Det började smått kaotiskt denna tisdagsmorgon...

Vi bor i ett stort hus på landsbygden med två lägenheter, och på nedanvåningen bor min svärmor tillilka cejashusses mor.

I morse fick jag veta att en mus (= en jätteråtta stor som ett hus, var väl ungefär den beskrivning jag fick!) fanns i farstun på nedanvåningen, tack vare svärmors hemska, elaka katt som var den som burit in f*nskapet...!

Jaha, nu är det ju faktiskt så... att jag ju inte är det minsta rädd för vare sig råttor, möss, ormar, nazister, hamstrar, kommunister, trångsynta människor, argsinta elefanter, eller andra petitesser som existerar i denna vår värld... Däremot kanske jag anser att en del av de nämnda är sällsynt otrevliga och hemskt gärna vill slå till dem. Vilka, ja det får ni själva lista ut. ;-)

Men okej, jag är ju människa jag också - så visa mig en spindel och då springer jag fortare än de flesta - även med mitt handikapp (läs: diskbråck!).

Nåväl, musen mötte sitt öde - mig - och jag hann desförinnan också hälsa på hans/hennes tänder (inte så angenämt precis - ramlar fingret möjligtvis av nu, eller?!?!). Om hon var en han, eller om han var en hon, ja det hann jag aldrig kolla, för när en liten vildmus bitit mig i fingret så står jag i regel inte och könsbestämmer dem... Även om sakkunniga Malin/cejasmatte, faktiskt kunnat gjort detsamma.

Skit samma, på med lite handsprit, och sedan iväg.

Sedan en rolig grej förresten! www.kurrebo.se

Träffade en bekantskap på Kurrebo, idé och visningsträdgården i Urshult - en vaktelköpare!!! Men jisses, så trevligt! Hade ingen aning om att Åsa fanns där! Skoj, skoj!

Läser du detta, Åsa, så får du messa eller nåt! ;-)

Jo, sedan måste jag ju bara förtälja...

Ni som följer min blogg, ni vet ju redan om det här med våra grisar och allt, ;-), men som ni senast kunde läsa är att grisarna gick ut på en annons på blocket. Jodå, allt är väl och allting bra - och det har funnits ett större intresse än jag någonsin kunde ana! Nu finns endast tre galtar kvar från "17:e-mars-kullen" - dvs 50% Linderöd x 50% Piggham. Men å andra sidan -- grislycka, återigen!!!

Min egen kelegris (Sabuni) nedkom under natten med en kull, dessa blir ungefär 75% Linderöd och resterande andel blir väl traditionell turbogris, ungefär... Jag måste erkänna att jag i det närmaste känt mig som barnmorska vad gäller dessa små -- "Bun-bun" (allmänt kallad så, här hemma) är verkligen MIN gris och därmed är det också jag som sköter/pysslar/fjäskar/omhändertar etc... Slänger in lite foton nu och hoppas på att hinna blogga mer kommande dagar!

På återseende! /cejasmatte

Min kära lilla Sabuni: "Bun-bun"'

Nu är hon inte längre gylta - utan sugga! Grattis min lilla Bunis, jag känner mig som en hönsmamma på torpet, gissa om de här små kommer att bli ompysslade! ;-D

Vi sådde igen en del med korn och havre häromdagen, samt fotot längst till vänster visar potatislandet.