Ja, kärringen i rubriken är självklart undertecknad (vem annars?!) och stället dit jag rymde: Älmhult.

Jag är den första att erkänna att jag verkligen älskar att gå runt här hemma, i skitiga jeans klafsandes runt i leran i mina gummistövlar, och ta hand om alla göromål som finns när man bor såhär på en gård som vi gör. MEN, som alltid finns det ett MEN, emellanåt måste man helt enkelt få smita iväg lite grann, komma ur sina stallkläder och gummistövlar, piffa till sig lite grann och gå på stan och shoppa/fönstershoppa - vilket man nu väljer.

Idag var en av mina såna där rymma-hemifrån-dagar, (jodå jag har faktiskt några få sådana per år   ) och då fick det alltså bli Älmhult. En väldigt trevlig liten ort (jag har alltid tyckt om Älmhult!) med många roliga små butiker där man kan hitta precis allting alltifrån mode och smink till skor, heminredning och presenter etc etc. Inte att förglömma så har IKEA alldeles nyligen invigt sitt nya, stora varuhus och det lockade självklart också lite grann. Tur med vädret hade jag för övrigt också, det har varit en - till största delen - vacker och klar höstdag, och inte så förskräckligt kallt heller. Perfekt!

Så det blev alltså lite trevlig Älmhults-shopping och givetvis kunde jag heller inte låta bli utan att faktiskt besöka IKEA, fast det var knappt jag hittade ut därifrån (exakt hur pinsam får en lantis egentligen lov att bli? Och JO, jag vet mycket väl att man kan följa pilarna på golvet, men jag lyckades virra till det hela i alla fall!).

Passade dessutom på att äta en både god och billig lunch på det gigantiska, blågula varuhuset i form av kycklingfilé med pommes och bearnaisesås, ett vitlöksbröd, en cola, samt en kopp kaffe och en tårtbit till efterrätt. Högst onyttigt   men väldigt gott, och jag får väl trösta mig med att när jag nu plågade kroppen med sådana onyttigheter så skonade jag i alla fall plånboken: 60:- för alltihop. Det var "festpris" eftersom varuhuset så nyligen invigts, därav det facila priset.

På tal om att unna sig något annat en gång ibland, istället för att enbart lunka runt här hemma i värsta lantisstilen, så unnade vi oss lite gemensamma, trevliga utflykter förra veckan: på måndagskvällen blev jag bjuden på restaurangbesök med efterföljande bio av cejashusse (födelsedagspresent ifall någon undrar), då vi åt på en indisk restaurang i Växjö och denna hittar ni här.

Det enda jag möjligen ångrar lite på är att jag fegade ur en aning och inte gick på något av de riktigt starka rätterna på menyn - jag älskar riktigt het mat med massor av chili, så det var kanske lite synd... Det får bli nästa gång! Sedan såg vi Skyfall på Filmstaden, och jag måste säga att jag tyckte det var en var de bättre Bond-filmerna. Rekommenderas om man uppskattar den genren!

Efter en trevlig måndagskväll så besökte vi på onsdagen Kosta Outlet och det blev nästan en heldagsutflykt av det, tog lite längre tid än beräknat men men...

Nu ser jag fram emot att (förhoppningsvis!!!) kunna besöka Ullared/GeKås en gång under hösten, då blir det julklappsshopping - och en hel del annat som sig brukar när man är där.

Inte så mycket lantisinlägg idag, kanske, men som sagt: alla behöver vi omväxling ibland, annars blir livet till sist ganska enformigt och värdelöst! Och ibland är det verkligen "det lilla" som gör hela skillnaden! Själv kan jag t.ex bli uppiggad som av sån liten enkel sak som ett par nya såna här:

Nytt, men billigt, till öronen. Blott 149:-.   

Men (nu kom det ett sådant återigen) eftersom detta trots allt är och menar förbli en lantisblogg till 99% så kommer det lite bilder nedan som faktiskt också handlar om våra vänner djuren, denna gång är temat mestadels: Hur man INTE fotograferar höns, eller hur svårt det faktiskt kan vara att få de djäklarna att sitta still, när man vill.

På återseende! /cejasmatte

Bilder från IKEAs nya varuhus i Älmhult. Garderoben/klädskåpet föll jag pladask för - hade passat såååå bra hemma hos oss. Undrar om det möjligtvis vill flytta hit...?!

