Bjuder på ett litet videoklipp också idag!

På återseende! /cejasmatte 

Såhär års känner vi här hemma, år efter år, att tiden aldrig tycks räcka till -- det är en aldrig sinande ström av grejor som måste göras på vårkanten, och i fokus står vedhanteringen som nu dragit igång på allvar. Veden är färdighuggen, och nu ska resterande "bara" forslas hem, kapas, klyvas och slutligen staplas. Ett styvt arbete varje år, även om vi inte har på långa vägar så mycket ved att göra vid i år som föregående säsong...

Igår passade vi förutom vedhanteringen också på att starta upp röken och röka lite kött, främst fläsk, från grisen vi slaktade härom helgen. Vi lättrökte fläsket och köttet , och det blev särskilt lyckat resultat igår måste jag säga! Ett par hela, fina köttbitar hamnade också i röken för att sedan färdiglagas i ugnen, och till sist skivas upp till pålägg på skärmaskinen.

Annars har tiden mestadels gått åt till att sköta om sådden, och att färdigställa en ny "barnkammare"  åt kommande omgång vaktelkycklingar som förväntas om ett par dagar. Bilder kommer så småningom...

Eftersom hela den senaste kaninkullen nu är såld (förutom en hona som vi valt att spara som avelshona), så har det även varit en del arbete i stallet med att tömma burar/boxar och flytta om avelsdjuren. Ny parning är nu aktuell och det paret bor därför ihop för närvarande. Den blivande avelshonan som vi sparade är ännu för ung - inte förrän tidigast i somras kommer hon att få träffa en hane - däremot har hon nu döpts eftersom hon ska behållas. Och vad passsar väl bättre än Estelle?! :-)

På tal om kaniner. Året runt, men framförallt vintertid, utfodras kaninerna med väldigt mycket ris och pinnar, både för mat, tidsfördriv och tandvård kan man väl säga. Med andra ord blir det väldigt mycket pinnar över sedan när kaninerna gjort sitt med barken, och nu har vi nog löst problemet med var vi ska göra av alla gamla pinnar! En kompostkvarn förstås!!! En sådan inhandlades för en tid sedan, då det var rea och typ halva halva halva priset eller nåt liknande - prislappen på 200:- kan vi knappast klaga på. Den har vi också hunnit provköra, och det verkar som ett bra köp. Bl.a tänkte jag använda "fliset" som blir, som strö åt vaktlarna nu framöver, tror det kommer att funka bra.

I förmiddags kunde vi inte låta bli att smita iväg från alla sysslorna för en liten stund, vi kör ibland iväg och går promenader med Ceja på andra platser än hemma, och idag hamnade vi återigen på gamla banvallen (numera cykelväg) mellan Ryd och Urshult, där är väldigt fint att gå om än lite väl enformigt (mer eller mindre spikrakt!) möjligtvis...

Allmänt

De sista dagarna har varit relativt lugna här på gården, det säljs hönsägg, vaktelägg och kaniner lite hela tiden tycker jag.

Det mest "dramatiska" som hänt är väl i så fall att vår Ceja drabbades av någon slags magsjuka härom kvällen/natten, hon var även dålig en del av gårdagen men nu *peppar peppar* verkar det ha gått över och hon äter återigen med god aptit och är lika pigg och glad som hon annars alltid är.

Men visst blev vi oroliga, inte minst med tanke på att hon hade en liknande, fast långvarigare, episod i vintras. Säkerligen hade hon, då som nu, varit ute och hittat något olämpligt som hon ätit upp, i sann "hund-anda". Hundar är väl inte alla gånger kända för att vara jättekräsna utan kan stoppa i sig lite vad som helst känns det som...

 Förutom oron för djuret, så är det heller inte speciellt angenämnt att vakna av en ulkande hund mitt i natten, eller - kanske ännu värre? - när ljuden inte är ulkande, utan istället något i stil med "Pang, sprak, brak!" från den motsatta änden av djuret. Nåväl, så är det att vara hund- och djurägare, och jag kan inte påstå att jag är speciellt svåräcklad ens då det gäller att plocka upp "godsakerna" från golvet, jag brukar klara det mesta (även om det vid några tillfällen genom årens lopp har varit nära att jag också lämnat saker ifrån mig bredvid...).

