Följ min blogg med Bloglovin

　Ja, som sagt: vilken helg... Själv kan jag inte ta åt mig äran för att ha jobbat ihjäl mig precis, jag har ju varit sjuk och "försökt göra så lite som möjligt" - vilket ändå innebär en del.   

Glädjande nog säljs vaktlarna i nästan snabbare takt än jag kan kläcka fram dem, och senaste kullen är numera inte längre särskilt stor till antalet eftersom de flesta flyttat hemifrån. Ett gäng till flyttade nu i helgen och ytterligare ett antal är i nuläget tingade, och de som kvarstår efter den leveransen ska jag behålla själv.

Men, misströsta icke, ny kull är på gång, så om drygt 3 veckor finns nya djur klara för leverans om intresse finns.   

I fredags var det bestämt att vi skulle slakta "supergrisen", en nätt liten sak på omkring 300 kilo... Trots att jag inte var helt kry så beslöt vi oss ändå för att genomföra planen, mycket för att "få det hela ur världen", ffa då det här var en slakt med  ovanligt mycket känslor inblandade och är fallet sådant kan det vara bättre att få det "överstökat" istället för att skjuta upp och skjuta upp...

Nåväl, sagt och gjort så blev det avlivning i fredags morse och sedan vill jag lova att cejashusse har haft att göra i dagarna tre. Vilket arbete! Jag har inte gjort så mycket förutom att ta kort, komma med goda (?) råd     och möjligen assistera något vid paketering av kött.

Vinschen brast förresten - den ska vara godkänd för omkring 360 kilo - när nöffe skulle hissas upp, så nu får det bli ny vinschanordning! Det var utan tvekan den största gris vi slaktat hittills och lär också bli den största på många år framöver. Och som sagt, det var känslor både för och emot inblandade i detta, men faktum är att - även om vi till en del saknar honom - så kan vi nu umgås på ett betydligt mer avspänt, avslappnat sätt med våra andra grisar: vår sugga (som är högdräktig!) och gyltan. Tidigare var man tvungen att ha ögon även i nacken...

Men ändå, det var lite tråkigt, och såklart att i den bästa av världar kanske han kunnat få en egen hage och ett eget fint hus, och så vidare. Men nu var det så att han också gjort sitt som avelsgalt här (suggan dräktig och gyltan betäckt) och han var helt enkelt inte pålitlig, så... Sälja honom ville vi absolut inte och ej heller låna ut. Nåja, nu gick allting så himla bra och han dog så snabbt (mitt i maten :-)) och hann aldrig fatta ett dugg, så vi tröstar oss med detta.

Men jag skojar inte när jag säger att han vägde närmare 300 kilo. Länge visste vi att han låg nånstans runt 250 kg i vikt, men han har sedan dess bara ökat och ökat och han var faktiskt alldeles enorm.

Vi tvivlade väl på att köttet skulle gå att äta, pga galtsmak, så vi var ju rädda för att vi skulle stå med "trehundra kilo hundmat", som jag skojade lite om. Då hade lilla Ceja blivit fet...

Nåväl, bland det första vi gjorde efter att han var flådd och urtagen, var att skära ut några stekprover. Till vår stora lättnad och glädje fanns det ingen galtsmak eller avvikande lukt i köttet, och efter detta har vi även hunnit testa färs, revben, sidfläsk och skivat kött som vi tillagat och ätit upp med god aptit. Vill poängtera att visst, vi gjorde detta innan vi fått reda på trikinprovsresultatet MEN så länge man är noggrann med att verkligen genomsteka köttet är det ingen fara. Sedan dess, idag närmare bestämt, har vi fått svar på trikinprovet och det var inga trikiner påvisade. :-) Det här var en linderödsgalt, omkring tre år gammal, vill jag tillägga.

Eftersom cejashusse nu blev i princip ensam om detta göromål, kan man alltså utan tvekan säga att det tog tre hela dagar innan hela grisen var vidgjord, dvs när allting: finstyckning och annan bearbetning av köttet, var klart (som ett exempel: malningen gav ca 15 kilo köttfärs!). Fär att inte tala om att diska upp och städa undan efter slakten, det är minsann inte gjort på fem minuter det. Mycket arbete alltså, men det gick vägen!

