Det blir bara ett kort inlägg i all hast men vill bara förmedla två små nyheter: först och främst hade jag ett så supertrevligt besök här igår eftermiddag - det var sååå roligt att se er J och C!!! Samt inte att förglömma era underbara småttingar!!!

Nästa grej! Annorlunda upplevelse onekligen - för första gången har jag mött ryssar här hemma på gårdsplanen. Så exotiskt att höra ryska och inte bara tyska eller danska som vanligt... Inget illa menat.

Gäster från st Petersburg. Kunder åtminstone... :-D Hoppas att de småländska delikatesserna smakar bra! :-)


på återseende /cejasmatte via mobilappen ;-)

Varning för....

...grisar!!!

Jodå, ibland kan även såna varningsskyltar behövas!

Grisarna här på gården är snälla, men...

-- Man ska aldrig säga aldrig, då det handlar om djur! (...eller folk heller för den delen   ) --

Faktum är, att våra grisar är nog bland de mest betittade OCH fotograferade grisar man kan tänka sig! I princip kommer det dagligen hit turister, både svenska och utländska som bor/hyr semesterbostad här runt omkring, och alla vill de se, klappa, mata och fota våra grisar!

Hittills har ingen blivit biten men man måste ändå uppmärksamma ovana personer på att de - grisarna - har tänder som ibland inte är så angenäma... :-)

Alltså blir det sådana här skyltningar här ute, vid våra gris-inhägnader:

Sen kan jag bara inte låta bli att lägga in lite extra bilder, bara som bonus... :-)

Frihet i trädgården

Linslus vid foderbordet

På återseende! /cejasmatte

...ja minns ni när de såg ut såhär:

Och nu har tiden gått, och idag ser de ut såhär:

Sabuni med sin kull, 2 månader gamla.

:-) Två månader gamla och inom kort är de gamla nog att flytta hemifrån! Så fort det går!

I övrigt ser livet på landet just nu ut så som det brukar göra såhär års. Det skördas - OCH säljs, OCH äts - grönsaker så det står härliga till och det är lika härligt som gott och nyttigt! Fast just idag har jag inte skördat/tvättat/packat/levererat grönsaker, utan ägg. Att tvätta ägg är kanske inte världens roligaste syssla men det är sånt som måste göras, det också. :-)

Igår kväll styrde vi återigen kosan mot Olofström för ett biobesök och - innan dess - kebabtallrik. :-) Det var premiär för nyinspelningen/remaken av Total recall igår, och på den gamla goda tiden närmare bestämt 1990 så var Total recall (originalfilmen, that is) en mina absoluta favoritfilmer så det var extra roligt att nu kunna se remaken på bio. Action rakt igenom, bra skådisar och väldigt fantasifulla miljöer i denna fartfyllda framtidsvision! :-)

Annars då? Jo häromdagen inhägnade vi ny mark åt grisarna, så där gjorde vi verkligen en god gärning (glada grisar är goda grisar ;-) ). Tog lite foton, för det gäller att passa på: före/efter-foton är aldrig så roliga som när man har grisar gåendes på markerna... Vi får väl börja med före-fotona.. :-)

Inom några dagar/nån vecka ser det inte alls likadant ut kan jag lova...! :-)

På återseende! /cejasmatte

Ska försöka få in en bild på vad jag ägnat förmiddagen åt. Tyckte vädret var helt perfekt när jag gick ut och började skörda dagens grönsaksomgång men efter fem minuters arbete så forsade svetten. Nåja, vad gör väl det när man får sådan fin lön för mödan i form av underbara grönsaker!?

Nu: ren lättja framför TVn bara för att jag helt enkelt MÅSTE se hästhoppningen från OS. Kan inte låta bli liksom. ;-)

På återseende! /cejasmatte

Dagarna går, och sommaren har alldeles strax passerat, för snart har vi istället bjudit in hösten på besök.

Jag tycker ibland (ofta?) att det går alldeles för fort -  i jämn takt med att jag blir äldre så tycks liksom alla årstiderna (och därmed också åren) försvinna fortare än ett höstlöv i vinden, vilket emellanåt känns smått melankoliskt, vemodigt, sorgset ("Vad hann man med den här sommaren?! Ingenting!! Bara arbete!!!"), och ibland så... tja, då känns det bara rätt och slätt skönt - ja, att sommaren snart är slut alltså. Jag menar verkligen inte vare sig de utökade åren eller de grå håren! ;-)

Sommartider ÄR jobbiga tider på landet, och även om sommaren 2012 inte på långa vägar nått upp till tidigare somrars arbete för min egen del (helt enkelt på grund av mitt fysiska tillstånd i form av skador och smärta, i kort sammanfattning), så är det ändå rätt tuffa arbetsinsatser det handlar om emellanåt.

Jag läste en blogg tillhörande en vän, och hon skrev något som jag vill ta upp, lite också i ett visst sammanhang med mitt senaste blogginlägg...