Vilket får mig att tänka på en episod som inträffade härom året och som jag definitivt aldrig kommer att glömma, och det lär inte cejashusse heller göra. Vet förresten inte ens om det är något man bör berätta men kan JAG skratta åt det såhär i efterhand, så kanske jag kan bjuda någon annan också på ett gott skratt. Kan dock lova att DÅ var det inte det minsta roligt. Liten varning: om man är äckelmagad, så kanske man gör bäst i att sluta läsa här och nu... ;-)

För 4 eller 5 år sedan, ganska så exakt eftersom det var strax innan påsk - anledningen till att jag vet så exakt är att samtliga fönster var nyputsade och påskgardinerna nyupphängda, även i badrummet där denna trevliga lilla händelse utspelade sig... cejashusse skulle köra till jobbet i vanlig ordning på morgonen, medan jag fortfarande låg kvar i sängen, vägg i vägg med badrummet. Det hör till saken att i badrummet har vi kattlådan ståendes åt vår katt Svenne, som - om någon missat det - är en långhårig norsk skogskattskorsning.

Denna morgon, samtidigt som cejashusse, ehh... "uträttade morgonbestyren" ;-) så fick Svenne samma behov och han slank alltså in i badrummet samtidigt som cejashusse. När de båda hade vistats en stund där inne började plötsligt cejashusse att skrika och vråla och i panik ropa att "Åh nej, åh nej, vad f*n!" och svordomarna som därpå följde ska jag inte ens försöka återge... :-)

Jag frågade, förstås, "Vad är det som händer därinne?!" och fick då något halvt om halvt osammanhängande till svar att katten hade "skitit ner hela badrummet". Vet inte rikigt vad jag tänkte, men framförallt trodde jag nog att det kan väl inte vara SÅ illa. Så fort som han någonsin bara kunde, eller "som morgonbestyren tillät" ;-), så kom cejashusse sättandes ut ur badrummet, i vad jag skulle vilja kalla för chocktillstånd eller åtminstone något ditåt. Han stängde illa kvickt badrumsdörren efter sig och sedan fick jag hans version av hur det såg ut i vårt badrum.

Fortfarande vid det laget trodde nog en del av mig att han måste överdriva. Bl.a skulle Svenne ha lyckats "kasta" kattskit mitt mellan ögonen på cejashusse - men vadå, hur kastar en katt skit omkring sig?! ;-)

Jo, katten hade varit riktigt dålig i magen och sedan hade det dels fastnat i hans långa päls runt baken, men dels hade han också doppat/dragit svansen i sörjan i kattlådan. Därefter hade han klivit ur lådan och i vild panik försökt få bort skiten, dels genom att hasa runt på badrumsgolvet, dels genom att ilsket piska runt, runt med svansen. Ojdå, tyckte jag. Samtidigt vet jag hur sjåpiga de flesta karlar kan vara i kombination med "sånt här" så jag tvivlade väl fortfarande lite på att det var så illa som beskrivningen.

cejashusse, svårt äcklad och t.o.m förbannad, hade lyckats tvätta av sig (och jag tror dessutom han hade lyckats spola av en del från Svenne) men jag minns inte om han fick byta kläder också, sedan var han tvungen att ge sig av till sitt jobb.

Jag steg upp, och tänkte att "jaha, då har jag lite att torka upp nu då" så när jag klätt mig och gjort mig redo, öppnade jag badrumsdörren. Den synen som mötte mig alltså - ja, jag vet inte, den starkaste impulsen just då var nog att stänga badrumsdörren för att aldrig någonsin mer öppna den. Väggar, golv OCH tak, samt precis allting som finns i ett badrum - duschkabin, toastol, badrumsskåp/hyllor/hängare X 3 - 4 stycken, handfat, handdukar , för att inte tala om alla produkter man förvarar i ett badrum i form av burkar och flaskor - ja, you name it, men precis allting var nedstänkt med kattskit! Lampan i taket var markant brunfläckig så det hade varit bra tjong i kattsvansen, kan jag säga.

Någon av oss hade dessutom inte stängt/skjutit för speglarna till badrumsskåpet så även därinne bland alla sakerna, var det nedstänkt! De nyupphängda påskgardinerna var inte bara nedstänkta för i sin panik hade Svenne även varit uppe i fönsterkarmen och smetat ner både karm och gardiner. Golvet var inte heller bara nedstänkt, utan han hade "kanat runt" på baken i sina försök att få bort skiten. Där kan vi snacka om bromsspår utan dess like.

