Oj, vilken helg, ja. Den enda rubrik jag kunde komma på som verkligen passade in och inte dränerade min hjärna ytterligare efter den gångna helgen. Mycket jobb, som vanligt, men det var ju å andra sidan inget ovanligt i dessa sammanhang.

I lördags slaktades alltså julagrisen, och allting avlöpte precis så bra som det *peppar peppar* alltid brukar gå. Den "lille" julagrisen traskade runt i snön i sin hägnad och det sista han vet nånting om, är att han blev serverad smaskiga brödbullar - och ungefär där någonstans försvann hans medvetande till ett helt annat plan, som varken vi eller någon annan känner till...

Ingen stress, inga kval, inget konstigt alls.

Jag måste få erkänna att jag gladeligen äter kött. Ja, jag är en köttätare - absolut!! Men att som vi, ha möjligheten att kunna äta kött som kommer från djur som haft det såhär bra (gått fria på många hundratals kvadratmeter, legat rymligt och varmt på en gigantisk halmbädd i sina grishus, haft sällskap av sina artfränder, osv osv) är ganska få förunnat, och många av de som faktiskt äter kött från gårdar som den här, de får betala ett ganska högt kilopris - ofta många gånger högre än vad flertalet har råd med, tyvärr. Det är tråkigt att det ska vara så dyrt och kostsamt att föda upp djur så som vi gör, det blir en ond cirkel som inte gynnar någon: djuren har det sämre, och konsumenten äter också sämre. Oerhört tråkigt.

Jag själv njuter varje gång jag tillagar och konsumerar kött från ett djur som haft det bra och mått väl ända in i det sista, och jag ska erkänna att innan vi riktigt kom till skott här hemma med att skaffa våra egna köttdjur och -produktion, så stod vi i valet och kvalet mellan att bli vegetarianer eller - som bekant - börja föda upp/hemmaslakta själva.

Eftersom jakten och fisket redan fanns som ett naturligt inslag här sedan långt tillbaka, så var steget till egen uppfödning av köttdjur inte så långt trots allt, men det var ändå en hel del som skulle tas i beaktning. Stängsla, bygga grishus, skaffa E-nummer, osv osv. Det är inget man gör över en natt, om jag säger så!

Men nu har både "den natten" och flera till passerat, och sedan en längre tid tillbaka så är vi, som bekant, på den här nivån att vi aldrig behöver köpa kött, i stort sett (möjligen undantaget någon påläggsförpackning då och då), och vi lever dessutom väldigt nära våra djur - jag både hoppas och tror att vi har förmågan att verkligen se till deras behov också, så att de lever ett gott liv den tid då de finns här hos oss.

Det var hela tiden vårt mål: för att kunna fortsätta äta kött, så ville vi också att djuren skulle ha ett prima liv, med allt vad det innebär, och sedan också dö snabbt, smärtfritt, samt helt utan stress. Inga långa (eller korta för den delen) transporter till slakthuset utan snarare med huvudet i foderbingen, mätta och glada.

Så i lördags var det alltså dags att ta hand om julagrisen. En galt på dryga hundra kilo skulle det visa sig, av egen uppfödning. En riktigt trevlig bekantskap som vi alla tyckte om och självklart också hade band till. Men för vår del har vi valt att se det som så, att även om man faktiskt tycker om djuret ifråga, så ska man istället se det som att en bättre, snabbare och värdigare död kan inget djur få - och vad är då bättre än att ge ett djur man verkligen tycker om, ett så värdigt slut? För allt ska ju leva och allt ska ju dö, är det inte så?

Årets julagris var så pass tung, att i kombination med snön som ligger här ute, hade jag inget annat val än att starta upp ATV:n och med hjälp av denna släpa slaktkroppen från avlivningsplatsen till utrymmet dör vi tar ur, flår och sedermera styckar/grovstyckar. Så det gjorde jag, och tack vare snön på marken höll sig slaktkroppen ren och fin ända fram till flåningsdags.

Under en kort tidsperiod fick vår lilla doggy, Ceja, såklart lov att vara med och titta på; men inte hela tiden eftersom det var så ända in i helskottas kallt, att vi fick lov att ha "barnvakt" åt henne större delen av både lördagen och söndagen då arbetet pågick. Annars tror jag att hon säkert velat vara med konstant, och suttit och huttrat och darrat av såväl köld som upphetsning. Hundar och inälvor/bloddoft, ni vet... Men jag misstänker att ingen nöd gick det på Ceja, "barnvakten" hade nämligen ett misstänkt litet förråd av pepparkakor kvar på söndagskvällen och själv undrar jag vart alla dessa hamnade... ;-)

Nåja, summa summarum efter helgen är att vi har exceptionellt fin julskinka, prima lever och en hel del kött och färs som vi ska tillverka julskinka, leverpastej och olika sorters korv av till helgen som kommer. Korven är tänkt att bli såväl hackekorv som av malt kött.