Hon skrev bland annat att dagen efter att båset hade blivit tomt, DÅ släppte hon fram känslorna - eller rättare sagt tror jag att hon kanske LÄT SIG släppa fram känslorna (?). Hon är, liksom jag, en människa som vill äta kött OCH också vill veta att djuren på tallriken inte lidit i onödan (= läs: inte lidit alls), men att även en sådan människa = en som föder upp djur för/delvis för slakt/köttproduktion, också har känslor för djuren på gården.

Man tar hand om djuren varje dag, = inte bara kastar till dem det foder de behöver för överlevnad/tillväxt, utan det går mycket längre och djupare än så! Åtminstone i vårt fall, vi; småbrukarna på landsbygden, som tycker om såväl djur, som en god måltid med prima kött på tallriken.

Jag har ju ofta här i bloggen propagerat för att alla djur - och så självklart även slaktdjuren  ska ha det bra, de ska vara mätta, de ska ligga varmt och torrt, de ska ha tillgång till daglig kontakt med oss människor för den sociala biten av deras liv, de ska helt enkelt må bra både fysiskt och psykiskt, till den dagen kommer då de helt enkelt, i kanske krassa ordalag men ändå; förvandlas från levande varelser till mat.

Som min vän då skrev i sin blogg, att hon "dagen efter" lät känslorna komma fram (jag antar att hon helt enkelt stålsatte sig den dagen då det skedde) är väl, om något, ett tecken på hennes omsorg och känslor för djuren - ett tecken på empati och kärlek till dessa djur, och det är väl  exakt detta som jag själv så ofta,.. ja, nästan "predikat" om i här min/vår egen blogg. Hon skrev likaså att eftersom hon inte vet hur "de djuren" har haft det, dvs de som ligger i diskarna i livsmedelsaffären, så är det helt enkelt detta som gäller. Alltså hemmaslakt.  Jag kunde inte skrivit det bättre själv. Och ja, om du läser detta (det vet jag att du gör!), så vill jag säga: du är verkligen en äkta bonde på både gott och ont!

Man får alltid försöka ta det goda med det onda, eller tvärtom beroende på hur man ser på allting :-), men jag har sagt det förut och nu säger (tjatar?) jag det igen: hellre en hemmaslaktad gris, som jag/vi själv gått och fött, klappat, kliat och - jodå - dödat också, på tallriken - än en gris från en storproduktion, som levt sitt liv inomhus i en kätte, (visst, kanske någorlunda mätt för tillväxtens skull, men annars hurdant?) åkt slaktbil X antal mil till det-där-stället och utsatts för vad-fan-vet-jag, som sedan säljs för i princip ingenting på extrapris i affären?

Nu är jag inte den som står på de offentliga barrikaderna och skriker mest, högst och värst, eller syns i media om det så vore, men här i vår lilla blogg har jag åtminstone möjligheten att vädra mina åsikter och ibland inte bara mina - för det finns fler likasinnade som också vill leva ungefär samma typ av liv som vi gör.

Men... med allt detta köttprat skrivit för den här gången ;-) så får jag avsluta med något helt annat (?), bara som en liten brytning... Fast det handlar fortfarande om hemmaproducerat. Förstås.

Man måste ju äta någonting till det där utsökta hemmaslaktade köttet, också, eller hur?! Här skördade jag mandelpotatis, zucchini, morötter, rödbetor samt fyra sorters lök, för en stund ugnsrostning ihop med flingsalt, peppar och olivolja. Kan det bli bättre, eller godare/färskare?! ;-) Njae, jag tvivlar. ;-)

På återseende! /cejasmatte

Igår var det (åtminstone tillfälligt) slut med det "fina vädret" men jag klagar inte för en gångs skull - för när det faktiskt blev svalt och regnet åter behagade falla, så fick vi vårt "tillfälle" - och sådana är ytterst sällsynta just såhär års vill jag lova - att slakta en gris.

Jodå, ni läste rätt. Det blev grisslakt här igår eftermiddag.

Nu blev det visserligen ingen "grill-gris" som sådan, (dvs ingen helstekt gris/grisfest på gång) eftersom vi var tvungna att slakta/stycka/finstycka/mala/förpacka köttet i sedvanlig ordning, just pga att det trots allt är juli månad (snart augusti!) och även om gårdagen var SVAL med sommarmått mätta, så vill man definitivt inte stå och "spara" en halv gris i väntan på grillning/sommarfest. Då är det mycket bättre att tillvarata detta utsökta kött medans tider är, läs: finstyckat i bitar som sedan också går att grilla, eller vad man nu vill göra.

Så grisslakt blev det, och allting gick i sedvanlig ordning bara bra och den "lille" piggyn dog mätt och glad i sin hage utan någon som helst stress eller annat obehag. Vips så var han borta och sedan tog arbetet för vår del vid.

När grisen var avblodad så spolades kroppen av, för att undvika onödig kontaminering av själva slaktkroppen. Jord och annat vill man INTE ha med när man står och hanterar kroppen/köttet, så då är det mycket bättre att spola av innan man börjar på med öppning av grisen.