Ja, jag hade ju inte mycket att välja på, det skulle väl varit att elda ner huset med kattfanken inuti och sedan ta in på hotell... Men eftersom det inte heller kändes som ett särskilt bra alternativ, var det bara att dra på gummihandskarna och påbörja SANERINGEN!

Först av katten som fick sig en ordentlig dusch och schamponering i duschkabinen, och sedan fick han helt enkelt gå ut. Risken var ju att det hade kommit en "sprakande omgång" till precis när jag höll på att städa (läs: sanera).. Jag lovar - detta tog mig en hel dag att få bukt med. Samtliga ytor som existerar i badrummet var tvungna att skrubbas och skuras, för att inte tala om att rengöra alla produkter och tuber och burkar som finns, en del vill jag minnas åkte rakt i soporna. Dessutom fick alla handdukar åka rakt i tvättmaskinen.

Som sagt, jag är rätt tålig och van då det handlar om djurs "avföringsrelaterade olyckor" men DETTA är det absolut värsta jag någonsin varit med om eller skådat! Jag är säkerligen inte den enda djurägare som råkat ut för liknande, alla som har eller haft djur vet att olyckor händer, men detta måste ändå vara ganska illa - även med djurägarmått mätta.

Jag tänkte på det här speciellt nu när det närmar sig påsk, framförallt har jag tänkt på det varje påsk sedan det hände eftersom jag minns de nyputsade fönstren och påskgardinerna så väl. Nåja, bara jag slipper en sådan här händelse igen den här påsken (och helst resten av livet!) så ska jag inte klaga. Ni förstår säkert att jag inte skrattade DÅ, men hoppas någon därute fann det lite komiskt. :-) Avslutar som jag ofta brukar med lite kort.

Vår och påsk, då hör det till med tulpaner! Till vänster: årets påskbroderi

Undrar om någon bloggläsare känner igen den här lilla grisen? :-)

Cejas uppsyn...

Ännu mer Cejas uppsyn...

På återseende! /cejasmatte

Snart påsk!!!

Påsken närmar sig nu med stormsteg, och därmed kommer också äggen i extra fokus! Förutom att fönstren ska putsas, gardinerna strykas och hängas upp, påskdukar ska strykas och påskpyntet plockas fram, och lammet ska beställas eller inhandlas... :-) Och i mitt fall ska dessutom påskbroderierna bli klara - fram med nål och tråd!!! ;-)

Som vanligt har vi både hönsägg OCH vaktelägg till försäljning nu till påsken, och som alltid till de olika högtiderna så levereras äggen i lite "piffiga" äggkartonger -- i det här fallet med särskilda påsketiketter.

Priser:

HÖNSÄGG:

6-pack 15:-

12-pack 25:-

 -----------------------------------------

VAKTELÄGG:

6-pack 25:-

12-pack 50:-

Som alltid gäller först till kvarn, jag tar in beställningar med reservation för slutförsäljning. Men jag betar av beställningarna i den ordning de kommer in, givetvis... Vill man vara säker på att få vaktelägg till påsk, så är det bäst att vara ute i god tid helt enkelt. Dessutom - köper man färska ägg NU i veckan som kommer så håller de sig till påsk... Bara ett tips! ;-)

Hönsäggen ska inte glömmas bort nu till påsk, och våra hönsägg är väl värda sin plats på påskbordet med sin knallgula äggula! Välsmakande är de också. Såklart.

Ingen försäljning av avelsägg för närvarande, enbart matägg.

På återseende! /cejasmatte

cejasmatte@gmail.com

Det vackra vårvintervädret, som vi nu blivit bortskämda med under några dagar, håller i sig ännu och även om "kroppen och krämporna" ständigt gör sig påminda för min del   , så tycker jag ändå att det här speciella ljuset gör att man blir liiite piggare,  och mår liiiiite bättre...  Eller hur?! Självklart vore det ju suveränt om man helt och hållet slapp halta eller ha så ***** ont för jämnan, men se DET rår nog inte ens vårsolen på (tyvärr).