Jaha, då blir det lite stall- och djurbilder till slut idag också:

Såhär svårt kan det ibland vara att fota höns!!! I möjligaste mån är jag ganska (små-)petig med att publicera foton, och brukar försöka visa "ganska hyfsade bilder" vad gäller kvalité, - men ibland vill det sig bara inte alls när man står där med kameran! Och då kan det alltså se ut som ovan! Ähum... Den sista bilden menade jag inte alls ta på en tom sittpinne, men föremålet valde att studsa iväg en halv sekund eller så innan... Det är inte alltid det är enkelt att få till bra bilder!

Saludjur:

Följande ungtuppar är till försäljning just nu:

På prislappen står det 75:- stycket.

Skicka ett mail om intresse finns: cejasmatte@gmail.com

Himmel över Horgefjorden. 

Jaha, då kanske vi gjort den sista båtturen för året, om nu inte vädret helt plötsligt skulle slå om och det skulle visa sig bli någon sån där riktigt vacker (och, för årstiden, VARM!) dag, då vi inte kan låta bli att ge oss ut igen! Då åker båten i sjön igen..   

Några dramatiska bilder fick jag till igår, en syns ovan och resterande ser ni nedan. Fiskelyckan var väl inget att hurra sig trött över men en hygglig matgädda blev det åtminstone, som nu ligger i marinad och blir aftonens middag. Gott!

Annars har november hittills mest visat sig på sitt otrevligaste sätt - mörkt, trist, blött, kallt, blåsigt och allmänt smådeprimerande vädermässigt sett. Behöver jag nämna att november inte tillhör min favoritmånad? Är det någon som gillar november, förresten?

Det man får tänka på är att nu går det fort mot första advent och då blir det genast lite trivsammare, när de nya gardinerna hängs upp inför jul och adventsljusstakarna plockas fram - och all annan belysning också för den delen, även i trädgården. Det försöker jag tänka på just nu, för att få de här urtråkiga novemberdagarna att gå!

På återseende! /cejasmatte

Vackra höstfärger

Regn och en gnutta sol på samma gång

Hotfullt och dramatiskt, men vackert

Bilderna är tagna i Horgefjorden samt Frankasjön, dvs Åsnen.

Regnbågen dök upp när vi kört en bit med båten.

Ja, så var det då dags igen för oss att slakta en gris här hemma, och det är ju ingalunda något nytt för vår del utan något som vi då och då måste pyssla med eftersom vi faktiskt slagit oss in på den här vägen med att föda upp vårt eget kött. Liksom att jakten och fisket är naturliga inslag av vår vardag här hemma, så är slakten också det. Livet på landet, ni vet.

Så sent som i fredags stod jag ju och gjorde iordning älgkött (finstyckning och infrysning) och dessförinnan var det inte så väldigt länge sedan vi tog hand om det senast skjutna vildsvinet. Så just nu känns det som att det är väldigt mycket kötthantering – men så brukar det ju vara om höstarna!

Dagens slakt gick bra, och jag är glad över att kunna säga: Det brukar det göra! Allra längst ner i inlägget kommer det en del bilder som – om man är känslig – ska låta bli att kika på, men jag förvarnar i god tid, som vanligt.

Tänkte idag faktiskt ta upp lite grann som har med detta att göra, och det är det här med vikter. Ibland nämns ordet ”levandevikt” och ibland ”slaktvikt”, och det är väl inte alldeles självklart för alla att känna till dessa uttryck. Särskilt inte de som inte håller på med jakt/slakt själva. Så jag kan förklara lite grann:

Grisen som vi slaktade här hemma idag, hade en s.k ”levandevikt” på ca 58 kilo. Det betyder ju absolut inte att vi vägde grisen LEVANDE, utan när grisen var avlivad och avblodad (och i vårt fall dessutom avspolad/tvättad) så väger vi grisen, helt enkelt genom att skära snitt i bakbenen (hasarna, för att vara korrekt) (det är i dessa snitt trär man sedan igenom en s.k slaktgalge och det är alltså i denna grisen/djuret/slaktkroppen sedan hänger under tiden man flår och tar ur osv), sedan tar man lämpligen en slaktkrok av passande modell och storlek samt en hängvåg – och vips så har man möjlighet att väga grisen. Denna vikt är alltså ”levandevikten” - = ungefär det som grisen vägde då den levde, minus blodet då.

Sedan tar ju annat arbete vid, och i vårt fall handlar det om att flå (alltså ej skålla) samt ta ur djuret. Vi har alltid flått kropparna, istället för att skålla, eftersom vi tycker att detta är ett sätt som passar oss bäst, det går snabbast och innebär minst arbete rakt igenom. Men om man vill skålla eller flå grisen – tja, det är givetvis upp till var och en som håller på med slakt av tamsvin.

