Som jag redan antytt i senaste inlägget har det varit mycket att göra här de senaste dagarna/veckan, och det beror BLAND ANNAT på att vi slaktat julgrisen här nyligen..

Inga "känsliga" bilder kommer att dyka upp hur som helst, utan de kommer allra, allra längst ner i inlägget OCH jag varnar dessutom innan så att de som inte vill se, de slipper!

Vi börjar snällt med bilder på våra fina vaktelägg! Snälla är verkligen vaktlarna som inte ger upp, utan tycks värpa i vått och torrt, varmt och kallt! :-)

　Gardinerna strukna och allting (= ljusstakar, ljusdraperier, ljuskulor etc etc) i ljusväg plockades fram, till första advent, precis som vanligt!!!

--------------------------------------------------------

Jodå, julgrisen blev slaktad och det gick jättebra, en levandevikt på 85 kilo var helt klart godkänt för vår del. Själva julgrisen i sig visste ingenting om någonting förutom MAT -- hon stod och åt när det sa PANG! och hann aldrig förstå eller bli stressad eller någonting i den vägen. I min mening, så ska alla djur dö på det här viset. Utopi eller inte, men så länge VI kan erbjuda det, kan jag verkligen inte klaga.

Under själva avlivandet valde vi att placera Ceja i tvättstugan (!), för att hon skulle slippa eventuell stress i samband med skottet men så fort avlivningen var klar fick Ceja komma ut till oss, och hennes reaktion blev ju minst sagt, ehh... :) Om jag säger såhär:

Ceja vet med säkerhet att: "staketet ger ström och grisarna är räliga".... Nu låg det en död, och av blod ytterst väldoftande gris precis invid elstaketet -- "huvva, måste fram i alla fall!" Så jodå, visst for Ceja fram och "hjälpte till", lite.

Så blev då vår julagris både flådd och urtagen, med en trogen hund intill. Till dagen efter fick grisen lov att hänga och sen var det dags att stycka, både grov- och finstycka samt mala.

Som sagt 85 kilo levandevikt blir ju några kilon även styckat och benfritt, men det är snart jul och då går det alltid lite extra.

Vi är ju som vi är, och har för två tre år sedan köpt in ett billigt rökskåp på Jula för att experimentera med att röka fisk och kött. Att använda rökskåpet som det är funkar väl inget vidare om köttet har lite tjocklek (måhända på ett par små tunna abborrar!) men vi har funderat på att utveckla till om inte kallrök, så i alla fall nästan!

Så... fram plockades en käck liten kokskamin från förrådet (en gammal Norrahammar), och sedan blev det att kapa/klyva al- och bokved fint, fint för att det övht skulle gå in i kaminen.  Kaminen fick stå lågt, och rökskåpet högt, och ett rör fick förbinda de båda (med alufolie som extra tätning!), och sedan eldade vi väl i ett par timmar innan vi var nöjda och började lägga in kött i rökskåpet!

Röret mellan kamin och rökskåp var ca 1 m långt, och med facit i hand skulle vi velat ha dubbelt så långt, men skam den som ger sig!

Bilder på vårt eget hemmarökt fläsk följer!!!

Rökt, men ostekt

Lite stekt, en del ostekt.Doftar ljuvligt!!!

På G i gjutjärnspannan!

Ahhh, klart!!! :-)

Längre ner kommer en del "slaktbilder" - inga HEMSKA, men om man är känslig är det bättre att backa! :-)

På återseende!

/cejasmatte

Nu ska ni klicka bort, om ni inte vill se mer!!!!

　Hej igen!

Det har ju hunnit gå några dagar sedan senaste inlägget, och det är kanske inte så märkligt när man tittar tillbaka på vad vi har ägnat oss åt här hemma..! Vi har verkligen haft fullt upp! ;.)

Det hela började med bakning - och jag, som verkligen inte är särskilt road av vare sig att BAKA eller för den delen KÄKA UPP de rara små bakverken heller, ställde mig att under flera svettiga, nästintill oliiiidliga timmar (JA, jag led!) ;-D ... baka lussekatter, chokladmuffins, kolasnittar, kokoskakor, havredrömmar med kokos, chokladbröd samt någon annan liten kaksmula som jag rentav glömt namnet på. Phu!

Intill mig satt den för dagen ovanligt trogna (?) Ceja, och jag har därför ett råd - kanske inte ett så gott råd, men ganska billigt: glöm brukshundsklubben och baka istället, ni får en mycket lydigare hund på det sättet! ;-D

Nåväl, min brist på konditortalang till trots: bakverken fick mer än godkänt (ser så ut på kakförrådet i frysen åtminstone, hmm...), och det är ju ändå något som kan glädja den motvilliga bagaren/bagerskan! :-)

Det har faktiskt hänt såpass mycket under de senaste dagarna/veckan, att jag valt att dela upp inlägget i flera, läs: två - ni förstår varför lite längre fram...

Men nu vill jag helt enkelt presentera några luddiga, ulliga, gulliga små godbitar som är så underbart söta och fina att man bara skulle kunna äta upp dem... Och det är väl också vad vi menar göra, vad det lider. Men den tiden, den sorgen. Vi säljer faktiskt också kaninungar till liv-/avelsdjur/sällskap!!! Födda den 12 november.

Jag hanterar dessa små liv varje dag, och då de är gamla nog så antingen 1) säljs dem, eller 2) går till slakt. Oavsett vilket så lever de ett fint kaninliv under tiden, och de är vana vid människor och all hantering. De är inte renrasiga utan korsningar mellan stora raser, och kommer att väga någonstans mellan 5 och 7 kg som vuxna. Den här vikten i sig gör de inte mer svårhanterliga;  är de tama från grunden kan de vara lika lätthanterliga som en dvärgkanin -- MEN, pga tyngden blir det trots allt MER KANIN att hantera, och ett barn kan sällan lyfta/bära en sådan kanin. Däremot, med intresserade föräldrar, kan en större kaninras också ha sina fördelar, framförallt om sinnelaget är tryggt och lugnt.

Så har ju också vintern hittat hit, slutligen. Jag är tacksam för att hösten varit så mild och snöfri som den faktiskt varit; här på landsbygden innebär snö och kyla mest bara problem... :(

Fast nu måste jag erkänna att det är ganska vackert, lite snö som lyser upp, och temp runt nollan - nån minusgrad så det inte blir alltför kladdigt och skitigt överallt. Inte alls illa, faktiskt. :)

Morgonens utsikt!

Amaryllis, lite tidig men lika fin för det!

/På återseende! /cejasmatte