Senaste tiden i bilder:

Räddade en liten ödla undan gräsklipparen härom dagen - första gräsklippningen för året för övrigt!

Potatisen har börjat titta upp, sorten på bilden är Solist (vi odlar i år även Pentland javelin, mandelpotatis och Asterix)

Sömnig Svenne :-)

Sommarens byggprojekt är påbörjat, och här går det till som så, att först fäller man träden och kör hem dem till stockbryggan för att såga upp dem till virke i lämpliga dimensioner... Det är byggprojekt från grunden, det! ;-) Fortsättning följer alltså.

Nyttigheter! Omelett och svenska jordgubbar, det är grejor det! :-)

På återseende! /cejasmatte

Vår katt Svenne bevisar att kattmynta är underbart! :-)

Här kommer en bildserie från hans senaste orgie i kattmyntan, som vanligt klicka på bilderna för större version:

På återseende! /cejasmatte

Matchar mattan gör han minsann också :-)

Ett par pådjur kom på besök på morgonkvisten - grisarna märkte (som vanligt) ingenting! ;-)

På återseende! /cejasmatte

Ja, eftersom det minsann blev vår i år också, så är det ju som så; att här på landet är nu allt vårbruk i full gång, visst är det senare än normalt men nu är det i alla fall full fräs!

Det: stängslas upp nya grishagar för att vi ska kunna, dels erbjuda våra grisar mer och bättre bete, dels också för att vi själva vill att grisarna ska hålla ägorna öppna och fria från ogräs och sly - allt sådant som snabbt kommer upp. Förut hade vi ju hästar men sedan hästarna försvann härifrån gården så började betesmarkerna att växa igen - och det snabbt! Men sedan vi skaffade grisar är det inte längre ett problem!

Om inte OM vore, och i den bästa av världar, och... ja, ni förstår, så hade jag gärna hållit, utöver grisarna, både får och ett par nötkreatur, men än så länge får gården fortsätta vara "Grisrike", och vem vet vad det mer blir för djur här i framtiden..

Det: grävs och gödslas upp på våra odlingsytor, och nu är vi precis i sluttampen av detta arbete - och minsann om det inte blir så att potatisen kommer i jorden till första maj, precis som det "ska vara"! Inte dumt alls, och definitivt inget jag vågade hoppas på för bara en vecka sedan. Nu är det ju inte bara potatis vi odlar, utan en hel massa andra grödor, men mer om detta kommer allt eftersom... I år blir det bl.a Pentland Javelin, Solist, Mandelpotatis och Asterix.

Det: säljs grisar. Igår åkte ännu en ung gris, och nu återstår enbart två stycken som vill komma till nya hem! Skönt när det rör på sig lite!

Det: kläcks kycklingar! Än så länge inga naturruvade dock, utan det är äggkläckningsmaskinen som fått arbeta än så länge men flera av våra hönor vill nu ligga och ruva. Även om jag vet att flera av dem är rätt kassa på sin uppgift, så har jag fullaste förtroende för mina fina Kochin-hönor som aldrig ger upp, utan ruvar fram kull efter kull.

Det: tvättas ägg! Snart känns det som att äggtvättarvasken inte räcker till när hönorna dragit igång på allvar! Men det är ett angenämt besvär får man väl ändå lov att säga. :-)

Ägg i vackra färger.

Värpvilliga hönor konkurrerar om samma rede. 

Det: har dessutom slaktats en gris här hemma och som vanligt gick allt enligt regelboken: snabbt och lätt dog grisen lycklig och ovetandes, därefter började det sedvanliga arbetet med att ta hand om grisen, slakta upp den och stycka den, och nu kan vi se fram emot en riktigt GOD grillsommar med endast prima köttbitar på grillen.

Idag har jag dessutom svängt ihop en gammal, nästan bortglömd (?) delikatess: Råmjölkspannkaka! Kallas även för kalvdans - lite beroende på hur man ser på reglerna, vissa kallar allt för kalvdans medan andra anser det beror på vilken mjölkning råmjölken kommer ifrån. Nåväl, jag gjorde i alla fall en råmjölkspannkaka från tredje mjölkningen/ målet, och det blev delikat. Tusen tack till Eva som gjorde det möjligt genom råmjölken!!!

Ja, mycket arbete just nu, men det blev ju faktiskt lite lättja också härom veckan:

;-) Jag (vi) börjar nästan bli lite Ullaredsberoende, tycker jag det verkar som. :-)

Avslutar med den vackra regnbågen över Frankasjön som syntes en stund igår kväll.

På återseende! /cejasmatte

Välkommen Vår!

Ingen mer is... Nåja, inte mycket i alla fall.... Inne vid sjökanten kvarstår en liten iskant här och där, men den lär vara borta inom ett dygn!

Fast ännu så länge ligger såväl kanot som båt uppdragna på torra land... Men snart, snart, snart blir det dags att dra iväg ut efter de hungriga vårgäddorna!!!! Längtar!

Ceja både gillar och ogillar det här med sjön. Sjövatten kan ju vara gott att dricka, fast samtidigt är det allt lite läskigt att vara så nära vatten... Tycker hon. Därav emellanåt olyckliga miner...