De som läst den här bloggen förut vet vid detta laget att det brukar komma bilder som kan kännas en aning obekväma för vissa, så även den här gången. Jag gör som jag brukar: Jag VARNAR för otäcka bilder och nu till att börja med kommer det lite kort på hönorna, som garanterat ALLA kan titta på, och är man sedan känslig och inte vill se bilder som har med slakt och styckning att göra så ska man fortsätta vidare till en annan websida. Ingen som inte VILL ska behöva känna sig tvingad att se "obehagliga" bilder - för så kan man självklart få lov att känna. Titta gärna på hönorna, och gå sedan till

www.tv4.se eller nåt. :-)

På återseende! /cejasmatte

Och NU ska ni byta sida ifall ni känner för det. På återseende!

Ceja måste kolla...:

Grisen är halverad:

Dessa har en gång suttit i cejashusses ben... Sånt händer när man håller gris/galt, men allt gick bra (den gången...)! ...

Lite bilder från själva styckningen:

Prima kött!

Ja... Krax, krax, host, host....

Njae, jag är väl inte alldeles pigg och munter, halsen värker och lungorna kvider, men men... Allting går över!

Men trots halsens onda så fungerar ju ändå fingrarna ;) och därför får jag väl sätta mig här vid tangenterna, för att ta och gratulera kronprinsessan Victoria och prins Daniel, till den nyfödda prinsessan som föddes nånstans mellan 04.00 och 05.00 (eller?) i natt/morse...

Jag är ingen fanatisk monarkist, royalist, etc på något vis --  men heller absolut inte en obstinat motståndare till kungahusets varande eller icke varande -- istället gläds jag faktiskt i nuläget åt det nya lilla livet - hur skulle man kunna göra något annat?! Välkommen till världen lilla sessan! :-)

Vad de måste vara lyckliga nu, men också nervösa, överväldigade, upprymda, euforiska, stressade, pressade och mycket annat. (TUR man inte är född som kunglig, jag hade nog avfyrat både en eller två bazookas mot pressen och alla paparazzis...:-/ ).

Nåja, STORT lycka till, vi här nere i söder kanske skickar upp några fin-fina, och ytterst möra, lättsmälta, lättuggade vaktelbröst och några flak färska vaktelägg som bebismat (usch, vad dåligt jag skämtar nuförtiden, skäms på mig...). ;-D

Kvällstidningarna är som vanligt pigga på sånt här:

Aftonbladet

Expressen

Men det finns annat också att glo på; avslutar med url:en till mina/våra album:

Våra album på djur etc

;-)

På återseende; kraxar cejasmatte

Jaha då fick jag mitt straff för att jag nedlät mig till att klaga på något så obetydligt som blötsnön - nu har jag fått något helt annat att gnälla över, eftersom jag vaknade vid 2.30 i natt med extrem halsvärk och det har bara blivit värre under dagen. *morr* Passar extremt illa just nu med tanke på den inplanerade grisslakten på fredag!

Blev grymt orolig över att det var halsfluss på gång, jag har haft min beskärda del av detta h*lvete flera gånger och vill inte uppleva det någonsin igen, tack. Nåväl, jag tror inte det är halsfluss, för jag har inte haft över 38,5 i temp under dagen *peppar peppar* men det gör likväl jäkligt ont i halsen och luftvägarna är väldigt ansträngda. Men en förkylning ska jag väl överleva. ;-)

Således inget långt inlägg idag, utan väljer istället att lägga ut lite kort och filmer, håll tillgodo! :) På återseende! ..kraxar cejasmatte, från sjukbädden.

Nu är det bekräftat, Baskervilles hund lever i skogarna kring Frankanäs.... 

Jag hoppas ingen verkligen TROR att vår lilla Ceja gör såhär mot en förbipasserande...? Bilderna är helt klart fejkade ;-)

Ja, fy fasiken för blötsnö, säger jag!

Egentligen ska jag inte klaga med tanke på hurdan vintern trots allt har varit som helhet - vi har inte haft vare sig några stora snömängder,  eller långa perioder av extrem kyla den här vintern 2011/2012. Men nu tyckte vädergudarna tydligen att vi haft det alltför bra, för i sista minuten (?) kom vintern till oss i januari/februari med både snö och kyla, och värst av allt är nog denna blötsnö som nu har lagt sig här ute.