När djuret är flått och urtaget, så vägs det igen och detta är det som kallas ”slaktvikten”. Jag kan väl enkelt förklara det som att det är själva slaktkroppen utan ”onödiga tillbehör”, för vår del är t.ex svålen/skinnet och huvudet borta osv, och på den här grisen var slaktvikten 32 kilo. Oftast kan man räkna ungefärligt på att slaktvikten är halva levandevikten, men det beror ju också på vad man räknar in. Men däromkring ligger det (på tamsvin är slaktvikten oftast drygt halva levandevikten).

I slaktvikten ingår visserligen benen, ja alltså själva skelettet (förutom huvudet och – oftast - nedre delen av benen) men det ger ändå ett ganska bra hum om hur mycket griskött det finns att tillgå. På just den här grisen, som klövs i halvor idag, väger alltså varje halva 16 kilo, ungefär. Grisen var förresten 4,5 månader gammal för den som är intresserad av ålder kontra vikt.

Det gick alltså helt enligt regelboken idag och i morgon har jag en hel del arbete framför mig eftersom jag ska ställa mig och stycka grisen, med allt vad det innebär. Nu är detta vad man kan kalla en LITEN gris, så det ska jag klara av ensam även om jag vet att kroppen kommer att protestera i morgon kväll. Nåja, det går vägen för att det måste det göra! Jag brukar kunna reda upp såhär pass små djur på egen hand.

Men det gäller också att förbereda väl, framförallt i min situation som har svårt för att stå upprätt i samma monotona position några längre stunder. Så idag har jag fixat så att allt är förberett för själva styckningen i morgon, både i slaktboden samt här inne. Allt ifrån redskap (knivar, tigersåg etc) och förpackningspåsar, till etiketter och köttkvarn etc etc är framplockat och iordning för morgondagen.

Jag och Ceja har ju varit bortresta i ett par dagar nu i början av veckan, som vi ibland är när vi hälsar på släkten i Skåne, men dessförinnan hände något småroligt/märkligt som jag bara måste återge! Vi har ju en ordentlig musinvasion här i södra landet för tillfället, och det är möss precis överallt (jag har ett trettiotal fällor utplacerade) – detta känner ni säkerligen redan till! Härom kvällen, när vi hade gått och lagt oss började det höras ett udda ljud någonstans ifrån – på nära håll, och det ljudet kunde bara orsakas av ett enda djur: en mus! Men VAR kom det ifrån?!

Det var som ett studsande-hasande ljud, som om en mus försöker hoppa upp på/i någonting för att kasa tillbaka ner igen. Ljudet återkom i intervaller, säg 2-4 ”studsar” med 3-5 minuters mellanrum. Hmm... Cejashusse var uppe och kollade i badrummet (vägg i vägg med sängkammaren) men näe, ingen mus vare sig i duschkabinen eller i skåpen... Mysko!

Vi blev allt mer irriterade när ljudet envist fortsatte, och till sist sa jag: ”Den sitter väl inte i ventilationen i taket?!”. Precis när jag hade sagt detta, så insåg jag själv hur oerhört korkat detta lät. Det går en lodrät ventilationstrumma upp genom badrumstaket som mynnar ut på yttertaket. I själva badrumstaket sitter en sådan där ventilation (i plast) som man snurrar på för att öka/minska luftflödet ut, ja ni vet säkert hurdan jag menar. Men som sagt, så fort jag uttalat min tanke tyckte jag den lät sååå urbota korkad - men nåt annat kom jag helt enkelt inte på. Cejashusse gav väl inte direkt sitt bifall på en gång, men när ljudet envist fortsatte, så gick han till slut upp en gång till.

Väl inne i badrummet, så blev det först alldeles tyst och vad jag sedan hörde var ungefär: ”Ehh.. ähum... Du hade rätt angående ventilationstrumman”. Ja kan ni tänka er – på den ventilationstrumman i plast som man snurrar på, satt en mus och tittade rakt ner i badrummet. Den tappre lille typen har antagligen kommit in från yttertaket, klättrat ner i ventilationen och slutligen hamnat i vårt badrumstak! Ja, vad säger man?

Sådan tapperhet borde kanske belönas med något (?), men: sorry lilla musen, ”hit men inte längre” blev det och tja, ni kan väl själva lista ut den musens öde skulle jag tro...