Spännande blev det förresten nu i eftermiddags att gå på promenad med hunden, vår lilla Ceja som till 99% alltid lyder på inkallning hittade något mycket spännande i skogen - jajamensan, hon tog upp ett spår och inte alls långt ifrån mig stötte hon också på ett djur av något slag (jag sätter största slanten på att det var en räv, faktiskt), för det blev en del yl, sedan en del skall, och sedan en hund med signalgrönt halsband (mycket bra grej!!!) som satte av iväg i ungskogen, och inte kom på inkallning. Hmm...

Tack vare halsbandet skymtade jag henne i alla fall då och då, men inte f*n kom hon, hon hade verkligen hittat någonting som hennes diverse jakthundsförfäder intalade henne att följa. Nåja...

Det enda som möjligtvis oroade mig i den här situationen är att isen ännu inte gått upp, däremot är den ytterst dålig och mardrömsscenariot är väl Ceja jagandes efter vilt ute på skör is... Huuu, säger jag bara! Och trots att jag knappt kan gå ordentligt så hade jag minsann sprungit efter, det kan jag lova!!! Linkat åtminstone!

Nåväl, hon kom tillbaka efter en utflykt på mellan 5 och 10 minuter, helt SLUT (och dessutom skamsen...!). Skönt! Det var ju helt klart ett djur hon stötte/drev, och som sagt tror jag mest på räv -- kanske framförallt beroende på att hon drev något, och jag hörde inget större djur röra sig genom vegetationen. Älg/rådjur hade jag både sett/hört på det avståndet. Grävlingarna är jag tveksam till om de ens är uppstigna ännu?! Vildsvin borde också ha hörts, och den tanken vill jag nog liksom inte ens tänka på heller.

"Spännande" som sagt. Alltid skoj att någon (läs: Ceja) ser till att hålla ens nerver i trim, eller på högspänn kanske man ska uttrycka det som, åtminstone i detta fallet. Nä, snart får vi minsann se till att para doggyn så kanske hon är lite mer stillsam under en tid, i alla fall... ;-)   

Vad har annars hänt?! JO, vi såg minsann War horse på bio härom kvällen! 2 h 27 min av tvättäkta (?) Hollywood-dravel: sentimentalt, tårdrypande, banalt, sliskigt... Men också - självklart - en gnutta gripande, romantiskt (inte romantik människa till människa dock, utan själva stämningen som sådan i filmen), drama som hade lite av allt; drama, komedi, krigsfilm och matiné...

Ett stort plus för fotot vill jag påpeka, nästan rakt igenom vackert filmat - absolut! Målgruppen - tja, inte för att jag känner mig gammal, men jag tror nog ändå att jag (läs: vi) var för gamla (?) för filmen. Merparten av såväl handlingen som tanken bakom "mästerverket" verkade mest vända sig till tjejer i tonåren. Samtidigt förstod jag inte riktigt att filmen hade så pass starka krigsscener som den hade, och märk väl: JAG gillar krigsfilm... Krigsscenerna var både intensiva och dramatiska och även om de inte var blodröda, så var det ändå ganska hårda tag i skyttegravarna, om jag säger så...

Nu ska jag inte avslöja för mycket, men det jag vill kalla "taggtrådsscenen" var nästan too much, till och med för mig. Kanske för att det var en häst och inte en människa som råkade illa ut?! ;-)

Nåväl. Bristerna i filmen var inte stora, de var gigantiska, MEN... går man på bio så får man väl, liksom annars, ta seden dit man kommer - och självklart så är det en stund av verklighetsflykt, därför ska jag inte såga filmen alltför hårt. Jag menar, om War horse var verklighetsfämmande, osannolik och dravlig - så finns det minsann många filmer som är bra mycket värre i detta avseende.

Och som gammal före detta hästmänniska (OBS! gäller dessutom cejashusse också!) så var det ändå självklart att vi skulle se filmen, känns det som. Och utan tvekan anser jag att den bästa skådisen (om det nu verkligen var bara en hästskådis i rollen?!?) var HÄSTEN ("Joey")!!!! I konkurrens med Harold, gåsen, då kanske...

