Jag fick ett angenämnt uppdrag härom dagen, eller om det möjligtvis var så att jag själv erbjöd mig :-), men hur som haver så handlade det om att översätta ett gammalt brev, skickat i december 1935 från Brooklyn, N Y, USA, hit till just den här gården där vi bor. Skrivet på engelska, och jag översatte alltså till svenska.

Jag ska inte vandra in på närmare detaljer, men mottagaren av brevet bodde och levde här på gården under större delen av sin levnad, och avsändaren var hennes brorson. Nästan alla hennes (mottagarens) syskon emigrerade till Amerika på "den gamla goda tiden" (ex.vis tror jag att en t.o.m var "cowboy" i western) :-) och den här brorsonen var alltså född i USA och levde där, men han hade under sommaren 1935 rest hit till Sverige, till sina rötter, och hälsat på sin faster Emelia, och antagligen också under den tiden bott här hos henne.

Jag är ju både fascinerad av språk i sig, men också av människor och människoöden, och då jag fick se det här gamla gulnade brevet kunde min "språktand" inte stilla sig --  jag ville absolut sätta mig ner för att läsa det och alltså även översätta det till svenska. Engelska språket som sådant har jag inte svårt för, tvärtom, däremot var det inte alldeles enkelt att uttyda vad det faktiskt stod i brevet på grund av den gamla skrivstilen, som dessutom blev alltmer svårläslig ju längre in i brevet man kom. :-)

Men det tog i runda slängar 45-60 minuter, sedan var det klart och även om texten i sig kanske inte är så jätteintressant för någon, så är det ändå lite kuriosa att läsa....

Jag tror inte någon tar illa upp över att jag publicerar detta, kanske tvärtom för det lär fortfarande finnas släktingar over there, och om de någon gång söker på rätt sökord på google, så kanske kanske.... Man vet aldrig. :-) Och i så fall är de givetvis också välkomna!

--------------------------------------

Översättning av brev sänt den 10 december 1935,

Från 135 Hicks street, Brooklyn, New York,

USA

(Inom  parentes står först följande: "Jag är ledsen att jag inte kan skriva på svenska, men jag är säker på att du finner någon som kan läsa upp brevet åt dig").

Kära faster Amelia (Min kommentar: hennes namn  är hela brevet igenom stavat med ’A’ istället för ’E’ som skulle varit det korrekta)

Tiden har gått så fort sedan jag träffade dig denna sommar, att jag inte vet vart den tagit vägen.

Jag menade att skriva till dig tidigare för att låta dig veta att jag anlände hem säkert, och  för att skicka korten som jag tog av dig och din gård. Jag vet att några av dessa kort kommer att överraska dig.

Tant Esther och mina systrar har fått kopior av korten också. De till tant Esther är en slags julklapp och jag vet att hon kommer att bli väldigt glad över dem.

Och nu, faster Amelia (återigen stavat med ’A’), vill jag återigen tacka dig för vad du gjorde för mig den här sommaren, och för de fina gåvorna du gav mig och mina bröder och systrar. Jag vet att de, liksom jag själv, kände lika mycket inför gåvorna och kommer att värdesätta dem lika högt som jag själv.

Jag har skickat dig en check på 15 dollar för flera dagar sedan. Kan du ge min kusin Thorsten (Min kommentar: det är stavat som: "Thursden" i brevet, men det ska vara Thorsten) 5 dollar och de andra 10 dollar är åt dig själv. Detta är min julklapp åt dig.

Jag hade tänkt att jag skulle försöka tänka ut en personlig gåva men kunde inte komma på någon som jag tyckte passade, och var rädd för att jag skulle köpa någonting som inte var användbart.

Jag är vid god hälsa och ganska lycklig, jag har stadigt arbete och lönen är bra. Min far och mina bröder och systrar är också vid god hälsa. Min far sa åt mig att "helsa" (Min kommentar: stavat just så)

Och nu, min kära faster ’Amelia’, måste jag sluta, och jag hoppas att du är vid god hälsa and "a glad jul to you" (Min kommentar: stavat just så).

With love (=med kärlek)

Walter

--------------------------------------

På återseende! /cejasmatte

Vem behöver den vanliga TV:n, när man har en "live-kyckling-TV" i vardagsrummet?! :-) En "kyckling-TV" är alltså en äggkläckningsmaskin...   

Vaktlarna har nu börjat anlända, eller komma ut ur sina skal, kanske man skulle kunna säga. Jag tröttnar nog aldrig på detta! Oavsett om det är höns- eller vaktelkycklingar som kläcks, det är lika jäkla skojigt varenda gång! Men den här gången är det som sagt vaktlar, Japanska jumbo sådana närmare bestämt. Vi får väl se hur många som kommer den här omgången, och om ett par veckor kommer ett antal av dem, i vanlig ordning, att vara till salu.   

Det här med att föda upp och sälja djur, kan ibland kännas lite tveeggat, i alla fall tycker jag så. Man vet ju aldrig riktigt hur djuren får det sedan, efter att de lämnat mig, men å andra sidan så är det "något man får ta" anser jag. Självklart gör jag så gott jag kan ifråga om att se till så djuren får det så bra som möjligt och dessutom ställer jag alltid upp med vidare råd, hjälp och tips efter köpet, om så behövs. Bara för att en köpare är ovan, behöver det inte betyda olämplig. Så länge alla inser sin egen begränsning i fråga om kunskap, och vågar fråga, är det okej även om kanske inte all kunskap redan "sitter". Vågar man bara fråga, finns också viljan där att göra det så bra som möjligt för det djur man köpt.

Och OM *peppar peppar - så har det hittills aldrig hänt* det skulle dyka upp en direkt olämplig djurköpare, oavsett om det handlar om grisar, hönor eller vaktlar, så är jag inte den som är den, utan i så fall stoppas köpet innan det ens hunnit äga rum.

Det här med att föda upp och sälja djur innebär ju faktiskt också att man får träffa och knyta kontakt med så många himla trevliga köpare som kommer hit för att hämta djur (eller ägg för den delen!). Man ska inte tro att man är ensam om det här som just vi sysslar med, det finns sååå många fler som håller på med djurhållning och -uppfödning på liknande sätt.

Oavsett syfte - föda upp och hålla djur för sällskap, nytta eller en kombination av båda delar - så är det alltid lika roligt att träffa dessa människor och alla har de något nytt att berätta om sina djur och sin uppfödning. Själv blir jag dessutom alltid glad för lite feedback efter köpet, det är roligt om köparna hör av sig och berättar hur det går och vad som händer med "de små liven".

Nåväl. Alla som provat vet nog hur svårt det är att ta kort på (eller filma för den delen) en kläckning. Ja, inte vet jag, kanske det är jag som inte är tillräckligt fix med kameran :-) men det blir inte särskilt bra. Därför inga kort i nuläget men de kommer, jag lovar! :-) Bilder på vaktelkycklingar finns dessutom redan i vårt webalbum under ´Fjäderfän´, se länk i föregående inlägg!

På återseende! /cejasmatte