Men nåja, så mycket har inte vintern kvar att ge, vi är trots allt tre veckor in i februari månad, och våren är verkligen inte långt bort!

2012 års sådd har dragit igång förresten! Visserligen i ovanligt liten skala (än så länge vill jag påpeka!), helt enkelt pga att vaktlarna huserar i rummet i källaren som används till allt möjligt: här odlas det, det kittas fönster, drivs upp fjäderfän och mycket annat! :-)

Hittills är det endast kryddorna som jag sått (första omgången); och det blir en massa roligt (och GOTT!): bl.a  timjan, mejram, rosmarin, basilika i flera olika varianter, citronmeliss etc, etc. Inom någon vecka drar jag igång med tomat- och paprikafröerna samt en del annat också givetvis. Ni som känner mig vet att jag alltid sår oh so too much, men vad tusan gör väl det... Man får gallra och gallra och gallra lite till, det brukar alltid bli bra i slutändan! :-)

På tal om att så... Jag vill absolut slå ett slag för att så krasse, och att grodda sina egna groddar, såhär  i vintertid när alla människor behöver sina vitaminer! Köp ett groddtråg för några tior och köp hem lite härliga ämnen att grodda - det finns massor; linser, bönor och solros och vete, ja you name it!

Fulla av vitaminer, kripspigt goda i sallader eller på smörgåsen, supernyttigt helt enkelt. Själv är jag igång med både groddning och krasseodling på köksön, så alla som funderar - sluta fundera och gör slag i saken, det passar så himla bra såhär års (även om det självklart är gott och nyttigt året runt!).

Vad händer då i övrigt här på gården?! Jo, vaktlarna tycks gå åt på löpande band - och nu menar jag inte att de dör för mig (ve och fasa om det så vore!), utan tvärtom - de säljs och tingas i parti och minut känns det som. Jätteskoj! Dags att fylla kläckaren på nytt, helt enkelt (den tar cirka 50 vaktelägg i stöten)... :-)

Till helgen blir det ånyo grisslakt här hemma, och denna gång blir det nog inte utan att både en och två tårar fälls, tyvärr... :-/ Skriver inte mer om just DEN biten nu, vi får se om det kommer något mer om det i nästa vecka.

Extra glad är jag idag för jag fyndade igår, köpte mig ett par Tretorn Retriever för endast 549:- vilket är ungefär halva priset, ja i alla fall inte långt ifrån! Suveräna och sköna är dem, sitter som en smäck! Ett mycket bra köp. I normala fall traskar jag runt i Tretorn Sub eller mina Graninge kängor, men det här var ett välkommet tillskott till hemma-skodonen.. Fast det är klart, jag hade ju ännu hellre skrutit om att jag köpt mig ett par Loboutin eller Manolo Blahnik, men tyvärr är fallet nu inte sådant. ;-) Kanske nästa år...

För att förenkla det här med att visa bilder på hemsida/blogg så har jag nu gjort slag i saken och tagit mig an +Googles tjänst för bildvisning, och är hittills mycket nöjd måste jag säga! Kanske jag får äta upp dessa ord, kanske inte, men jag provar att lägga ut länken till mina album och skulle det inte funka på ett eller annat vis är jag tacksam för feedback!

https://picasaweb.google.com/112255511249599466762

Har försökt dela upp albumen och dess innehåll något sånär, men ibland blir det kanske inte så värst väl katalogiserat ändå... Nåja, nu ska vi inte vara petiga. :-) Kika gärna in! Jag har ju den här bloggen, och utöver det hemsidan på

http://cejasmatte.n.nu men där är utrymmet ganska ordentligt begränsat om man inte är Premiumkund (vilket jag alltså inte är, eftersom det finns så många bra gratistjänster att jag valt att utnyttja dessa, sniken och snål som den smålänning jag är ;-)).

Så att samla alla intressanta foton, och kanske en del ointressanta också, på ett och samma ställe borde vara en ganska god idé, när man som jag, inte får plats med fler på hemsidans utrymme.

Avslutar denna gång såhär..:

http://www.youtube.com/watch?v=CBQ01X-1AlI

http://www.youtube.com/watch?v=S9ZbuIRPwFg&ob=av3n

På återseende! /cejasmatte

Febril aktivitet i vaktel-barnkammaren!

