Nu när allting verkligen kommit igång; vedhantering, plantorna, omskolning av sticklingar, you name it - jag som har klarat mig heeela långa vintern, har nu gått och blivit förkyld (eller nåt!)! *gaaaah*

Kunde det kommit olämpligare än _nu_?! Nä, skulle inte tro det. Vaknade i natt med andnöd och diverse andra otrevligheter, gick upp och la mig på soffan för att inte min stackars sambo skulle förlora sin nattsömn, han också. I morse upptäckte jag en mindre angenäm sak; jag har tappat rösten, eller nästan i alla fall. Det få ord jag kan kraxa fram låter som om de kom från en mycket gammal, mycket sliten, mycket trogen Johnny Walker-användare (under typ de senaste 40 åren eller så), ungefär som en gammal countrystjärna på dekis, om ni förstår vad jag menar.

Så nu får jag försöka ta det lilla lugna i några dar till, fast det kliar i fingrarna. Faktum är att det kliar så pass, att jag nog inte helt kan låta bli att rota i myllan ens idag - kanske inte direkt någonting med mina odlingar,  däremot har jag några orkideer som är i akut behov av omplantering, så jag ska försöka hjälpa dem med detta under dagen.

Nåväl, allting går över, som de brukar säga, och snart är jag på G igen, kanske med en lite coolare röst än förut rentav... ;)

Jag får väl se något positivt i det hela - jag och alla andra i vår familj har åtminstone klarat oss undan  vinterkräksjukan, alltid något att känna sig glad över!

På återseende, Cejasmatte