Dessutom ska vi starta upp röken för att lättröka lite grann -- ingen korv eller skinka har någonsin mått dåligt av att rökas lite grann. ;-) Dessutom kan man göra prima pålägg om man kallröker köttet.

Annars handlar det om att rimma skinkan, och mer om detta lite närmare jul (det är helt enkelt för tidigt ännu), tillverka leverpastej blir det alltså också till helgen i kombination med att vi också gör korv.

Själv ser jag det som två flugor i en smäll: Gammaldags hantverk, OCH gott på julbordet. Tid och arbetsinsats glömmer vi bort för tillfället! ;-)

Ska försöka passa in lite tillverkning av julgodis också på bloggen, får se om det hinns med!  Titta gärna på de två översta bilderna, och sedan om man är lite känslig så välj att gå t.ex hit ;-)

På återseende! /cejasmatte

Gå gärna hit, nu kommer känsliga bilder!

 

Anna

10 december 2012 21:27

Så himla skönt att veta vad man stoppar i sig! Sedan jag fick barn så har jag blivit mycket intresserad av mat och var den kommer ifrån. Så mycket skit det finns i maten i butikerna och inte tala om allt socker som smygs in överallt, usch.
Såg på någon bild att ni har kaniner också. Har ni dem till kött eller? Jag har lite funderingar på att ha en produktionsras till kött men vet inte om jag skulle klara av den där biten sedan att äta mina egna kaniner. Men det sägs ju att kaninkött är bland det hälsosammaste du kan äta. Har du någon erfarenhet av det?
Kul att du tittade in till mig också! Ja vi verkar ha en del gemensamt, jätteroligt.
Hälsningar
Anna
annacecar.blogspot.se

Malin

11 december 2012 14:48

Hej! Jo, vi har under ett antal år nu, fött upp kaniner för kött och det är definitivt inget vi ångrar på. Väldigt gott, och magert kött som passar att tillagas på i princip vilket sätt som helst, om du frågar mig! Köttet i sig är ljust, ganska trådigt som man säger, och med en neutral smak som gör att du kan använda i stort sett vilken kryddning som helst.

Vi korsar bl.a med Belgisk jätte, tysk jättesheck och gotlandskanin, och slaktar vid ca 4-5 mån ålder.

Jag har lite mer info på hemsidan: http://cejasmatte.n.nu ifall du vill läsa mer.

Kanin är ett köttslag som tyvärr har lite dåligt rykte ("krigsmat" osv) sedan 1940-talet, men det är absolut på frammarsch igen och det tycker jag är jättebra! Jag hoppas på att allt fler får upp ögonen för detta prima kött.

Jag publicerade ett blogginlägg härom veckan med en länk till en stor producent (i Roslagen) av just kaninkött, gå tillbaka lite i bloggen och se om du hittar just det inlägget + länken, väl värt att besöka deras hemsida!!!

Hälsningar Malin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om avelsägg - kläckäggfrån Frankanäs fjäderfän   Här kommer lite information som kan vara till nytta om man väljer att köpa, eller bara är intresserad av, avelsägg ifrån just mig. Informationen nedan står jag, och enbart jag, för - och gäller ...

    　 Nu är det dags att starta avelssäsongen 2015! Mina egna äggkläckningsmaskiner går redan varma, och fjäderfäna har kommit igång duktigt med värpningen så nu börjar det så smått att finnas avelsägg att tillgå. Här tänkte jag berätta li...

Kycklingar finns nu återigen till försäljning!   De yngsta är fortfarande i behov av värmelampa, och dessa är ej könssorterade, priset är 50 kr per st, och priset ökar med 5 kr per vecka och individ.   Har även könsbestämda hönskycklingar, kläckt...

    Jättefina korsningskycklingar finns till försäljning, framavlade ur en besättning med främst Australorp, Araucana och Blomme.     Kycklingarna blir väldigt vackra med en mängd färgvariationer/teckningar i fjäderdräkten, även skäggkvasta...

  Vilken underbar sommar!     Nu fortsätter vi förhoppningvis med en lika fin höst, men på en helt ny plats att blogga på:   cejasmatte.se     Uppdatera eventuella bokmärken, så ses vi kanske på den nya bloggen?! ;-)       P...