Liten letar redan efter ny bostad - börjar det kännas trångt med 30 syskon?

 I vaktlarnas barnkammare huserar just nu drygt 30 stycken, drygt en vecka gamla, Japanska jumbo vaktelkycklingar.

Dessa är till salu, och nu då de är för unga för att könsbestämmas kostar de 60:- styck, medan priset för en könsbestämd, viltfärgad trio (dvs en tupp tillsammans med två hönor) ligger på 350:-. Även andra färger finns, och då diskuterar vi priset (likaså beroende på hur många man vill ha).

Såhär bor vaktlarna just nu, under värmelampor i vårt hobbyrum i källaren

Jag har också så gott som alltid vaktelägg från Japansk jumbo vaktel till försäljning, både för matkonsumtion och avelsägg. Från 3:- styck (matägg).

I förrgår satte vi ihop vår Australorp avelsgrupp, tupp med sju hönor, i egen hönsgård, och om ungefär tre veckor börjar jag samla in ägg för kläckning från dessa. I övrigt är det än så länge planerat att kläcka fram Kochin dvärg och Blommehöns också under våren och sommaren, men jag börjar alltså med Australorp. Här kommer lite bilder på både Australorpgruppen, och mina Kochin avelspar (2 st).

Snö från stövlarna är intressant och gott, enligt hönorna...

Australorp

Kochin avelspar 1.

Kochin avelspar 2.

Korsningskaniner till salu - Blivande jättar

Klicka på bilderna för att se större version.

Bilderna ovan är hongänget, och bilderna nedan är hanarna.

Födda den 12 november 2012. Vill tillägga att den helsvarta hanen på bilderna ovan är såld.

Korsningar mellan Belgisk jätte - Tysk jättesheck. Man får räkna med en vikt som fullvuxna på mellan 5 och 7 kilo på dessa kaniner, de blir alltså stora!

Priset är 250:- styck.

På återseende! /cejasmatte

Gårdagen blev både trevlig OCH hektisk på samma gång. Varannan vecka kör vi och köper hem foder och DET är ärligt talat lika jäkla tråkigt varje gång. Förutom att det självklart kostar, så är det näst intill alltid besvärligt med parkeringen och lastningen och sedan kommer vi hem och ska lasta av hela skiten... Eftersom jag i nuläget knappt kan lyfta ens min egen kaffekopp så får cejashusse sköta alltihop, och det är inte roligt det heller. Meningen är ju att vi ska vara delaktiga och hjälpas åt...

Att foder kostar, och att det är dyrt att ha djur, det vet nog de flesta djurägare. Vi köper hem foder för mellan (cirka) 1300:- och 2000:- varannan vecka - att det varierar beror på att vi ibland köper hem mer då vi har plats och/eller extra behov. Det här är alltså foder åt grisarna, fjäderfäna och kaningården. Hund och katt räknas alltså inte in i den summan.

Så det är ingalunda billigt att föda upp eller att hålla djur, men självklart ska de ha mat! Sommartid utfodrar vi helt klart djuren billigare än såhär års, med tanke på hur vi bor (=  egen mark) och att vi dessutom odlar grödor själva här på gården. Men även sommartid kostar det.

Nåväl, gårdagen inleddes alltså med foderinköp på Stallbacken i Tingsryd som (så gott som) alltid, undantaget de gånger vi köper i Älmhult på ´Carl Nilsson´. För en gångs skull var det gott om plats på parkeringen hos Stallbacken så det gick ovanligt smidigt! :) Nytt foderlass lastades på släpen, den här gången handlade det om ca 1900:-.

På vägen hem från Tingsryd stannade vi till hos Urshultsbageriet och köpte hem en stor (sop-)säck med - jag tänkte nästan skrivit BEGAGNAT - men, utgånget (menar jag såklart) bröd!!! Begagnat hade nog inte varit lika användbart eller trevligt att forsla hem... ;-)

Vet inte exakt vad den här säcken vägde, men det är i vilket fall som helst en ytterst god affär, för den kostade 30:- och vägde nog nånstans runt 40 kg (+ -) .... Mycket användbart extrafoder åt såväl hönsbesättning som grisar, och går också att torka så får kaninerna lite annat att knapra på om man så vill.

