Följ min blogg med Bloglovin

　Ja, som sagt: vilken helg... Själv kan jag inte ta åt mig äran för att ha jobbat ihjäl mig precis, jag har ju varit sjuk och "försökt göra så lite som möjligt" - vilket ändå innebär en del.   

Glädjande nog säljs vaktlarna i nästan snabbare takt än jag kan kläcka fram dem, och senaste kullen är numera inte längre särskilt stor till antalet eftersom de flesta flyttat hemifrån. Ett gäng till flyttade nu i helgen och ytterligare ett antal är i nuläget tingade, och de som kvarstår efter den leveransen ska jag behålla själv.

Men, misströsta icke, ny kull är på gång, så om drygt 3 veckor finns nya djur klara för leverans om intresse finns.   

I fredags var det bestämt att vi skulle slakta "supergrisen", en nätt liten sak på omkring 300 kilo... Trots att jag inte var helt kry så beslöt vi oss ändå för att genomföra planen, mycket för att "få det hela ur världen", ffa då det här var en slakt med  ovanligt mycket känslor inblandade och är fallet sådant kan det vara bättre att få det "överstökat" istället för att skjuta upp och skjuta upp...

Nåväl, sagt och gjort så blev det avlivning i fredags morse och sedan vill jag lova att cejashusse har haft att göra i dagarna tre. Vilket arbete! Jag har inte gjort så mycket förutom att ta kort, komma med goda (?) råd     och möjligen assistera något vid paketering av kött.

Vinschen brast förresten - den ska vara godkänd för omkring 360 kilo - när nöffe skulle hissas upp, så nu får det bli ny vinschanordning! Det var utan tvekan den största gris vi slaktat hittills och lär också bli den största på många år framöver. Och som sagt, det var känslor både för och emot inblandade i detta, men faktum är att - även om vi till en del saknar honom - så kan vi nu umgås på ett betydligt mer avspänt, avslappnat sätt med våra andra grisar: vår sugga (som är högdräktig!) och gyltan. Tidigare var man tvungen att ha ögon även i nacken...

Men ändå, det var lite tråkigt, och såklart att i den bästa av världar kanske han kunnat få en egen hage och ett eget fint hus, och så vidare. Men nu var det så att han också gjort sitt som avelsgalt här (suggan dräktig och gyltan betäckt) och han var helt enkelt inte pålitlig, så... Sälja honom ville vi absolut inte och ej heller låna ut. Nåja, nu gick allting så himla bra och han dog så snabbt (mitt i maten :-)) och hann aldrig fatta ett dugg, så vi tröstar oss med detta.

Men jag skojar inte när jag säger att han vägde närmare 300 kilo. Länge visste vi att han låg nånstans runt 250 kg i vikt, men han har sedan dess bara ökat och ökat och han var faktiskt alldeles enorm.

Vi tvivlade väl på att köttet skulle gå att äta, pga galtsmak, så vi var ju rädda för att vi skulle stå med "trehundra kilo hundmat", som jag skojade lite om. Då hade lilla Ceja blivit fet...

Nåväl, bland det första vi gjorde efter att han var flådd och urtagen, var att skära ut några stekprover. Till vår stora lättnad och glädje fanns det ingen galtsmak eller avvikande lukt i köttet, och efter detta har vi även hunnit testa färs, revben, sidfläsk och skivat kött som vi tillagat och ätit upp med god aptit. Vill poängtera att visst, vi gjorde detta innan vi fått reda på trikinprovsresultatet MEN så länge man är noggrann med att verkligen genomsteka köttet är det ingen fara. Sedan dess, idag närmare bestämt, har vi fått svar på trikinprovet och det var inga trikiner påvisade. :-) Det här var en linderödsgalt, omkring tre år gammal, vill jag tillägga.

Eftersom cejashusse nu blev i princip ensam om detta göromål, kan man alltså utan tvekan säga att det tog tre hela dagar innan hela grisen var vidgjord, dvs när allting: finstyckning och annan bearbetning av köttet, var klart (som ett exempel: malningen gav ca 15 kilo köttfärs!). Fär att inte tala om att diska upp och städa undan efter slakten, det är minsann inte gjort på fem minuter det. Mycket arbete alltså, men det gick vägen!

De som läst den här bloggen förut vet vid detta laget att det brukar komma bilder som kan kännas en aning obekväma för vissa, så även den här gången. Jag gör som jag brukar: Jag VARNAR för otäcka bilder och nu till att börja med kommer det lite kort på hönorna, som garanterat ALLA kan titta på, och är man sedan känslig och inte vill se bilder som har med slakt och styckning att göra så ska man fortsätta vidare till en annan websida. Ingen som inte VILL ska behöva känna sig tvingad att se "obehagliga" bilder - för så kan man självklart få lov att känna. Titta gärna på hönorna, och gå sedan till

www.tv4.se eller nåt. :-)

På återseende! /cejasmatte

Och NU ska ni byta sida ifall ni känner för det. På återseende!

Ceja måste kolla...:

Grisen är halverad:

Dessa har en gång suttit i cejashusses ben... Sånt händer när man håller gris/galt, men allt gick bra (den gången...)! ...

Lite bilder från själva styckningen:

Prima kött!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om avelsägg - kläckäggfrån Frankanäs fjäderfän   Här kommer lite information som kan vara till nytta om man väljer att köpa, eller bara är intresserad av, avelsägg ifrån just mig. Informationen nedan står jag, och enbart jag, för - och gäller ...

    　 Nu är det dags att starta avelssäsongen 2015! Mina egna äggkläckningsmaskiner går redan varma, och fjäderfäna har kommit igång duktigt med värpningen så nu börjar det så smått att finnas avelsägg att tillgå. Här tänkte jag berätta li...

Kycklingar finns nu återigen till försäljning!   De yngsta är fortfarande i behov av värmelampa, och dessa är ej könssorterade, priset är 50 kr per st, och priset ökar med 5 kr per vecka och individ.   Har även könsbestämda hönskycklingar, kläckt...

    Jättefina korsningskycklingar finns till försäljning, framavlade ur en besättning med främst Australorp, Araucana och Blomme.     Kycklingarna blir väldigt vackra med en mängd färgvariationer/teckningar i fjäderdräkten, även skäggkvasta...

  Vilken underbar sommar!     Nu fortsätter vi förhoppningvis med en lika fin höst, men på en helt ny plats att blogga på:   cejasmatte.se     Uppdatera eventuella bokmärken, så ses vi kanske på den nya bloggen?! ;-)       P...