Mössen är verkligen precis överallt i år, och jag har aldrig varit med om dess like. Vilken tur att jag inte är rädd för möss! I fredags kväll fångade jag för övrigt (för hand) in en mus åt min svärmor som jag, ja ehh.. ja, ni kanske kan gissa själva. Möss är mjuka, trägolv är hårda kan jag väl säga som en ledtråd. För att spela på den gamla devisen: ”barn är mjuka, bilar är hårda” som satt på bildekalerna på 80-talet, för er som möjligtvis minns dem!

Nåväl, det här var kanske lite väl mycket dödande i ett och samma inlägg (!!?) men jag hoppas ingen tar alltför illa upp.

Jag får väl lätta upp med ett par rara bilder först, innan de lite mer ”otäcka” dyker upp. Så är ni känsliga, kika gärna på de första två och gå sedan vidare till typ www.aftonbladet.se

På återseende! /cejasmatte

Gå vidare till www.tv4.se eller välj en länk i min länksamling, för nu kommer det lite bilder som en del kan uppfatta som stötande!

Känsliga besökare varnas: slaktfoton visas nedan.

Grisen är här avlivad och avblodad

Griskroppen spolas av/tvättas innan flåning och urtagning, Ceja är intresserad. 

60 kilo griskropp kör man enklast i skottkärran.

Levandevikt resp slaktvikt.

Flådd slaktkropp, ej urtagen.

Grisen urtagen och slaktkroppen klyvd i två halvor.

Ceja smälter in i underlaget, sitter och tigger "godsaker" från slakten.

Ja ärligt talat vet jag inte om man ska skratta eller gråta när man ser detta klipp på Youtube...   Upp till var och en att själv välja skulle jag tro!

På återseende! /cejasmatte

Det var ju inte helt utan vemod som jag tömde och städade ur växthuset härom dagen kan jag lova; ännu en säsong har passerat och det känns alltid lite tomt och tråkigt att det är över – samtidigt ser jag (som vanligt) med förväntan fram emot kommande års odlingssäsong!

Jag har ju sådan tur att här på gården har vi en ATV (Yamaha Grizzly, närmare bestämt) som vi använder till allehanda göromål – inte enbart i skogsbruket alltså - och till denna finns en skogsvagn med flak så det var ”bara” att bära ut alla odlingskrukor och dumpa innehållet på vagnen, med tillägg av annat ”avfall” från trädgården bl.a i form av de numera stendöda sommarblommorna, och sedan körde jag iväg med dessa till kulfånget på vår skjutbana här hemma. Måste erkänna att det ser ganska roligt ut just efteråt, med en massa restavfall från trädgård/odling lavat upp på kulfånget... Här och var ser man blommor blandat med lite tomater och någon paprika, sticka ut från det – för varje år - allt större kulfånget. J I själva grunden består kulfånget alltså av sten och jord/sand/grus/sågytor samt utökas varje höst med trädgårdsavfall.

När jag tömde växthuset blev det dessutom en härlig, färgsprakande sista-skörd i form av gula, röda och orange paprikor, underbart krispiga, goda och nyttiga! Nu dröjer det inte mer än sisådär 4 månader, knappt, tills jag står och sår nya frön i odlingsrummet i källaren, så jag har onekligen något att se fram emot!!!

Såhär års är det alltså inte så mycket regelrätt slit/arbete med själva odlingen i sig – den läggs ju till vila nu - det är istället nu man planerar och funderar på vad man ska komma att odla nästa säsong!

Gurka, tomat och paprika är ständigt återkommande (årliga) inslag här i min odling, men på friland varierar det möjligen lite mer. Eftersom jag även driver fram sommarblommor till trädgården, så har man ju lite funderingar även där, på vilka man ska satsa på kommande säsong.

 Likaså funderar man ju även på de övriga plantor som måste förkultiveras (ex vis pumpor, frilandsgurka, zucchini etc)  – vilka fungerade bäst, vilka gav bra avkastning, vilka sorter ska man fortsätta med alternativt byta ut, osv osv. Alltid lika intressant! OCH svårt att välja/sålla bland allt man skulle vilja odla!

På tal om att ”odla, så och sätta - på längre sikt” så är det just nu: LÖKTIDER! Idag har jag påtat ner gissningsvis ett par hundra lökar; tulpaner, vårstjärna, olika liljor m.fl Sedan är det bara att invänta våren och se när de kommer upp, och njuta av färgprakten i landen!

