ska köras ut i höst, och det är allehanda upprensningar som måste göras såhär års efter sommaren som gått.


Så, på det viset ser väl vardagen ut just nu, varvat med idoga försök till motion - främst i form av cykelturer, som vi (så ofta vi hinner) försöker ägna oss åt, i sällskap med Ceja. Vi har några olika rundor som vi brukar ta, någon är ganska kort, ca 6 km, en annan är lite längre, omkring en mil – och sedan finns en annan runda som är ungefär 1,5 mil gissningsvis. Att cykla har alltid varit ett intresse för min del och även om kroppen emellanåt protesterar å det grövsta så är det ändå en motionsform som tilltalar mig, då man jobbar/tränar på ett – för mig - förhållandevis skonsamt sätt.


     


Nu kommer det två goda recept att testa i höst, samt givetvis avslutar jag som jag brukar med lite blandade foton! Recepten kommer ursprungligen från en veckotidning – det är alltså inte JAG som skapat recepten, men vill ändå delge er dessa för jag tycker resultatet är så gott! J Att de är lätta och snabba att göra, är heller ingen nackdel.


På återseende! /cejasmatte


Svaneholms äppelkaka

 

3 ägg

2 ¼ dl strösocker

2 ¼ dl vetemjöl

3 äpplen

1 tsk kanel

1 mask pärlsocker

Ca 100 g riktigt kallt margarin (smör funkar också)


Sätt ugnen på 175 grader.

Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Rör ner mjölet. Häll smeten i en smord, rund form, själv använder jag en ganska liten springform med löstagbara kanter. Ca 21 cm i diameter.

Skär äpplena i tunna skivor och stick ner dem i smeten. Strö på kanel och pärlsocker. Hyvla över margarinet (alt smöret). Grädda kakan ca 40-45 minuter i nedre delen av ugnen. Tiden beror givetvis på formens storlek. Servera med vaniljsås eller vaniljglass!


Muffins med äpplen och choklad

125 g smör

4-5 dl vetemjöl

1 dl strösocker

2 tsk bakpulver

300 g Kesella vanilj

2 ägg

75 g mörk choklad

2-3 äpplen

1 msk potatismjöl

Kokos

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och strö kokos i muffinsformar som placeras i en muffinsplåt, med plats för 12 muffins. Smält smöret, låt det svalna.

Blanda mjöl, socker och bakpulver. Tillsätt Kesella vanilj, ägg och det smälta smöret. Rör samman till en tjock, blank smet.

Hacka chokladen grovt. Skala äpplena, tag ut kärnhusen, skär i bitar och vänd i potatismjölet. Vänd ner äpplen och chokladbitar i smeten.

Fördela smeten i formarna, strö över kokos och grädda mitt i ugnen i ca 25 min.


Lycka till!!!






   

Svenne, vår katt - poserar och jagar.



       

Pumpor, såväl äkta som oäkta.




   




Jag hämtar vildsvin med ATV:n.




   

Bågskytte



 





   

Godsaker



     

Ceja



 

Jag med sent naturruvad/framkläckt kyckling - Dv Kochin (vad annars?!) :-)



Presentation


Livet på landsbygden; med djur och natur, jakt och fiske, grönsaksodling och mycket annat - så som VI lever det - i ord och bild. Välkommen att läsa om oss!

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

Bloggportalen

Twitter

Följ oss på Bloglovin´

Follow on Bloglovin

Instagram

Blogkeen

Vädret

Pinterest

Follow Me on Pinterest

Blogglista

Blogglista.se

Kvaltetskatalog

Min Instagram

Instagram

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se