Bästa scenen då?! Jag måste nog säga, när officeren red "Joey" (kunde de inte hittat på ett bättre namn, by the way?!) rakt emot oväntad fiendeeld - tiden tycktes under några ögonblick stanna upp och endast hans ansikte fanns i bild, ögonen sa det mesta i kombination med musiken, stämningen... själva känslan, ...och kort därefter såg man endast en ensam galopperande häst, utan sin ryttare, fortsätta blint med tom sadel... Ryyyys! Som sagt, banalt eller inte, dravel eller ej -- filmen hade sina moments, definitivt... Nu ska jag inte avslöja mer för er som INTE sett den. ;-)

I övrigt - inga griskultingar ännu, men två andra SVIN får avsluta detta inlägg i bild, nämligen våra charmiga små marSVIN Tikka (jajamensan, döpt efter ett vapen, vad annars?!) och Gumman.

På återseende!

/cejasmatte

Som jag lovade igår, så återkommer jag här med tydliga bildbevis på att våra grisar inte hade gått och dött i hagen igår, som man kanske kunde tro av deras sköna siesta i lervällingen   

Med såhär god aptit åt de åtminstone i morse... :-D

Lille-grisens uppsyn alltså.., ja vad säger man..? ;)

Sen ytterligare två videoklipp tagna igår på de låtsasdöda piggisarna:

Den andre mars 2012 bjuder på ett strålande vackert vårväder här i södra Småland. Igår morse på väg in från stallet efter morgonsysslorna,  såg jag det första fågelsträcket för året och det är ju NU de går åt rätt håll, dvs norrut. Betydligt mycket positivare än att se när de sträcker söderut tycker jag.

Svenne luftar fluffet i vårvädret

Ytterligare flera hundra (?) gäss har passerat över huvudet på mig idag, och i kombination med det underbara vädret, snödroppar, vintergäck och även krokus som börjat titta upp i trädgården, samt en högdräktig sugga i grishagen så nog MÅSTE det väl ändå vara vår nu? ;-) För att inte glömma min frösådd som börjar spira så grönt i källaren..

Nu är det dessutom dags att plantera om krukväxterna och ge dem lite ny jord och extra näring inför sommaren. Passa på att köp hem en bra sorts krukväxtjord (eller såjord åt kaktusar och suckulenter) och lecakulor, och beskär växterna lite försiktigt (även rötterna) i samband med omplantering, så får de snart nytt liv! Det är också nu man kan börja med näringsvatten igen efter vinterns vila, antingen flytande näring eller näringspinnar som man sticker ner i krukan.

Har du växter som börjar stå lite väl trångt i krukan så passa på att dela dem och ge bort eller ännu hellre: byt med folk du känner, vilket är ett bra sätt att få tag på nya sorters växter också. Framförallt om man är lite av en snåljåp, eh jag menar ekonomisk. ;-)

"Okej, vi tittar hit, vi tittar dit, och ingenstans finns det någonting gott eller intressant, ..så orättvist!!!"

Det har väl knappast undgått någon att vi har en högdräktig sugga som vaggar omkring här ute i grishagen och pustar, stånkar och stönar? :-) Jag tyckte grisarna såg ut att ha det så himla gott i vårsolen idag så nedan kommer lite bilder på grisarna när de vilar/sover.

Jag LOVAR: de ÄR INTE döda, även om det kanske kan se så ut. Eftersom jag inte vill ha hit någon nitisk myndighetsperson som tror att vi har fullt av stendöda grisar liggandes utspridda i hagen så jag lovar att inom kort publicera fler kort där grisarna bevisligen lever :-)

Men så länge får ni några sovbilder... De verkade ha det så himla skönt! Jag motstod dock frestelsen (?) att lägga mig ner hos dem -- även om gyttjebad och lerinpackningar visst ska vara bra för hyn... ;-)

På återseende! /cejasmatte

VAD är detta? En padda, en sork, ett skämt, en seriefigur

eller en livs levande sovande gris? ;)

Big belly... Högdräktig är bara förnamnet! ;)

Sleeping beauty.. (?)

Skillnaden mellan Avelsägg och Matägg.

Jag fick (återigen! Kul med så stort intresse!!!! :-)) en ny förfrågan om vad som är skillnaden mellan - vad jag kallar för - "avelsägg" och "matägg". Jag vet att jag skrivit om just detta förut här på bloggen, men eftersom våren närmar sig och kommersen snart är i full gång på "äggsidan", så kanske det är lika bra att jag berättar igen om hur jag hanterar äggen, beroende på dess ändamål!