Den här lille galten vägde 50 kilo (levandevikt) och för många tycks det kanske som litet, men det är det ingalunda. För har man, som vi, möjlighet att slakta såhär unga djur så är det absolut värt det, för köttet man får tillbaka är så otroligt mört och fint. Men OM man ska säga något åt det negativa hållet så vore det möjligen att det är LITE VÄL MAGERT (!), men det tycker jag oftast bara är bra. Även om man på vissa bitar kanske kunde önskat en aning mer "fettkappa" - som på den här grisen (som ändå var extremt välfödd och stor för sin ålder) var näst intill obefintlig. Men ändå, vilket kött. Utsökt.

Så vi ägnade cirka 4, kanske 5 timmar totalt, igår eftermiddag/tidig kväll åt att slakta, stycka/finstycka och mala samt förpacka köttet, och för oss är det inga större konstigheter utan efter väl uträttat värv är man istället nöjd med att allt gick fint, grisen fattade inget utan dog som alla slaktdjur borde få dö, och nu har vi frysen full med prima kött som vi kan njuta av fram till i höst då det är dags att slakta julagrisen någon gång i november (?). :-)

Sen måste jag erkänna, att som gammal hästmänniska/f.d. tävlingsryttare så har jag, idag, ägnat en liten del av eftermiddagen åt att titta på sändningarna från OS och då menar jag fälttävlan! :-) Liiiite paus får man väl lov att ta ibland.. ;-)

Bjuder på lite bilder från gårdagen nedan, och jag gör som jag brukar när det är bilder av lite känsligare natur: vill man INTE se bilder av döda djur/djurkroppar eller slakt eller någonting i den här stilen, så klicka hemskt gärna vidare till typ

www.aftonbladet.se eller www.tv4.se eller nånting annat. :-) Jag är ytterst väl medveten om att alla vill/klarar inte av att se slaktbilder (även om dessa är väldigt "snälla" eller hur jag ska säga), och det är absolut upp till var och en!

På återseende!

/cejasmatte

.....................

PS: En liten trevlig sak att också nämna i dagens inlägg är ju att: Åhh vilken fin och härlig skörd vi just nu har i form av potatis, zucchini och lök! Jag skördade i förmiddags en stor, härlig hög med mandelpotatis samt givetvis även andra sorters potatis, gröna zucchinis (de gula är på G de också!) samt färska, fina lökar som buntas ihop i mixade knippen (silver-, gul-, röd-, och shalottenlök!), alltihop till försäljning. Hoppas på uppskattning! :-)

...........................................

...och nu kommer bilderna! :-)

Jag till vänster, cejashusse till höger, samt bilden till höger när slaktkroppen spolas av.

Vägning samt flåning av slaktkroppen.

På bilden till höger håller jag på att stycka. På vänstra bilden tror jag (om jag minns rätt nu) att jag håller på att ta ut(läs: skära ut) njurtappen för trikin-provtagning, vilket vi alltid gör även på tamgrisar!

Jag styckar :-)

Här tar jag ut tungan. Tungan skärs ut underifrån. Dvs jag flår av underkäken, sedan lossar jag tungan från det hållet och vips, så har man en fin bit hundmat. :-) Tyvärr äter jag inte tunga själv.

cejashusse och jag hjälps åt, på högra fotot skär jag med tigersåg och speciellt blad för slakt.

Ceja glömmer vi aldrig bort! Här gnagar hon på lite godis. :-)

Måste inleda med att skriva: HUR BRA är det inte med den här bloggplatsen-appen!!? :-) Mycket smidigt och när man inte har tiden att sätta sig framför datorn så plockar man bara fram mobilen och vips kan man ha ett färdigt inlägg inom några få minuter. Suveränt, helt enkelt!!!

Igår kväll tog vi och drog till Olofström för att äta lite god mat och se senaste Batman filmen på bio. En trevlig kväll och - måste jag säga - världens godaste kebabtallrik hittar man faktiskt på grillen/gatuköket i just Olofström! :-)

Filmen gick också än även om det var lite jobbigt att sitta på bion i närmare tre timmar med nackspärr - som jag har haft nu i ngr dagar... :-/

Nåja vad gör man inte för en trevlig kväll!? :-)


Bion i Olofström har faktiskt en hemsida också. Adressen dit (tror jag) är www.grandbio.net men har jag fel URL i minnet lovar jag att återkomma med en rättelse.


På återseende!
/cejasmatte

Kastar in några bilder i all hast - OCH jag vill dessutom skriva att inom kort så finns det en viss bloggvinnare som strax kommer att få ett litet roligt paket på posten, med ömtåligt, men delikat, innehåll! Mer om detta i nästa inlägg.

Men just nu bjuder jag bara på några foton tagna som hastigast på en liten del av vår fjäderfäbesättning, ...and that´s all for today, good folks!

På återseende! /cejasmatte