Men hellre vara med matte än "ensam hemma", så då trotsar hon sin "vattenskräck" - ser ni henne på alla foton? Klicka på bilderna för större variant!

Då går vi hem igen... 75 meter från sjön, sen är vi hemma igen. ;-) Bortskämd? Jodå, lite. ;)

Ceja i säkerhet hemma i trädgården igen. 

Björkmassveden ligger och väntar på transport. Mycket roligare att ta kort på de ojämna ändarna än från framsidan, tycker jag. :)

Galtarna i vårsolens sken.

På återseende! /cejasmatte

Trött kisse gäspar stort! :-)

När vet man är man är en riktig lantis?

Jo, kanske inträffar ett av dessa tillfällen, när man plötsligt inser att man endast har ett enda par "NÅGOT SÅNÄR OKEJ" jeans i garderoben? Märk väl, inte FINA jeans, inte NYA jeans, inte ens "jag-har-använt-dem-max-tio-gånger-jeans" - nej, riktigt riktigt uppslitna jeans.

Jeans som du i princip får be snällt att välja sitta kvar på dig en enda gång till. Bara en enda gång till. Likadant sa du till både jeansen och dig själv redan för tio användningar sedan. Trots att de själva har bett att få sluta sina "denim-iska" dagar redan för länge, länge sedan.

Resterande par är alltså, totalt och oåterkalleligen, uppslitna - de är allt ifrån sönder i grenen (milt uttryckt, vad jag menar är att de mer liknar chaps än jeans - ja, allt hästfolk förstår vad jag menar när jag nämner chaps!); de saknar hel dragkedja; har inget tyg kvar på låren; de har typ 20 cm frans nedtill; är numera näst intill blekt gråvita/vitflammiga istället för - som vid inköpet - mörkblå eller svarta; linningen har lossnat från resten av byxorna; knappen hänger kvar i en skör liten tygbit och nita fast en ny är inte att tänka på eftersom det inte finns nog med tyg kvar efter alla tidigare omnitningar; fickorna är definitivt inte längre fickor utan mer som svarta hål i rymden..., behöver jag nämna mer än såhär?!

Vissa av ovan nämnda "föredettingar" (läs: jeans) är dessutom en väldigt fantasifull kombo av alla exempel ovan, plus antagligen ännu fler som jag inte ens kan påminna mig om just nu.

Då, och just då, när man står där framför sin patetiska garderob i missmod och svordomar, inser man följande (utöver det faktum att man kanske får gå halvnaken resten av dagen): inte nog med att man är en riktig lantis som lever näst intill hela sitt liv, (and I mean twentyfour-seven) i jeans, nästan såpass att man till och med sover i detta förvisso underbara plagg, utan att det också *suck* är hög tid att köpa nya. Eller rättare sagt, det var hög tid att köpa nya för ungefär fyra månader sedan. Eller kanske tre år. Men vem lägger sådant på minnet. *If it ain´t broken, don´t fix it. And if it IS broken, keep wearin it*

Men för fyra månader sedan, eller någonstans där runt omkring (give or take some years or so), så hade man ju flera par i reserv.

Jo, faktiskt, det hade man:

Det var de med fransiga byxben: men, tja, vad gör väl det om de har lite extra god uppsugningsförmåga de sista tjugo centimetrarna nedtill; det torkar när jag väl varit inomhus i värmen - i sisådär ett par timmar..

Knappen hänger löst och ramlar snart bort - men vadå, det finns ju livrem att ta till och då behöver man faktiskt inte knäppa knappen - dvs den knapp som snart inte existerar.

Att tyget på låret numera är obefintligt: jo men det är ju SÅÅ skönt när det fläktar lite genom kläderna på högsommaren när man utfodrar djuren eller ogräsrensar landen eller skördar potatis... Kanske inte är riktigt lika skönt i minus tio grader i januari - MEN, det kommer ju trots allt snart en sommar till!?

Att gylfen är kaputt: tja, det finns ju alltid säkerhetsnålar att ta till vid behov. Att de kan öppna sig och stickas: jaja, det känns nog inte sååå hemskt NÄSTA gång det händer. Jag SKA inte skrika och svära (inte lika mycket och högljutt som senast det hände, menar jag).

Att hela grenen är uppsliten, from front to back, really, och kanske emellanåt visar mer utav mig själv än vad jag normalt skulle vilja visa, tja... Sååå bra satelliter har de väl ändå inte ens år 2013 (?) och OM det skulle komma någon på oväntat besök så får jag väl helt enkelt se till att inte vända baken till och böja mig framåt (och varför jag någonsin skulle vilja göra DET inför eventuella besökare, är ju en helt annan fråga?).

Men nu kan jag i alla fall andas ut. Ja, i sisådär fyra - fem år skulle jag tippa, för idag har det inhandlats några nya par av detta - inte outslitliga, men väl oumbärliga - plagg som kallas JEANS. Alla lantisars dröm, I´m sure.

...Det vill säga när jag inte ikläder mig: jaktbyxor, friluftsbyxor, twill, kjol, klänning eller för den delen andra plagg som säkerligen blir föremål för ett helt annat blogginlägg, någon gång i framtiden. :-)

På återseende! /cejasmatte, nästan alltid, fast inte alltid, i jeans. ;)