Matägg

Precis som det låter, kanske man kan säga: det här är ägg som är meningen att vi människor ska konsumera, ja käka upp rätt och slätt. :-) Dessa samlas in 1 - 2 ggr dagligen, tvättas/rengörs och förvaras direkt efteråt som kylvara, innan de så småningom säljs (eller för den delen används av oss själva här hemma!).

Matäggen härifrån vår gård kan komma ifrån olika hönor, korsningar eller renrasiga, och det spelar egentligen inte så stor roll mer än att man ser skillnad på storleken och på skalets färg. Själv kan jag exempelvis se om en blommehöna, en australorp eller en benbefjädrad höna värpt ägget :-) Vi har inga hönor som värper ägg med helvita skal, men alltifrån ljust beige via ljusbruna med små prickar till mörkare bruna, kan man finna här hos oss.

Gemensamt för alla våra matägg är dock att de har en knallgul gula, ja nästan orange!, och de ger en sådan fin, intensiv färg åt såväl sockerkakan som pannkakorna! :-)

Jag har testat ägg härifrån och det äldsta jag testat var ca 3 månader gammalt. Det var då hanterat som kylvara hela tiden, och det var INTE surt. Ägg har lång hållbarhet, och framförallt om man förvarar dem i kyla.

Avelsägg

Avelsäggen däremot, är de som (förhoppningsvis!) ska ge upphov till nya små kycklingar; hönor och tuppar av olika raser!

Om jag planerar att kläcka fram kycklingar av en viss ras, låt säga Australorp för enkelhetens skull (jag har i nuläget just en sådan grupp; 1.7), sätter jag ihop en avelsgrupp dvs de individer som ska bli mödrar + fader åt de små. 1.7 (som ovan) betyder att det är en tupp och sju hönor. Hade det stått ex.vis 2.5 hade det betytt två tuppar och fem hönor, osv. Första siffran är alltså antalet tuppar och andra siffran är antalet hönor i besättningen eller gruppen.

Man bör låta dessa blivande föräldrar gå tillsammans i åtminstone 3 veckor innan man börjar samla in ägg (om man haft hönorna ihop med andra tuppar, alltså av annan ras, innan). Sedan börjar man samla in äggen. Har man många hönor kan man kanske få ihop äggen på en dag, andra får samla längre.. Själv vill jag helst inte att äggen ska vara äldre än ca 10 dagar då de läggs i kläckaren, max 14 dar.

Under tiden som man förvarar äggen, i väntan på att de ska läggas i kläckaren, så ska äggen "vickas", vändas, dagligen. Alla gör på olika sätt men själv har jag dem i en äggkartong som jag ställer på snedden, på "högkant", och ett par ggr dagligen vänder jag så att den andra kortsidan står uppåtlutad istället. Dessutom står äggen med den toppiga, spetsiga änden nedåt i kartongen, likaså gör de så småningom i kläckaren.

Jag torkar/rengör inte äggen aktivt som sådant, utan de ägg som helt enkelt är för skitiga ratar jag istället helt som avelsägg. Vad man däremot lämpligen gör är att doppa ner äggen i Virkon S-lösning (Virkon S + vatten), låta dem torka, innan man lägger (läs: ställer) dem i äggkläckningsmaskinen. Descinificering, helt enkelt. :-) Äggen ska vara torra och rumstempererade innan de läggs in i kläckningsmaskinen.

Sedan kommer man in på avdelningen äggkläckning, vilket är en annan historia - den får ni vänta lite till på! :-)

Nu när ljuset börjar komma tillbaka och våren är i annalkande så sätter hönorna fart må ni tro! Det är alltid lika roligt när en unghöna börjar lägga sina första ägg, jag kommer nog aldrig att tröttna på detta lilla mirakel.

Jag vet inte om ni ser det på samma sätt som jag, men jag vill likna det vid TVÅ "födslar"... En när själva ägget kommer ut, alltså när det läggs av hönan (ajaj, eller...?!) - där finns potentialen till ett nytt liv - och sedan ytterligare en när/OM ägget verkligen kläcks och det kommer ut en kyckling -- ja, ajaj det också tycker jag nästan... När man bevittnat en kläckning LIVE så ser man att det är verkligen inte utan problem/motstånd som den lille tar sig ut. Fascinerande egentligen! Alla tycker säkerligen inte så, men det är väl det som skiljer oss fjäderfäfantaster från resten...   

På återseende! /cejasmatte