Eftermiddagen ägnades åt en utflykt till Karlshamn, som även vintertid är en jättetrevlig liten ort med så himla många roliga affärer att gå och titta i! Igår blev det te- och presentaffär, skoaffär, symaskinsaffär och djuraffär, bland annat.

Vad vore vinterkvällarna utan te och tända ljus? Vi har dille på te, så två nya sorter köpte vi med oss hem; "Mumbo jumbo" och "Studio 54". :) I djuraffären fick Ceja en ny halsrem -- hon har haft samma halsrem sedan vi skaffade henne för snart två år sedan så det var hög tid för en ny. Det blev samma modell som tidigare, men denna gång i neongrönt med reflexer så nu syns hon åtminstone väl, vår lilla skatt.

Kvällen avrundades med pizza, och sedan te och ett par avsnitt av ´Lost´ på DVD... :-)

Vill passa på att berätta att glädjande nog har den nya generationen värphöns här på gården nu börjat komma igång med äggläggningen - de är tappra som trotsar vintern, snön och kylan! Deras "jungfruägg" är en aning små och ibland lite oregelbundna i formen, precis som alltid med nybörjare, men det är ägg i alla fall! Härligt!!!

På återseende! /cejasmatte

Halsremmen matchar ögonen, typ...   

Ja, precis som titeln avslöjade så blev det "lyxmiddag" i dagarna två här hemma. 

Lyx och lyx förresten.., jag vet inte riktigt om VI ser det som LYX här hemma hos oss, dels eftersom vi 1) håller på med det här med djuruppfödning mer som arbete OCH hobby, och 2) jakten är ett intresse i första hand kombinerat med att "fälla människoföda" (troféjakt existerar överhuvudtaget inte här, allting i troféväg ligger nedpackat i lådor på vinden, så nu vet ni det! ;) ) 

Jag förringar absolut inte kvalitéerna hos nedanstående kött på något vis (TVÄRTOM, TVÄRTOM!), men nog blir man ändå lite "hemmablind" och kanske rentav bortskämd med tiden, det är underbart god mat men LYX...? Jodå, nog är det lyxigt med god mat, men att detta skulle vara mat för kungligheter och diverse uppsatta, näää se det där håller jag väl inte med om! ;-)

Nåväl, hur det än är, så vill vi gärna förmedla vår livsstil till andra "medel-Svennar", och eftersom vi föder upp vaktlar (bland annat!!!) så får jag ju försöka pusha lite för vaktelbröst (vilket jag alltså gör längre ned i det här inlägget ;) ). Vad fasiken, vi skulle ju kunna anordna nobelfest varje helg med våra vaktlar, vaktelägg, vildsvin och allt vad vi nu har.   

Men äta gott det kan vi ju som sagt unna oss emellanåt,  och det gör vi också - så nu tänkte jag presentera vad vi åt två kvällar på rad den gångna helgen:

Lyx, del I

Det hela började med ÄLGFILÉ :-)  Som ni säkert förstår inte inköpt för omkring 349:- kilot...

Jag tog fram filén (eller en bit av den rättare sagt!), lät den tina så pass att det var enkelt att skiva ut den i lagom tjocka skivor. HUR tjocka, är väl snarast en smaksak, men säg 2 cm i vårt fall, så varken under- eller överdriver jag.

Skivade upp, och lät ligga i marinad (rödvinsmarinad) i drygt ett dygn. Marinad är för mig nästan ett  MÅSTE i all matlagning (undantaget falukorv möjligtvis...), för även om jag kryddar  i samband med själva tillagningen så vill jag hemskt gärna få en "grundsmak/-krydda" på köttet. Däremot hur länge det får ligga i marinad eller hur smakrik marinaden är, det skiljer sig alltid åt (beroende på köttet, marinaden, osv osv).

Dags för tillagning: Köpt hem färdig pepparmix: "Fem peppar" (Santa Maria), hela korn, som jag krossade lite lätt (absolut inte pulvriserade, därav avsaknad av mortel denna gång!) med hjälp av brödkavel och skärbräda.

