Ja, det var en pärs det här men ack så skönt det ändå känns - 61 kg sättpotatis är i jorden och nu kan jag andas ut från potatisen ett tag, innan det är dags att kupa dem. Trodde aldrig att jag skulle reda ut detta på en dag, men det gick... Mycket tack vare att jag slapp dra upp potatisfårorna - det gjorde Cejashusse + hans bror igår kväll, och det var en himla tur det för själv låg jag plattare än plattast på soffan med ett migränanfall som inte var av denna världen... :-(   

Idag har jag "bara" efterdyningarna kvar från migränanfallet, som inte är att leka med det heller, men jag stod bara inte ut med att veta att fårorna var uppdragna och att drygt 60 kilo sättpotatis med fina groddar bara låg och väntade på mig, drygt en vecka in i maj månad (normalt sätter vi potatisen under den sista veckan i april, allra senast första maj!). Men nu är det i alla fall gjort, och nu väntar lite annat istället, t.ex mer omskolning av plantor.

Kan ju tillägga att sorterna för året är: Magda, Minerva, Maris bard, Pentland Javelin, Solist, Rocket samt Mandelpotatis. Kan ha glömt någon sort... :-)

Igår kom äntligen märkbrickorna till grisarna förresten, efter en "nätt liten väntan" på sisådär en månad... Mycket välkommet måste jag säga, för de växer med stormsteg och ju större de blir desto besvärligare blir det också att märka dem. Men nu blir det alltså snart fram med hörselskydden och märktången och sedan ska de stackarna få bli piercade, helt ofrivilligt. När jag klämmer åt med tången så får jag väl försöka tänka på att själv har jag ju tagit hål i öronen (med vetskapen om att det gjorde ont dessutom!) så jag tror nog att smågrisarna ska överleva samma "behandling"... Men gissa om det kommer att skrikas här!

I övrigt ser det ut som om det tänker börja regna här, och åhhh vad det hemskt gärna hade fått lov att vänta tills jag är färdig med vårt "lilla" grönsaksland (som ingalunda är speciellt litet)!!! Men mot vädrets makter har man inget att sätta emot, så jag får väl se hur det blir. Så fort jag är klar med det landet så får det gärna komma regn, för det är ganska torrt just nu märkte jag när jag satte potatisen, torrare än vad jag trodde faktiskt.

Nåväl, det var väl vad jag hade att förtälja den här gången!

På återseende! /cejasmatte