Det går inte en höst utan att jag påtar ner lökar här hemma.., men mitt ”snåljåpstips” för dagen är att ha lite is i magen och hoppas på att frosten inte kommer så jättetidigt (här nere i södra delen av landet brukar det gå utmärkt att vänta lite ”extra länge”) för då brukar man kunna hitta lökar på utförsäljning – ja, kalla det för lökrea om ni så vill! J Jag har i år köpt lökar som normalt skulle kostat uppskattningsvis omkring 500 - 700:-, för en bråkdel av ordinarie prissättning (en bra bit under 50% - ex vis 10:- för påsar som normalt kostar 40:-). Fyndar man så, så uppskattar man nästan vårens blomsterprakt ÄNNU mer, eller hur?! ;-)

Älgjakten drog  igång här hemma i lördags och jag gick (blott ca 150 meter ;-)) ner till samlingen med – självklart – lilla Ceja i släptåg för att hon skulle få lov att skälla ut folk lite grann, sådär som hon bara älskar att göra! ;-) Nog lyckas hon att skrämmas riktigt ordentligt också ibland, och det tycker både hon och jag är så roligt, så roligt. ;-)

Ser ni Ceja?! Titta noga! ;-)

Cejashusse jagade älg med laget i tre dagar – han sköt inget dock – i ihållande ösregn ska jag tillägga. Inte bästa vädret man kan tänka sig, men är man jägare får man väl tåla väder och vind.. ;-) Tyvärr vågade jag mig inte på att gå med i drevkedjan under lördagen, något jag annars gärna hade gjort!! Men går man illa till och med på plan mark, så är det kanske inte bästa läget att gå i ett drev och därmed vara tvungen att ta sig fram i skogsterräng oavsett hur den ser ut, och även kunna hålla övrigas tempo. Nog tar jag mig fram i viss terräng men vill man kunna hålla jämnt tempo med övriga drevet så får man helst kunna gå lite bättre än jag gör för tillfället. Tråkigt men sant. L

Nåväl, i morgon kväll blir det hämtning av kött (från två fällda djur) så då vet jag vad jag ska göra på kvällen... Sortera, finstycka, putsa, mala, förpacka... etc etc. J Nåja, det är vad man kallar angenämt besvär eftersom det betyder gott kött i frysboxen. Inte att förakta. Cejashusse är inte hemma så det blir jag allena som får ta hand om köttet, men det brukar ju gå vägen, det med!

Kommande vecka stundar nya realiteter av samma art: grisslakt. Kanske inte så roligt, kanske inte så trevligt, men en verklighet för oss som valt att leva såhär. Sånt är livet på landet.

...På tal om vilt och liknande  - ni som läste förra inlägget vet att jag skrev om älglusflugan. Dessa små vidriga varelser som biter mig så att jag får varfyllda bölder – JA, jag verkligen avskyr de här flugorna. Men många verkar inte känna till vad det är för kryp, och det är kanske inte så konstigt ifall man sällan/aldrig vistas i skog och mark. Sökte på nätet och hittade ett par bilder som ni kan se här:

Själv tycker jag som bekant att de är rysligt otäcka, kanske framförallt eftersom de ser ut som stora löss (!?), och det faktum att de släpper sina vingar (= därefter flyger de aldrig iväg igen, utan bara kryper runt, runt och runt – huuuaa!) när de väl satt sig på sitt ”dugliga värddjur” (= mig, väldigt ofta) gör att de är extremt otäcka. Tycker jag.

Men mest beror det säkert på att jag får sådana besvär då de biter mig. De biter dock inte alla, här i vår familj är det endast jag som brukar bli biten av älglusflugan, likadant hörde jag senast härom dagen talas om av en vän som sa att i deras familj är det precis likadant, hon blir biten men sällan någon av de andra familjemedlemmarna. Jag får väl citera vad hon sa: ”Det är för att vi är extra goda!”. J Ja, såklart är det så. J

Läs mer här: http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Artiklar/Alg/Alglusflugan--ett-plagoris-for-bade-hjortdjur-och-manniskor/

Som avslutning får jag väl avslöja dagens fynd i skoväg: sååå min stil - och roligt att man kan hitta skor som man tycker om utan att kallsvettas när man ser prislappen   

På återseende! /cejasmatte

Active Outfit har en speciell sida för "presenttips" om du ska handla till någon som är intresserad av jakt och friluftsliv, men inte vet vad du ska köpa.

Samt givetvis inte att förglömma:

Lantbutiken