Pressade på de halvkrossade pepparkornen mot köttskivorna på båda sidor, medan SMÖRET (jodå, ska det va´ gott så ska det, och i sådana här lägen finns det bara en sak att steka i: SMÖR!) fräste sig smått gyllenbrunt i pannan. När smöret slutat att låta, så la jag i skivorna och hur länge man sedan vill steka är även det en smaksak.

Jag föredrar mitt viltkött (ja, nästan allt kött egentligen!) mer rött än cejashusse, men man måste kompromissa eller så får man steka olika till olika personer - ungefär som på restaurang. ;)

Nåväl, 2,5 min per sida gjorde biffen.., eh jag menar filén, och som sås till, blev som följer (enkelt och gott):

Hackade ner schalottenlök i stekskyn (är det en aning torrt i pannan kan man gott klicka i mer smör så att det inte bränner), häll i grädde (välj själv; i mitt fall blev det mellangrädde eftersom vi skulle lyxa lite, men annars har jag matlagningsgrädde. Självklart kan man ha i vispgrädde om man nu vill bli riktigt mätt!), på stilla värme en stund och smula sedan ner en sisådär 2-3 hg ädelost (i vårt fall S:t Agur) och låt puttra en stund. Smaka av med salt (i det här fallet behövs ingen peppar pga köttets pepprighet!). Går också alldeles utmärkt att ha i lite (t.ex) Creme fraiche med smak av franska örter, eller vad man nu tycker om och bara fantasin sätter gränser!!!

Som tillbehör till den här kvällens rätt blev det broccoli och paprika tillsammans med bulgur, och utöver det lättkokta morötter. I vårt tycke en god och lyxig middag, fast för vår del kostade den inte många kronor.. ;-)

Kvällen efter.... Lyx, del II

Länge påtänkt, väl planerat, men... Sedan kom beslutet lite hastigt att vi på lördagsförmiddagen skulle ta undan ett antal tuppar samt även vakteltuppar för slakt, eftersom vi helt enkelt hade överskott.

Själva slakten i sig går jag inte in närmare på idag, eftersom jag är så inne på "Tema: MAT"  just nu, att mitt fokus ligger där snarare än på själva styckningen.

Nåväl, sedan kvällen före hade vi lite över av både sås och tillbehör (grönsaker + bulgur), och vad gör man då?! Jo, man passar på att skära ut de där fantastiska vaktelbrösten och tillaga dessa och vips, så har man ännu en "lyxmiddag"! ;)

Lite enkelt kan jag väl uttrycka mig såhär, att vaktelbrösten påminner mycket mer om viltkött än som uppfödd hönsfågel (typ ungtupp), dels mörkare i färgen men också betydligt mer smakrikt. Det är utöver detta också ofattbart mört!!! Kanske korsa älfilé med ungtupp, så blir det något i stil med vaktelbröst? ;)

Vaktelbrösten bryns i smör och tillagas därefter till genomstekta på svagare värme tills de är lagom för hur men vill ha dem.

Med alla hönsfåglar (FÅGLAR övht!) ska man vara noggrann med tillagningen och genomstekningen, men jag måste också poängtera att med våra egenuppfödda djur är jag absolut inte LIKA orolig som jag hade varit med köpt kött från fågel. Men självklart ska man se till så att köttet är genomstekt och även diska skärbrädor, knivar, tvätta händer, osv, noggrannt! Absolut!

Vad gjorde vi då med ungtupparna? Jo det blev t.ex en mycket god gryta, på strimlade och brynta bröstfiléer, shalottenlök, champinjoner, vitlök, chili, en gnutta curry, matlagninggrädde, creme fraiche. :) Bra mat att frysa in i portioner för övrigt. Ytterst mört och fint kött dessutom.

Så det var det om den gångna helgens matlagning.

På återseende! /cejasmatte

Ceja får avsluta, som så många ggr förr, den här gången med en riktigt obstinat min dessutom:

Kan inte låta bli utan att visa en länk:

http://www.blocket.se/vi/38205538.htm

Att R-G Bengtsson vann Jerringpriset har väl inte passerat obemärkt förbi någon levande människa (och jag som gammal tävlingsryttare har absolut inget att invända, tvärtom!!!), men det har ju fått otroligt många rubriker och det debatteras tydligen både hett, vilt och brett överallt.

Och annonsören ovan, tja döm själva.... 

På återseende! /cejasmatte